Jag körde mot rött.
-Då var det dags igen, log Kicki som satt bakom förarsätet i vanen.
Bankkvinnan förde räkenskaper där bak, tror jag.
– Elva, glittrade hon. Tolv, sade yrkeschauffören bredvid mig.
Tolv rödkörningar på 14 dagar är väl ingenting. Det beror på att jag kör försiktigt. Jag kör med ägg under pedalen. Bromspedalen. Vill ju inte att pojkarna där bak skall tappa stickningen i golvet.
Ute med Krantz Classic Floridatravels och kör. Jag som inte kan köra snyggt i Ytterveda.
-Mitt körkort kostade 370 kr inklusive läkarundersökning vilken bestod i att en grånad fältskär viskade åt mig från andra sidan rummet för att kolla min hörsel.
-Min själ ett lågpriskort.
Kan knappt ta mig hem från Folktanvården i Härnösand utan att folk slänger sig på tutarna.
Här sitter inte trafikljusen still på stolpar heller som i Sverige där filerna är en, två eller tre. Här är filerna åtta och trafikljusen hänger och dinglar i trådar över korsningen som en svajande, anabol julbelysning.
-Det är rött, blått, grönt, gult, röd hand, grön pil, vit gubbe och blinkande rött på samma gungande gång.
– Som att köra in i en ask centrifugerade Crayolakritor.
-Varsågod, ta en.
Välkommen till landet utan högerregel och rondeller. Säg hej till landet du alltid har tio bilar i backspegeln. Där man kör om på insidan, gör sex filbyten på en gång, svänger höger mot rött och ligger kloss i varandra i 130km/h på motorvägen alla dagar i veckan.
-Skillnad?
Jag har en brorsdotter som åkte till Florida under sjuttiotalet, fixade grönt kort och blev kvar. Hon besökte sina syskon i Västerås efter 40 år och drog om en såskopp på insidan varvid systrarna skrek i högan sky.
-Javisst ja, sade hon ursäktande. Man får inte köra om på insidan.
-Det var inte bara det, skrek systrarna. Du körde om på cykelbanan dessutom!!
-Skillnad!
Om man är i Cape Coral och vill åka till Naples och köpa en glass går det till som följer:
1. Rulla sakta ut ifrån huset till lilla fyrvägskorsningen som inte har någon högerregel. Stanna. Försök bena ut vem som fanns i korsningen när du anlände och i vilken turordning bilarna kom dit tillsammans med dig. Titta in i bilrutorna i fyra väderstrek och hoppas att den som var där när du kom har samma åsikt som du och rullar iväg in i korsningen.
2. Bed till Gud att du var tvåa, titta på alla igen och ge gas. Om ingen kör ut samtidigt som dej blir det ingen krock. Då är du dagens vinnare och kan fortsätta ut på lilla stadsgatan som har fyra filer där man kör 80 km/h, sida vid sida mitt inne i stan.
Du får trycka till ordentligt för att inte bli en stoppkloss. Whaam på gasen mellan butikerna RÖTT. Pang GRÖNT och alla sticker som om de var sena till jobbet och är det också för de dricker kaffe i bilarna runt omkring dig. De sminkar sig, packar väskan samt ringer.
3. Efter tio rödgröna take off lägger du dig längst till höger i rampen upp mot motorvägen och trycker till. Du skall upp i 120km/h för där uppe rullar trafiken i 130km/h. Eftersom du skall till ända Naples korsar du direkt sex filer åt vänster och lägger dig i den yttersta filen för de som skall åka långt.
Första filen att korsa är för de som skall svänga av åt höger strax, andra är för de som inte vet om de skall svänga åt höger. Tredje filen. Här rullar de stora Semitrailerna alltså långtradarna. De kör inte 80km/h som i Sverige. De kör 120 knyck. Sedan kommer fil fyra. Där ligger de som kör litet fortare än tradarna och kortpendlar till jobbet i 2019 års Dodgepickup med Hemi.
I fil fem ligger budbilar som har alldeles för bråttom med det höga skåpet svajande varvat med tant och farbror i Mercan som rullat ner från Michigan på väg till barnbarnen. I fil fem ligger också långpendlaren med sin Lincoln eller Cadillac.
Jag glider över i fil sex, omkörningsfilen eller för de som skall riktigt långt, trycker in farthållaren på 130 blås och gasar med knapparna på ratten. I alla filer finns slalomåkarna som kör om till höger och vänster över hela banan så fort de hittar en lucka.
4. Jag kommer litet för nära framförvarande bil, trycker på långsammareknappen för att öka avståndet, räknar ”en pilsner, två pilsner, tre pilsner” och skapar en lucka men det är okänt i detta land där egna initiativ och armbågar anses som de ädlaste av egenskaper.
Luckan som bildas uppfattas som en svaghet hos dumskallen från Sverige och en oemotståndlig bit tom asfalt som bara skriker efter avancemang hos de hetlevrade varmblodsmänniskorna från Ekvatorn. Den täpps omedelbart igen av ”de smartare med framåtanda” vilket gör att jag får trycka på långsammareknappen igen och igen och retirera i ledet. Jag kan nu byta till fil fem bara för att upptäcka att detta gäller alla sex filerna.
- Man ligger tätt på motorvägen och gnider. Bilar från fil tre växlar upp och kommer in i fil fem , klipper om mig på insidan och trycker in sig i luckan framför. Känns som Daytona 500 med den skillnaden att förarna i Florida är gamla som jag och varken hör eller ser och reagerar som sengångare på Sobril.
( Vidare, som en parantes i sammanhanget åker alla med körförbud enligt svenska mått mätt då ingen av de arton miljoner bilarna i delstaten någonsin är besiktad. Ändå går inte framvagnen i delar, bromsarna brinner upp och ratten ramlar ut genom sidorutan.)
– Nu fick jag säga det igen. Svensk besiktning är en totalt onödig verksamhet där man till galna priser ”skyddar” plågade bilägare mot saker som bara händer på film.
6. Jag kommer in mot Naples och byter sex filer åt höger ner på rampen i motorvägsfart, bromsar och får RÖTT men det gör inget för jag skall svänga höger så efter att ha konstaterat att det är fritt kör jag mot det röda ljuset och iväg längs stadsgatan.
Drar förbi glassbaren i god fart åt fel håll medan bussens innevånare muntert pekar ”där var det” och ser godsakerna försvinna i fjärran.
7. I Amerika sitter nämligen halva befolkningen och kör åt fel håll på dagarna. Det har sin upprinnelse i att gatornas riktningar har åtskilda körfält. Man kommer inte över gatan om man skall åt vänster. Man drar iväg åt höger oavsett och sitter glad och åker åt fel håll halva tiden.
Det gör man i en dryg kilometer eller två. Under tiden byter man fyra körfält åt vänster, stannar vid stoppljuset och gör en raggarsväng.
-Japp, hela USA är uppbyggt på U-svängen. U-sväng och tebax på samma gata en kilometer för att kunna svänga höger in på glassbaren.
Så vanliga är de två att de kombineras i samma trafikmärke. Tar en stund att tänka igenom på engelska för en svensk med 370-spännslapp.
Snart skall vi hem igen. Samma visa fast spegelvänt.
– Inte alls som Gussjö.
