Man ska aldrig skryta över saker för då går det garanterat åt helvete

Skryt inte över din pålitliga bil eller andra saker som du har som är bra. Då går dom garanterat sönder. Det fick jag uppleva för 15-20 år sedan flera gånger om. Av: Jan Silèn

Det gick åt helvete
Det började en tidig morgon när jag är på väg till jobbet. Det är töväder, takdropp och slask. När jag kommer till ett litet backkrön där det står en lada en meter från vägen så har snön rasat från taket på ladan ut på vägen.

Hela vägen är täckt at 20-30 centimeter packad snö. Innan jag hinner reagera har ratten slitits ur mina händer och bilen sladdar och snurrar runt på vägen och far med bredsidan in i hörnet på en lada på andra sidan av vägen. Hörnet träffar vänster bakdörr och glassplittret yr runt mitt huvud i bilen. Jag kliver ut och tittar på skadorna. Dörren är intryckt och det är veck på både taket och tröskeln.Det var från ladan till vänster som det hade rasat från taket på och jag sladdade in i ladan till höger längre bort.

Bonden som bor bredvid har vaknat av smällen och tittar nyvaket ut genom sovrumsfönstret och undrar vad som hänt. Bonden kom snällt ut och tog traktorn och drog upp mig på vägen igen. Jag brukade åka tillsammans med pappa till jobbet (vi jobbade på samma ställe), jag åkte Ford Scorpio, han åkte SAAB 900.

Ford har ju varit kända för att vara dåliga på vinterföre, i alla fall gamla Ford Taunus. Vi hade ju småretats med varandra om våra bilar och jag hade ju hävdat att Ford visst var bra på snö så det fick jag ju höra nu. Bilen blev inlöst och som tur var hade jag helförsäkring och när ersättningen kom så började jakten på ny bil. 

Glömt komforten?
Jag hade haft många Fordar, Granador och Scorpio så det var dags för ett annat märke. Provade en Chrysler Neon men var fanns comforten? Det var som att åka i vilken japansk småbil som helst. Hård och stötig fjädring. Chrysler glömde att bygga in komfort i Neonmodellen.

Var på en annan firma och provade en Pontiac Bonneville SSE. GM hade inte glömt komforten och all ”lyxutrustning” fanns också.Nu skröt jag över min Pontiac för pappa och han höll med om att man åkte skönt i bilen. Samma vinter höll jag på att förlänga bakskärmarna på Buicken och en kompis hade varit och hjälpt mig en kväll.

Förlängda bakskärmarNär vi var klar så skulle vi in och dricka kaffe och när vi går förbi Pontiacen frågar han om jag var nöjd med bilen och det var jag ju.
– Det är den bästa bil jag haft, bra komfort, värme, mycket utrustning, bra i snöföre, mm, mm, mm.

När vi sitter och dricker kaffe håller Fia på och plockar i diskmaskinen. Kompisen sålde vitvaror på den tiden och frågade om diskmaskinen gick bra och det gjorde den, det var ju en AEG, ett kvalitetsmärke och dom krånglar aldrig, hävdade jag och den är minst 8 år och bara går.

Han svor en förbannelse
Bra tyckte kompisen och for hem och jag sätter mig framför TV:n När jag suttit någon timme så märker jag att diskmaskinen går än!? Går och tittar till den och den står bara och fyller på vatten och tömmer vatten. Jaha typiskt, dags att köpa nytt.

Nästa morgon när jag ska på jobbet så startar inte min fina, underbara jättebra Pontiac. När jag vrider på nyckeln startar den till men stannar genast med ett ”POFF”. Provar flera gånger men med samma resultat.

Ingen Einstein

Öppnar huven och tittar efter fel men nu är man ju inte direkt någon ”Einstein” under huven på en Pontiac Bonneville SSE -89 klockan fem en mörk, kall vintermorgon.
-Usch, vad mycket sladdar och dosor det fanns där. Inget jag begrep mig på.

Det blev till och ringa pappa så han fick komma och hämta mig. Tror ni jag fick några gliringar om min jättebraiga bil? Jorå!! När det blivit förmiddag ringer jag till kompisen och frågar om han svor en förbannelse över mina prylar kvällen före när han var hos mig.  Han börjar gapskratta när jag berättar vad som hänt.
-Ja, men dom var ju så bra dina saker, skrattar han. Jo dom VAR bra, hmm.

Det blev bärgare för Pontiacen till verkstad. Det var något som hette ”huvudtändspole” som gått sönder.

Några år senare hade vi samlats i Bergsjö för att åka på cruising till Hudik, när en frågar mig om Buick’n går bra?
Nu har jag lärt mig och svarar ”det får jag hoppas, man kan ju aldrig vara säker” jag kontrar med att fråga hur hans Cheva går?
-Jorå, Cheva är pålitliga hävdar han. Vad tror ni händer på cruisingen? Chevan börjar krångla.

Nu för tiden har jag bara skrot- och skitsaker som man får vara glad över att det håller ihop, om någon skulle fråga om prylarna är bra.