Presidentens plan kom in på finalen mitt i flyguppvisningen och tog mark med en mjuk duns.
Från klarblå himmel annonserades det i högtalarna.
-”Air Force One kommer att landa inom kort. Banan är rensad.”
Vilken tur att jag hade ”tvåhundran”. (Ett teleobjektiv)
I natt skulle jag spana på Skunkapes i träsket. En familj troddes övernatta öster och Tamiami Trail där en apelsinodlare haft rörelse nattetid och hittat mängder av skal.
Min ljuskänsliga ”tvåhundra” satt monterad på kameran och jag skulle bege mig ut längs en åldrad boskapsstig när mörkret föll.
Humanoiderna är större än oss, har större hjärna än oss och är överlägsna i hastighet. Deras gångapparat är mer utvecklad medan vi är fångade i vår arts underutvecklade bäckenfunktion.
Det lilla flyfältet hade uppvisning när beskedet kom i högtalarna och jag hade kameran med. Cessnorna och biplanen parkerades och tarmacen gjorde redo.
Så kom det. Air Force One.
Det gjorde två överflygningar för att sedan landa. Det stannade en kort stund och kamerorna kom upp. 
Ingen klev ur och sedan tog det av igen.
-Mäktigt.
Åter var det dags för småplanen att inta luftrummet.
Noggranna förberedelser följdes av ljud och dofter från jetplan, propellerplan, elplan och förbränningsmotorer med både diesel, tvåtaktsbensin och råmande fyrtaktare. 
Den här var vildast. Flög nära publiken upp och ner, på högkant och allt där emellan.
En störtskön pilot. Säkrast idag och full av bus.
Men oj, där höll det på att gå illa väl? Planen kör bara ett och ett. Det är lätt att missbedöma avstånd och det går snabbt där uppe.
Nädå, dessa två var kompisar och flög utmanande nära varandra till publikens förtjusning.
På backen var det full aktivitet. Här flygs det alla dagar i veckan. Jag brukar ta med mig en kaffetermos och en bulle och bara sitta och njuta i solen. Detta är inte min hobby men jag gillar att se när andra meckar och testar och bygger och begrundar och det är lätt att känna samhörighet och dra paralleller. 
Planen är konstverk med hundratals, ibland tusentals, timmars byggtid innan det är dags att krascha allt i backen om man inte är lika duktiga som dagens erfarna radiokontrollpiloter. 
Dagens snabbaste jetkärra blev bara ett streck på himlen. Minns inte vad speakern sade men 300 km/h gissar jag, eller var det 600? Säkert någon läsare som kan rätta mig.
De här var grymma. Lät som crossmotorcyklar med sina råmande lågvarviga fyrtaktare. Vilken kraft !!
Jänkarna vet hur man tillbringar en lördagsförmiddag under en molnfri himmel. Mor och dotter. Barn och barnbarn. Kompisar och grannar.
På parkeringen denna. Aldrig tidigare sett på de vanliga, lokala träffarna.
En till vildhjärna kom i 100 km på full gas, steg till en prick och dök rakt ner längre bort för att komma i en ny våg av blixtrande lack och snabba teknikrollar i rök.
– Right on, ljubel och mera kaffe ur termosen.
Kul i Cape Coral och som sagt idag var det uppvisning men här är alltid några och övar och testar. Bara att glida in, parkera och njuta.
