Sverige har två ormar ni vet vilka. Florida har femtio. Här finns trädormar, vattenormar, vanliga landormar, anakondor på 4-5 meter liksom pytonormar, skallerormar, vattenmockasiner och andra huggisar.
Getingar, bin och stingsliga flygfän finns här också plus spindlar som inte är som våra keldjur i nätet hemma i ladugården. Efter tio år i landet har jag träffat på flera. I går exempelvis.
Skulle tanka båten. Den ligger i vattnet året om bakom huset. Eftersom det är en partybåt har den två pontoner i aluminium med ett golv emellan. 
Under golvet är det konstant skugga .
Grannen hade observerat en stor pike i vattnet under båten. Tydligen parkerar den där under sina jaktresor. En gädda liksom.
En alligator siktats också vid båten ibland slöande i värmen.
Jag hade gjort en ny hävertslang och linkade barfota i träskorna ner till båten med en femgallonsdunk med soppa och slangen. Skulle bli kul med en tur. Båten hade legat ensam och övergiven i två månader sedan jag var här sist.
Lättade på sittdynan längst bak under vilken batteriet finns. Jag var försiktig för här kan spindeln brown recluse finnas. De vill ha lugnt och skönt och söker sig till ensliga, mörka hålrum. Ett bett från en sån krabat löser upp köttet på stora områden. Vill man inte.
Fullt med spindelväv. Petade med soppaslangen jag tillverkat, stack ner handen och vred om huvudströmbrytaren. Ställde soppadunken högt, sög i slangen och stoppade änden i bensintanken som sitter längst bak vid motorn. Man får hänga och klänga ni fattar. Sölade ett par deciliter också och det började lukta starkt i den trettiogradiga värmen.
Då kom en orm fram från under någon av sofforna. Den ringlade förbi min träsko och kom ut längst bak där jag hängde hållande slangen i tanken.
En och en halv meter. Brun med svart mönster på ryggen. Den hade hittat ett mysigt ställe i båten bland spindlar, alligatorer och rovfiskar och så kom den här blekfisen och sölade soppa. Den ringlade förbi mig runt motorn, ner i vattnet, sträckte ut sig och sjönk mot botten. En vattenorm. Ingen bitattack.
Bitattack gällde däremot för den där grunkan som hög in i min vänstra arm för något år sedan. Jag fick en röd ring runt armen som sved med brännande bubblor. Jag brydde mig inte så mycket. Solade och tränade. Mådde fint. Efter ett par veckor var allt borta. Då fick jag höra av en inföding. Det var en hobo spider. Det dummaste man gör är att vara i solen och att anstränga sig. Man skall gå till vårdcentralen.
Bruna båtkrälaren var snäll ändå. De är aggressiva men de här var bara förnärmad. En brun vattenorm, brown watersnake är inte giftig. De käkar fisk.
Då var det annat med pajsaren som ringlade mot mig när jag stod på knä vid poolen. Jag hade en sån där träningsmaskin. Stod på knä och drog i den i en ryggövning. Då kom en svart, snabb grabb ringlande emot mig. Han hade kommit in i buren som omger poolen och var putt för jag väckt honom i middagsslummern.
For upp på fötterna och backade in i huset efter kameran. Tog honom på en räfsa och bar ut honom i skogen vid vattnet. Han var inte tacksam. Slängde sig ut i bitatacker. Black Racer heter den. Hett humör men inte giftig fick jag veta. En svart snok helt enkelt.
– Läge lugnt alltså, din orm.
