World of Classics förnyas ständigt.

Leif-Ivan Karlssons museum i Tumba är i världsklass när det gäller amerikanska bilar.  Ett besök här är ett måste men det är också besök 2,3,4 och vidare för museet förnyas hela tiden. Worldkustom var där i augusti 2018. Massor hade hänt sedan sist. Det är som vanligt full fart  hos World of Classic Museum and Sales på Finkmossvägen i Tumba.  Försäljningstältet med utställningsbilar som inte får plats inne är välfyllt.  Här finns många riktigt fina bilar, alla har en prislapp och folk strövar och drömmer.

Framför museet svänger en Cadillac ut. Det är en spekulant som provkör sin drömbil han hittat på morgonen.
Leif-Ivan och Susannes nya jättehusbil står parkerad mitt emot och mekanikern Caj vinkar till oss där han sneddar över planen med ännu flera bilar uppställda. Det finns massor att titta på utanför redan. Vi går in i museet.

Tony Karlsson är sin fars son.  Stora famnen, glad, öppen och kunnig.
Han har flera grupper på gång idag men hinner notera oss och kommer med ett tips.
-Pappa har köpt Finlands största Elvissamling säger Tony, pekar på finska biografaffischer och bläddrar i kartongerna som just anlänt till World of Classic Museum and sales i Tumba, innan han rusar nerför trapporna till väntande presentationer.

Det för oss direkt in på dagens ämne. Det som finns så mycket i museet förutom bilarna.

Fordonen tar andan ur en. Världsklass. I detta reportage försöker vi slita oss från bilarna och insuper miljöerna.

Det räcker inte alls med ett enda besök. Det tre våningarna är fulla av roliga prylar.  Som bilnörd är det lätt att missa allt fantastiskt längs väggarna men nu skall vi fokusera på detta.För dig som är måttligt intresserad av bilar: Åk till museet i Tumba. Här finns saker att bara stanna upp inför och begrunda.  Länge! 
Tips till din barhörna hemma.  Coca Colakylen tar tag i betraktaren direkt. Inga billiga grejer men resten är överkomligt och nytillverkat. Notera den schackrutiga mattan som inte behöver vara ilsket svartvit. Funkar med dämpade toner.

Kuriosahörnorna är guldkorn.  Ett stycke filmhistoria bara sådär.  Vig tid till museibesöket.

Aww’. How cute.  Skinnmöbler i femtiotalsstuk för barn.  Här kunde du komma i kontakt med tillverkaren.

TV-historik. Ljuskanon som krävde massiv kylning.

Till och med i trappavsatserna mellan de olika våningarna fanns saker att stanna upp inför.  Nordiskt strikta former krockar med amerikanskt formspråk.  Intressant.

Drömleksaken för tjejer och killar i rymdåldern.

Bilbeståndet är fullständigt bedövande. Chryslers letter cars på rad. Alla cabbar.  Närmast en 300D alltså 1958.  Längre bort en 300E det vill säga en 59:a. Raden bara fortsätter.

Har själv suttit i en liknande om än inte lika amerikanskt stylad med two tone lackering.  Det var ju det där med formspråket men den blekgula färgen känns igen.
-Undrar om ”min” är kvar på kattvinden i barndomshemmet?
Museet startar processer.

I Härnösand finns en klubb som heter Dykarklubben Botten.   Man kanske skulle gå med.

Från botten till toppen. Översta våningen är en magnifik festlokal med bar och kaffeservering.  Takstolen nyligen uppdaterad med samtliga Elvis finska filmaffischer.
-Herkullinen!!

Jamen alltså det är ju här du skall sitta i två timmar. Karlssons har ställt i ordning allt åt dig. Bromsa in dagen. Knaka ner i skinnet med en kaffe och gobit och bläddra i boken på bordet.  Himmelskt.

Tittskåp för romantiker. Du, en rod, vit skinnklädsel, solnedgång och asfalt.

Så mycket att upptäcka.  Lincoln Mark II grodperspektiv.

Får en kliande känsla att någon vet mycket om detta ekipage.  Får jag drista mig till att tro att båten inte hör till ursprungligen? Fränt hur som helst. Tony var är du? Du som vet?

Cummins. Ser man på.

Ljuva sextiotal sjöng Brita Borg 1969.  Och vem hade skrivit? Jo, Benny Andersson, Stikkan Anderson och Björn Ulvaeus.

Sprang förbi först.  Man måste lära sig gå sakta i World of Classic.  En välgjord kopia av Graceland.

Baksidan var öppen men … d-då betyder det ju att man kan se de rum man inte får se på Graceland i Tennesee!
– Dessa besökare passade på att dokumentera de ”avstängda” rummen.

Mera kaffe och femtiotalssoffa och en t-shirt som minne för Johan Larsson från Norrtälje.  Tony är i baren nu – överallt.

När vi kom ut stod han och divlade med pappa Leif-Ivan medan Susanne lugnt lät pojkarna stångas under stort gemyt. Sedan tog Leif-Ivan mitt papper och penna och började skriva själv hur det skulle stå!!     – Men pappa vad gör du?!
Ha,ha, mera garv. En fantastiskt trevlig familj. Man blir glad varje gång. Det var något med hästkrafterna i Leif-Ivans Cadillac kontra Tonys nyinköpta Hemicharger och så gick det som det gick.
 
Jamen lekstuga klockan tolv på dagen. Urkopplade säkerhetssystem och brinnande gummi. 
Susanne lyckade få Leif-Ivan att gå i depå efter en stund men Tonys flamma var ju i Södertälje så han höll på till halv två … nästan  ;o)

Bilen hade 200 mil på mätaren. Än en gång har ett besök hos Karlssons i Tumba gett glädje och energi som håller i sig i flera dagar.