Thomas – det real deal. Bor i USA i en 70 år gammal husvagn.

Jag kastade mig på telefonluren om man nu kan säga att Iphone har lur. En ärrad föregångare och hjälte i Cadillachobbyn sades bo utanför Cape Coral i en Spartan husvagn från 1950. 

Det självklara valet för bilfolk.  Kanongrejer till kanonpriser. Trevliga och kunniga. 

Jag skrev om mannen för 20 år sedan i en  krönika från Wheelstiden.  Redan då var vårt möte ett gammalt minne. Den brunbrände och reslige cowboyen hade stegat fram och hjälpt  lillkrantzen när FOX:en stannat på cruisingen i Västerås. Detta är 32 år sedan nu.-Ånglås, hade han sagt och jag hade bara gapat.
Hade aldrig hört om det. 1987 hade knappt någon.
-Lugn, låt den kallna så startar den, hade han sagt och presenterat sig.
Namnet hade skjutit igenom min hjärna som ett bösskott.

Det hade lösgjort sig från nagelfarna, svartvita annonser i Start och Speed. Jag hade träffat en föregångare i hobbyn. Ett proffs, en hjälte och nu stod han här 1987 och meckade med min blå 1959 Cadillac 2d ht. Jag rös.

Detta var tre decennier sedan. Ett annat liv.

2019 nu
-Hallå, är det Thomas, sade jag fånigt.

Han kände igen mig.
-Välkommen svarade han lugnt, förklarade vägen och jag backade ut Pontiacen.

Bonnevillen gungade tungt  i ytterfilen på Tamiami Trail North.  Det var över 90F och cowboyhattens brätten skyddade flint och face från lodrät UV-strålning.

 

Jag skulle få träffa legendaren Thomas Mähl från Stenungsund – igen! Skruvade på ratten, svängde in på en smal väg bland träd och ponds.  Storvägens väsen tystnade och jag svängde höger. Vägen blev ännu smalare.

Mötet blev en chock igen.

I grönskan bredvid en palm bredde en nercabbad 1953 Cadillac Eldorado ut sig i gräset och intill den en 33-fots Spartan Royal Mansion trailer i polerad aluminium från 1950.  Mötet blev en chock igen. Det borde jag ha räknat ut. 
Medan vi övriga blötsvenskar sitter i luftkonditionerade hus och ojar oss över fastighetsskatten har The real deal, Thomas Mähl, Stenungsund, slagit läger vid en skogskant med en sån genuin kärlek till femtiotalet att allt annat bleknar. Det går inte att göra det fränare.

Är han en dödskaxig puritan nu då med åsikter om allt nytt som kommit efter 1955.
-Nej, Thomas är lika vänlig och sympatisk nu som 1987 men han kör sin egen stil troget. Alldeles naturligt har han inte en mobiltelefon i handen utan en sån där engångskamera från Kodak som tar 24 bilder .

Du hittar honom inte på hemsidor eller på Facebook. Han har haft en email men kan inte komma ihåg adressen.
Det finns ingen TV i husvagnen. Thomas läser böcker och det han själv berättar låter som rivet ur en roman.

Notera durkplåten på husvagnen bakom honom.

Där gick vingarna från 1958 Buick Limiteden in i husvagnen när han krockade en regnig natt i Texas 1999. Vi går in i Spartanen från 1950. Golvet är stadigt.

Här finns ingen AC. Aluminiumen skyddar. Jag sätter mig vid bordet och lägger hatten på sätet klätt likt en bilsoffa.
-Vill du ha en öl?
– Cola, säger jag.
Den reslige serverar och börjar berätta:

• Jag köpte den här vagnen i sjuttiotalets Texas.  Det var gammal och omodern redan då tillverkad i Tulsa Oklahoma 1950.  (Sjuttiotalet tänkte Krantz. Då satt jag på mitt pojkrum i Norrland med en amerikansk karta beställd från bokhandeln och ljudade fram de olika delstaternas poesi drömmande om Amerika.)
  Samtidigt i Texas  köpte en Thomas i tjugoårsåldern den här! Fatta hur tidig ute han var.-Jag drog vagnen 250 mil nordöst till Harrisburgh Pennsylvania för att bo i den och ha nära till Carlisle- och Hersheymarknaderna. 1999 drog jag den till San Diego Californien med en 1958 Buick Limited totalt 450 mil. Vagnen väger över 2,5 ton. Buicken orkade bara 80km/h och jag fick tanka var trettionde mil.

Han lutar sig mot originalkylskåpet som fortfarande fungerar efter 70 år. Ögonen blir smalare där han lyfter sina stora händer till vindrutetorkare som sveper framför honom.

-Kom uppför en backe med en järnvägsövergång i Panton Texas. Det var skymning och regnade. Vägbanan bildade en kulle över järnvägsspåret.  På andra sidan krönet var det direkt en vägkorsning med rött ljus.

Vakuumtorkarna gjorde sitt bästa men stannade i gaspådraget över kullen och . . .  jag såg det röda ljuset men inte Chryslern som stannat för rött.

Elkontakten till elbromsarna på vagnen hade jag skött framgångsrikt med vänster hand eftersom automatiken inte funkade men just då hade jag inte handen på den.Jag bromsade med bilen, vagnen sköt på och det 17 meter långa ekipaget vek sig som en jack-knife.  Fenorna på Buicken for in i vagnen samtidigt som den gjutna grillen med alla kromfyrkanterna på Buicken mosades mot Chryslern, kofångaren veks in i hjulhuset och och kraschen var ett faktum.

– Killen i Chryslern var trevlig så det löste sig med försäkring men själv satt jag i regnet med  krockad front, hål i husvagnen och söndervridet drag.

Thomas sätter sig ner vid burspråkets soffa för dagen utbäddad till säng eftersom kompisen Per Svensson också Stenungsund är på besök. Han berättar ännu en fantastisk grej om en dragkrok på flyget.

– Du vet draget hade jag byggt själv i Sverige efter att jag tagit måtten på bilen i USA. Sedan byggde jag liksom en väska runt och tog det på flyget.  När jag kom till immigrationen frågade tullgubben vad jag skulle göra i USA och hur länge jag tänkte stanna. Jag skall semestra, kolla på bilar och flytta min husvagn. Jag har byggt ett drag som jag har med mig, svarade jag.
-Hur länge hade du tänkt stanna då?
-Sex månader, svarade jag.
-Jaha, sade gubben och stämplade i passet. De var inte så noga på den tiden.

-Men jag måste få se draget du byggt.
-Gubben kunde knappt gå men linkade nyfiket med mig för att titta på min hembyggda väska som innehöll en komplett dragkrok.
Han log.
Draget passade bolt on på min Limited och sedan var det bara att hänga på vagnen med förberett sovrum och dra iväg så länge jag orkade.

I Texas kom David Guymond från Oklahoma på vägen. Han hade varit på ett swap meet och var på väg hem. Han fick se vrakdelarna vid vägkanten och en känd profil i den långe svensken hoppa omkring. Ett mirakel. Kompisen David stannade,  fronten riktades med slägga och draget likaså plus att de köpte en ny krok som svetsades fast på ett ungefär längs de krökta stagen från Sverige.

Efter 430 mil stretade Buicken på ettan i sju kilometer långa uppförsbackar innan det äntligen blev utför ner mot San Diego där Thomas svängde in på flygplatsens arrival lane mitt framför dörrarna till terminalen för att plocka upp två svenskar.
– Men åk bort, ut härifrån skrek en sån där leksakspolis som dirigerar trafiken vid de stressiga upplockningsplatserna.
– Du kan ju inte vara här! Vad kommer du med? Bort!
Han hade nog aldrig sett en släggriktad 1958 Buick med ett 33-fots, femtio år gammalt aluminiumhus på kroken.

-Jag tog ett varv och svängde in igen framför dörrarna. Nu skrek vakten ännu värre:
-Vad ääär detta, jag har aldrig sett på … han kunde inte hålla sig utan började skratta. Hela ekipaget var som hämtat ur hans barndoms Kalle Ankatidningar.
Svenskarna kom från flyget, hoppade in i Buicken och uppdraget var utfört om än med vissa blessyrer. Vagnen reparerades och fick bl.a. klädseln på soffan med hjälp av Charles Jacobsson som redan då bodde i Californien. Sedan drogs den hela vägen tillbaka till Pennsylvania igen och därefter ner till sydvästra Florida.

Sådär, nu har vi passerat den mängd information man kan klämma in i en papperstidning med sina begränsade sidor men nu kliver Thomas ur husvagnen med två öl till och tar er med på det senaste äventyret i Georgias djupa skogar endast två dagar gammalt.

FILM. Du själv på plats mitt i äventyret !!

– Välkomna till Worldkustom. Din obegränsade tidning på nätet.

I Baxley Geordia stod en 1959 Cadillac six window  i skogen. Den kördes dit 1971, parkerades och lämnades. Bilen möglade ner till skrot under 40 år. Sedan kom Thomas Mähl. Han köpte liket direkt.

-Vi hällde en blandning av olja och diesel i tändstiftshålen och genom förgasaren och ventilkåporna och lämnade den.
En månad senare, för fyra dagar sedan, återvände de till Georgias skogar beväpnade med domkraft och ett dragskaft långt som Stenungssunds pendelbussar. Det hjälpte inte. Motorn var stum ändå.

Well, de beslutade sig för att ta vara på 390:an ändå – sådant som amerikaner ratar även om de är fungerande. De slänger i en LS3:a, kromar allting och kör till träffar med öppna huvar för att visa.

Vi svenskar åker med original och särskilt gäller det old school’s of all time Thomas Mähl. Per Svensson, om renoverar växellådor till vardags  och Thomas  beslutade sig nu för att lyfta ur den bredaxlade järnklumpen utan lyft, garage, block, kedjor eller ens utan fast mark i Atlantas swampiga skog.
-Vi började med att riva isär kardantunneln vid lådan för hand. Som att riva papper.

Sedan lossade vi bultarna till växellådan, fick in ett järn emellan såpass vi kunde ana startkransens fyra bultar till turbinen och mickla loss dessa så motorn separerades från lådan. Nu återstod bara att lyfta motorn för hand ur motorrummet.

Kvällen kom och skymningen och fronten plockades isär för att göra en ”gata” in till motorn. När det var klart var det mörkt men Per och Thomas märkte inte det eftersom de är femton år gamla i sextioårigt skinn.

De var muntra när de kom på att de helt enkelt inte rubbade motorn. Glada skred de till verket med att riva av topparna, vattenpumpen, startmotorn, generatorn och annat löst påhäng.

Nu var stämningen på topp. Vilda djur, mygg, ormar och kryp höjde trivseln när de backade ner i motorrummet och med uppbådande av sina sista krafter välte ut motorn i frihet och  idyll att möta våren i en svensk renoveringssmedja på andra sidan jordklotet.

Vi blev trötta efteråt, sade de båda.
-Jaså, det menar ni inte.

– Det kan ha berott på att skruvningen avslutade en 250 mil lång roadtripp innehållande skjuten servoslang och punktering med besök i Memphis och Nashville, Sun Records – Elvis första inspelningsstudio och sånt där. Det var fem grader på nätterna och Eldoradons värmepaket fick kranen öppnad. Det ångade på bra under suffletten, log båda.

Vaa!! TOG NI INTE CHEVA SUBURBAN?  T-TOG NI ELDON?
-Javisst, den har panoramaruta.  Det har inte Suburban.
-Thomas, The Real Deal Mähl, mina vänner.

Eldoradon ja

Såld 1953 hos Del-Mar-Va Motor Sales i Salisbury Md.

1953 Eldorado tillverkades i 532 exemplar. Thomas bil är nummer 342. 
Orörd.

Eldoradons ventilationsrutor är inte ventilationsrutor utan utanpåliggande vindavvisare i en förlängning av panoramavindrutan. Huv och dörrar är annorlunda mot den vanliga cabrioleten.  
Du kan också bo i drömmen. 

Eldoradoskola: Nedsänkningen (midjan överst) i karossen är unik för Eldorado. Dörren är längre. Unikt för Thomas Eldo dessutom är att ägaren beställde en extra kromlist. Den övre skärmutsmyckningen fanns bara på Fleetwood men den som beställde denna Eldorado såg till att den adderades. Bilens originallack är kvar från 1953.

Enda året med boot cover i stål. Thomas har monterat en ny, röd suflett. Den skyddas av en för året unik konstruktion. Vanliga boot covers är av plast och stuvas i bagaget.  Denna i stål viks in som Thomas visar och sluter tätt mot den uppfällda suffletten. 
Från den främre elknappen körs cabben upp och ner.  Här står man och viker sitt boot cover vid upp- och nedfällning. Smart egentligen. Här vill man ju stå och dra i vinylen även på en vanlig cab. 
Thomas, som är expert på fordonslitteratur, hade naturligtvis en manual i bilen. 
Vad tycker du om inredningen, frågade Thomas Mähl?
Skumgummi som täckts med filtar och tejpats med röd gaffa. Röd matta till en Cheva som jackats till passning vackert färgmatchad mot flärpande originaldash.  Den av sjuttio år med kromad armbåge bortskavda originalfärgens underliggande grundfärg går i samma ton som inredningen.
Vad Krantz tycker?
-Krantz tycker det är underbart att få vara 18 år igen och Amazonlaga en bil inför helgen som på sjuttiotalet särskilt som det är en unik samlarbil värd miljoner vilken dag som helst.
-En skaplig raggarpråm du hittat Thomas.

Reportaget är slut. Då händer det overkliga. 

Efter intervjun handlade vi från en stoker som drevs av två svarta.
– DÅ  HÄNDER DET IGEN ! 

ÅNGLÅSET SLÅR TILL!  Vattendunken och trasan över glasfiltret kommer fram exakt som för trettio år sedan.

Southern food, hetta, nattliga roadtrips i  Texas, skruvningar i svarta Georgia plus trettioåriga flashbacks.
Vi får stanna här.
-Spookie !!!

Bonusmaterial.
När Krantzen var med sin gruppresa till Lakeland Winter Nationals hann de upp en Eldorado med ”tre lokala good-old-boys” mitt på den amerikanska landsbygden.  Iphonen kom upp naturligtvis och en bild togs genom rutan på Vanen eftersom ”amerikanarna” såg coola ut.

Nu vet vi bättre. Det var tre svenskar ute på en nercabbad sextiomilatripp.

Gillar du detta, drömmer om Floridas varma vintrar och tycker kåkarna är för dyra.
Thomas har en till vagn !!!
En som är till salu.
En större!
Bry dig inte om vikten. Detta är frihetens land. Du får dra sju ton på kroken. Du är betrodd att tänka själv i USA.