Krantz krönika. Måsskit på burk

Myran slog upp sina blå ögon och klappade mig på låret utanpå täcket.
-Vad blir det idag, sade hon?

Jag hade somnat med tuggummi och gnuggat in det i höger öga.
-Vad menar du, sade jag och försökte få kinden att släppa från ögonbrynet.
-Tjugoåttonde juni sade hon glatt.

Vad har du hittat på din luring?
Det finns elektriska datum. 24/12 är ett sånt.  Nine-eleven ett annat men … 28 juni?

Datumet lät som barfotapremiär med vidhängande vårförkylning och var lika laddat som batteriet i en bortslängd cykeltuta.

Hon sträckte på sig, snurrade händerna mot taket och log förväntansfullt.
-Vår bröllopsdag. Vår trettionde bröllopsdag. Tro vad du planerat du påhittiga gubbe som gör egna motorshower, kvittrade hon.

Jag störtade upp och slog skallen i den ostängda garderobsdörren. Ögat gick inte att öppna. Jag var pinknödig som en förorättad skunk, klockan var nio, tungan satt fast i gommen, det sprängde i pannan och Myran förväntade sig exotisk planka och nybakat bröd till frukost, överflygning med Jas 39 Gripen innan tolv, tända ljus i huset, färska näckrosor i badkaret, en nyinspelad kärleksballad på CD spelad i radion under eftermiddagen, två vita hästar med trilla genom stan  och Gripsholm i Gussjön med nattvickning på bryggan.

-Det du lilla gumman… kan du aldrig lista ut, ljög jag medan hon bäddade samtidigt som jag Googlade febrilt efter en inredningsaffär med trädgårdsservering och sån där hög mat, ni vet en köttbit stor som en skjortknapp hässjad med två decimeter grön sallad fast det är inte sallad utan grönskan består av exotiska trådar med namn som för tankarna till bergsbyar utan telefon.

Körde ut Cadillacen. Tvättade utan att bry mig om bakhjulshalvan uppe i hjulhuset. Stoppade huvudet hinken, fnös ut nattsnoret och strök håret bakåt med skummiga fingrar, slängde slangen i diket och cabbade ner medan vattnet från suffletten rann i baksätet. Kastade mig in bakom ratten och lät otålig.

-Kom nu’rå, vi ligger efter i planeringen, ropade jag i ett självmordsuppdrag  jag inte kunde vinna. Gripsholm vägde 23.000 ton och Patrik på Bärgab kan lyfta 11 ton. Bara en sån sak.

Vi sladdade iväg till heminredning och perenner. Efter inhandlande av diverse halvt omålade inredningsdetaljer, chabby chic, fick jag två pussar innan vi drog iväg till restaurangen i havsbandet. 150 meter före var det motortrafik förbjuden.

Jag hade vaknat mitt halvleken, planerat i flykten, jagat och krigat mig fram till halvtidsvila. Solen sken, Cadillacen glänste röd och Myran spann. Efter åtta mil välkomnades jag nu av en förbudsskylt i ansiktet.
Glöm det!

Jag körde förbi och parkerade utanför restaurangen. Jag skulle gå i mål med Cadillac 59 cab, blommor, konstig mat, kärlek och sol.

När vi kom ut efteråt var bilen draperad i måsskit. Jag tittade upp. Inte en pippis. Skavde av det värsta så man såg genom framrutan och bjöd min Myra att sitta in.
-Åhh, vad du har jobbat, sade hon.
Hon trippade in i bilen och jag såg 21-åringen i henne. Just nu ville jag kramas men jag hade måsskit under naglarna. Lade i backen och tittade upp igen. Inte en pippis någonstans?

På väg hem blev det kaffe. Samma där. Ett förbud i ansiktet. Körde förbi skylten och parkerade intill en av kaffestugans timrade grillkåtor.  Efter filtfikat låg ett svalbo på huven! Inte ett komplett men tillräckligt med byggmaterial (läs spott) för en radhuslänga åt nykära ruvare. Jag tittade upp. Inte en pippis här heller.

Satt tyst på hemvägen. Så mycket fågelskit och inte ett fjäderfä.

En vedertagen sanning är att krögare kan köpa oskattade cigaretter, ägg på metervara och öl på fat.

Ny kunskap är att de också handlar måskit på burk och svalbon på tub.

Dessa spritsar de ut över felparkerade bilar medan kunderna betalar i kassan.

Vi gled hemåt medan solen gick allt lägre.

Det skymde på grusvägen. En bekant kropp kröp intill mej på helsätet.
-Vad tänker du på, sade Myran och tittade ut över Gussjöns spegelblanka vatten med den röda dansbanan på andra sidan (fast utan lyxkryssare med tända lanternor då).
-Är du ledsen för att du inte klarade Gripsholm, frågade hon?
-Ja, den var svår. Skorven sjönk utanför Sydafrika 2001, mumlade jag.