Värmen låg trygg över Dalarna i julikvällen. Myran och Krantz gled in i skymningen. Musiken spelade från dansbanan och de tända lamporna tog för sig mot den allt mer mörknande fonden.
Den smala vägen hade sista biten kantats av bara ben och skinnvästar, öppna bagage, bildörrar på vid gavel och klungor av leende människor. 
Vi hade gjort oss en parkering borta i timotejen vid sidan av vägen. Den lånade 1960 Cadillacen låg på mage och luktade på blommorna medan vi gick mot musiken längs rader av bilar från förr.
-Välkomna !
Kända och okända ansikten nickade välkomnande. Gruset var varmt, ledstången i entrén varm, vattnet varmt. Sverige när det är som bäst.
Grycksboparken har hundraårig historia. Här har världsmästaren i diskus, Harald Andersson trampat. En livlig förening på 110 år, anrik i såväl skidspår som på bandyis, still going strong.
Mitt på planen styrde Tomas Öberg med varm stämma. Radioprataren från Wolf FM fick påannonseringarna att flyta över parken där besökarna informerades om festplatsens olika hörn och vad som startade var och när. 
På scenen lirade Mike Teardrop Trio rockabilly med en angenäm krydda av country.
Golvet visade upp fox, bugg och exalterad partydans.
Coppermine Cruisers Peder Flygt rätade upp sin 55:a Cadillac i backen. Grycksboparken mullrade, rockade och levde i den ljumma natten. 
På en bänk satt Mari Lind och Petra Lindqvist och lyste upp sommarkvällen.
-Jeans är alltid rätt men klänning aldrig fel.
Tack för inbjudan och ett fint mottagande. Önskar er det bästa för framtiden.
Med Niklas och Rosie Hilbrands.
Snack på backen. Förväntningar i luften. Människor strömmar till. Dans i rotundan. Snart ska Fat Boy spela på stora scenen vid vattnet. 
Old style tombola med ”Kalle från sågen” i kassan ungefär. Bygden ställer upp. Alla känner alla. Ungt och gammalt. Tryggt. Nummer 24 kommer berätta om 50 år: -Jag minns Grycksboparken dit man följde med mamma och pappa.
En trevlig tillställning snyggt paketerad. Jag tittar på Myran. Vi har haft en hektisk vecka i Rättvik med bilutställning och dubbla spelningar. Jag tar henne runt midjan.
-Kan vi det här nu, frågar jag?
– Du bestämmer, säger hon.
På sätet i Cadillacen glittrar hennes mörka ögon som 1981.
– Vi har fått se Grycksboparken, säger jag
– Den var fin, säger hon.
Du har så rätt Lars Åke om en kväll i varma sommar Sverige.
Bästa som finns en varm sommarkväll med fjällan tätt intill sig i framsätet,med trasan nere på Lincoln 55:an och den varma sommarnattens vind fläktande i jäntan långa mörka hår, hon håller sin hand på mina nytvättade urblekta lappade jeans klädda ben,och ur skivspottaren ljuder Carl Perkins ”Matcbox, där den fladdrande doftgranen hängandes i backspegeln gör allt för att hänga med i takten.
Det är sånt man tänker på långa mörka vinternätter i det dragiga kalla garaget där svetsröken ligger tungt,och det droppar rostbrunt snor från näsan,när man drar upp svetsskärmen för en stund.