The Florida Walkabout.

Walkabout är en grej från Downunder med djupt innehåll. Jag kör lightversonen i Florida. 

Walkabout är en aboriginsk rit där unga pojkar ger sig ut på vandring att bli vuxna män.

Må det. Jag lär gå långt för vuxenpinnen med pensionssparande och kostym har inte dykt upp ännu vid 61 års ålder.

Fjantar still på i jeans och träskor med händerna i fickorna konstant överraskad.


Golfbilen överraskade mej. Varför spelar jag inte vuxenspelet med en handske och fikonspråk?

Kommer den pinnen före eller efter kostymen?

Å andra sidan. Med en pickis kunde man ha den där 57:an på stora träffar och go in style istället för trehjulingarna gubbarna har i stjärten.
-Nytt på önskelistan. Golfbil fifties style och pickis.


Ford -34 med självmordsdörrar, realflames och peep mirror. Sett hundratals men alltid lika trevligt. 
El Camino finns men . . .

. . . Dodge pickup cab finns inte

Sufflettställningen såg ut som ett frimodigt försök i fredagsnatten. Kul tilltag på garageplattan men …

… joe, den fanns !!! Minsann gjorde inte Dodge 909 stycken 1990.


Fanns mitt fram och for sale för 8.000 dollar gjorde denna ElCamino. Undrar om gula golffemtiosjuan gick att köpa ändå? 
Patina är kung men inte slukhålet under framskärmen. Bobs firmatruck lockade i alla fall.

Jöran Persåker kom förbi. Kul ligga i bredd och flåsa med förgasarna. 
Big Jöran läser WK.  Klart man blir stolt. 
REO ser man sällan. Ransom E.Olds grundade märket 1907. Blev senare personbilen Oldsmobile.

Det ligger en REO i ett potatisland i Lucksta utanför Sundsvall.
-Fram med pärhackan.

 


Tweakad International. Gillas av 4×4-folket för sin lättare och bättre fördelade vikt än exempelvis Blazer som, till skillnad från International, inte är någon regelrätt offroadbil. 
Engelsk fiskbil tänker jag alltid eftersom jag aldrig vet om det är en Morris eller Austin eller Wolsley eller Jaguarkombi.

Ser man på.  Cheva V8 genom torpedväggen.

Wee Haul stämmer säkert bra.
-We är i Port Charlotte by the way.
Träffen kallas Promenade eftersom den ligger utanför Promenade Health Center i Port Charlotte, Florida.


Frenchad, sidepipad, Cadillacad, purplefierad Buick.

Roligast var motivet på brandväggen. Flathead, aha, du tänker så.


Dyra är de idag stationsvagnarna och åtråvärda. Får åka transport till träffen för att läska presumtiv köpare. Moparbilar flyttar upp i prislistan.
-En trailer som heter Big Tex vill man ju ha. Låter bättre än Stornärke.


Mörkret faller på Chevroleten från 1965 .

Den gick utmärkt för egen maskin.  Tog farväl av min vän Persåker. På en walkabout ska man klara sig själv. 
På andra sidan bron rullade Bonnevillen in i Punta Gorda med trasan nere och Stylistics i radion. Det är bra nu.

Blodmånen hängde stor och röd över den varma kontinenten. En sån skall upplevas i öppen bil med hjärtevännen på framsätet men Krantz är ensam och har ingen att krama ikväll.
Walkabout var det ja.

Såg en VW också tidigare. Det mesta var taget från Mustang inklusive drivlina med femliters V8.  Inuti var det en 55:a. Flipfront med kylarmaskering från traktor var helt okey. Tony Garnar hade fått ihop linjer och funktion och apropå VW. Jag lovade ju er att vi skulle återkomma till VW Ranch.

Ni kommer ihåg Robert Simon från förra reportaget. Han med Pontiacen och alla bubblorna vi skulle titta på. Här kommer några av dom. 
Jamen de stod överallt på den överdimensionerade tomten. 
Karmann Giha Typ 34 gjordes 1962 – 1969


Tvåsitsiga bilar med ett litet ”barn-baksäte”.


Dottern i huset målade denna på sextiotalet.  Tidsdokument.


Alla bilar var Folkvagnar.  Även Bugattin


En Traction är det väl i bakgrunden eller som vi kallade dom i Sverige Gangstercittra = Citroen B-11. Kärt barn…   Också det VW.


Det här var i alla fall inte en VW


Inte den här heller. Frågade på priset.  Något att ha golfbilen på remember. Robert flinade undanglidande.
Lågmilare.


Men nu är det pitch black ute. Gammal räcerlook. VW så klart.


Jeep Folkvagn.

Rullar över broarna västerut och når kusten.  Sitter vid Floridas kant där Mexicanska Golfen rullar in. Det är stilla. Stadens ljud är långt borta. Vågornas monotona sorl sveper in den varma, fuktiga vinden. Kryper ner i sätet och bara sitter. Sverige sover. Amerika går över i afton. 
Linda Lou jobbar kvällspasset. Det blir en Gyro, en Cola Zero och litet prat i luckan.


Moosar hemåt på lågvarv. Monkey Bar är fullt. Utanför står en känd siluett. 
Cop motor, cop brakes, cop supension, cop tires men dålig cigarettändare.

Bröderna Blues Dodge stod på tomgången med roterande ljus på taket. Kvällen blir natt. Dags att avrunda. Gör en 180 och smackar åt 400-motorn. Hemåt min svarta springare.

Tände lyset i köket och ljuset paralyserade grabben på jakt. Vart var han på väg? Till sopskåpet eller till värmen i min säng?

En walkabout med avlägsna samhällen och städer, korsade av floder, naturfenomen, hav, möten, polisbilar och giftspindlar.
-Men pojke, det är jag fortfarande.


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

2 thoughts on “The Florida Walkabout.

  1. Ööö ojoj ja visst,öö igen va jaja den va fin ,mer nice, hipp,pust.
    Är med dig varje miles Lars- Åke på din Walkabout.
    Orkar snart inte mer vinter….

Lämna ett svar till Lars-Åke Krantz Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *