Krantz Floridabonneville

Sedan den där filmsnutten på Facebook när jag vann pris för Bonnevillen i Venice Florida har det kommit in mail och pm.
-Skriv om din Pontiac Krantz.

Den svarta 1966 Bonnevillen förekommer rikligt i krönikor och bildreportage från Florida och efter utmärkelsen best in show (flera fick best in show) vill ni veta om Pontiacen i detalj. Vad är det för bil egentligen? Okey fattar. Här kommer några rader.Efter att jag köpt huset i Florida för åtta år sedan kom tankarna på en raggarbil och detta klimat är som gjort för en cab.

Uppskattar årstidernas växlingar här.Alla amerikanska bilar är skönheter men sedan är det ju det där med vad man är för bil själv.

Krantz är 1959 Cadillac och 1966 Bonneville.  Har haft tre 1966 Bonneville och tre 1959 Cadillac.Letade en Bonneville cab på nätet utan framgång. Jänkarna gillar ju småbilar. GTO, Chevelle Corvette, Mustang och sånt. Jag har haft allihopa men nä. Gillar inte gasa. Det ska vara tvådörrars, gungande skepp i natten. Gav upp annonseriet och slog bara in 1966 Bonneville på Google och ”tröck” images. Jag sökte bilder alltså. Alla möjliga. Rullade ner och svimmade.  En 1966 Pontiac Bonneville, så låg, så lång, så slank, så hal, så underbart läckert shaved med exakt rätt uttal, stance, stuk, fanns där och den hade till och med mina absoluta favoritfälgar i världen, Astro Supremes. Suuuck. Klickar på bilden och det galna händer. Bildens hemvist är från en annons i Georgia !!!
Grannstat till Florida.  Jag sitter i Sverige och surfar, mailar annonsören på direkten och han svarar inom kort.
– Den där annonsen är flera år gammal. Bilen är såld.
– Svarar:  Nej-men-så-mycket-fenomenalfruktansvärt-obotligt-rysansvärt-hemskt.

Fast jag vet vem som köpte den och jag tror han skall sälja den svarar amerikanen då och ger mig en mailadress. Då händer det!
-Jag får köpa bilen.
Gubben som har den skall gifta bort sin dotter och bilen har mest stått i garaget belamrad med bråte.  Nu behöver han pengar till bröllopet och ärligt talat har han aldrig varit nöjd med bilen. Han ville ju ha en GTO som alla andra amerikaner.Om bilen är som du säger så får du det du begär utan att pruta, sade jag.  Jag dribblar inte med tusen dollar hit eller dit. Du får det du begär cash i handen och jag betalar din flygbiljett tillbaka till Geordia. Jag kommer till Florida den 14 december.Den 15 december på morgonen ringde det på dörren. Säljaren hade kört från  Atlanta på natten. Ute på gården stod den vackraste Bonneville jag sett.  Allt, allt, stämde. Dessutom visade det sig att de lagt ner massor på bilen. Fick en pärm med kvitton. Jag bjöd på kaffe, pröjsade och skjutsade honom till flygplatsen. Killen ville ha 77.000 kr för bilen (11.000 dollar) och flygbiljetten hem hade han köpt själv.Nu tror du att det är en bil i superskick. INTE.  Det är faktiskt så att om jag skulle ta den till Sverige och annonsera ut den på blocket  skulle omdömet  från köparna pendla från uppspacklad rishög till grymmaste mildcustomen och alla skulle ha rätt. Bilen är vad DU väljer att se.
Mycket är renoverat på bilen. Nya bromsar utbytt till eftermarknadsservo med skivor fram. Renoverad bakaxel, renoverad TH400 växellåda, nytt elsystem från Ron Francis, ny startmotor, nya NOS bakljus, ny aluminiumkylare med dubbla kylfläktar, nya leder i framvagnen, nya stötfångare, elpoppers i dörrarna med fjärr, ny vit cab med cabskydd, ny stereo,  nyrenoverad motor och motorn är en av de roligaste V8:or jag haft.

Original 389:an är bytt till en 1967 års GTO 400-performancemotor. Sedan har de gjort något. Den har en väldigt lyckad kamaxel med en injusterad Edelbrock på toppen som svarar i alla lägen. Vad som finns mer där inne i blocket har jag ingen aning om men bilen går inte som en Bonneville.Motorn varvar upp lätt, går aningen ojämt på tomgång och har ett jättevrid från start. Fler än en gång har bakdäcken spunnit loss vid grönt ljus av misstag. Man får vara jätteförsiktig i starten. Fruktansvärt skön motor. Jag hade ju köpt bilen om den kommit med slut 389:a och tvåportare. Nu fick jag denna karatemaskin!

Men det är klart. Är du originalfantast som sover dåligt för en bromstrumma som är oval och vindrutetorkarna saknas jamen då är den ett objekt med övermålat krom, fel motor utan dörrhandtag och fender skirts.Jag har träffat tusentals bilägare som har bilar för en halv miljon. De svettas och ursäktar sig för allt möjligt. Repig framruta, matt kofångare eller nån minimal vibration innan trean går i. -Jag säger åk och var glad för din bil. 
Träimitationen är borttagen och detta är vad som finns under. Mätartavlorna har skickats till Californien för customisering. Klockan är utbytt mot en voltmätare.

Dashen hade rensats från stoppning. Den hålade stommen sticker naken och lackerad ut i fejset på förare och passagerare.Jag älskar tilltaget och nu kommer min choppade 1959 Cadillac få en sådan rensad dash med naken plåt plus att hatthyllan blir likadan. Galon och skumlull går bort till förmån för strippat jänkarjärn. Tack Bonnevillen för det uppvaknandet.
Originaltanken sitter kvar under men har ersatts med en inuti.
För mig som gärna åker med rosthål i bagaget är bilen en sann källa till glädje varje dag och jag tänker inte laga.

Köör och njut.  Det är det här de handlar om. Att glida ensam varsamma nätter med blödande belysning och Ronnie Milsap i stereon. Blev bjuden 25.000 dollar på en cruising för ett par veckor sedan av en dansk. Från 77.000 kr till 230.000 kr och det  jag gjort är att ha bytt generator, köpt batteri, handlat två framdäck, monterat sexuallampor och sköljt kylar’n.
Sälja och tjäna?
– Mäh, den genuina, äkta bilhobbyn handlar allra minst om pengar.
Jag älskar den här. Den är jag. Den ska stå i mitt garage och droppa olja.