Motorn är tillbaka i ramen. Bara att vrida på nyckeln fast först måste jag hitta tändningslåset i nån glasslåda i uteförrådet. Hm, undrar förresten var nycklarna är?
Jada, det är så det är. Man letar grejer. Tyckte jag var noga med märkning men nu hittar jag ingenting och det jag hittar vet jag inte vart det skall sitta. En grej letade jag i två dagar innan jag hittade den. Den låg i Uppsala. Ett par grejer hittade jag inte alls. Fick köpa nya.
-Läbbigt.
Motorn är en 1994 LT 1:a ur en Cadillac Fleetwood med 14.000 mil på mätaren. Lådan är aldrig skild från motorn en 4L60-E. Svag punkt är Optisparken alltså fördelaren som är en optisk grej placerad bakom vattenpumpen driven av kamaxeln. Perfekt läge för att fyllas med både motorolja och vatten.
Överst drivningen till vattenpumpen. Därunder Optisparken som går på kamaxeln och nederst vevaxeln.
Alla packboxar byttes. GM satte ventilation på Optispark efter de första åren och då blev det bättre men har man tagit ur motorn är det tjänstefel att inte byta fördelare, packboxar, vattenpump och packningar.
Med det gjort plus en dusch från bilens färg beställd på sprayburk var det dags för grenrören. Finast är såklart kromade headers eller gammalt originalstuk med hängande grenrör men originalgrenrören flödar utomordentligt väl har det visat sig vid tester så de får sitta kvar. Dessutom blir det plättlätt att byta tändstift i framtiden.
Mekonomen har en värmefärg som sitter bra. Man målar i flera tunna lager och bakar sedan färgen med infravärmare typ som billackerarna har.
Optisparken monterad. Motorfästena hade vi tillverkat tidigare så att sätta i paketet var en tiominutersgrej och det var glädjande att se att det nya bromsservot gick fritt OCH att original avgasrör med lambda smet in perfekt bredvid styrsnäckan där det sett så trångt ut. Ibland går det bra. Vattenpump monteras inte innan uppstart. Vill starta till och se att den går innan man plockar på allt runt omkring.
Apropå Mekonomens färger. De har en kromfärg som jag gillar. Ja, jag vet man tänker mopeder och Hobbex men den här är en tuff rackare. Man grundar med etsande grundfärg av nåt slag.
Gärna tjockt så grejen får de där rundade radierna som kromade saker har. Sedan målar man som vanligt med kromsprayburken i flera tunna lager. Blir kul. Jag gillar det. Svängningsdämparen på vevaxeln lyste upp hela motorn. Försök inte klarlacka ovanpå. Blir bara grå grå grå.
Verktyget till svängningsdämparen var dock en dubbel sorg. Först köpte jag en avdragare för många pengar, röd låda. Sedan hittade jag en annan på nätet som sade sig både kunna dra loss den och sedan återmontera den igen, svart låda. Då köpte jag den för ännu flera pengar. När jag öppnade lådan åt fel håll och alla grejerna rasade ut på golvet insåg jag att den första, lilla satsen även kunde återmontera. Onödigt köp alltså men besvikelsen slutade inte där.
Ingen av satserna kunde återmontera svängningsdämparen. Feltänk från tillverkarna.
Svängningsdämparen och det som kallas Crank hub alltså den del som sitter på vevaxeln går att sära på med tre skruvar men jag tog loss båda i ett stycke. När de skall tillbaka får man inte dra in med skruven i mitten för det börjar gå tungt redan efter fyra gängor. Många har dragit sönder gängorna.
Verktyget i båda lådorna nådde inte in till vevaxeln. Otroligt! Jag fick beställa en helt vanlig gängstång 7/16 UNF och gänga in i vevaxeln så att samtliga gängor kunde grabba tag när jag drog in Crank hub och damper med mutter. Gick smidigt men hallå verktygstillverkare. Skäms.
Bra att veta. Det finns ett spår för krysskil i Crank hub men inget spår i vevaxeln. Det har GM tagit bort. Dämparen är balanserad i sig så hur den monteras tillbaka har ingen betydelse. Jag eyeballed den så den hamnade på samma ställe i alla fall.
Plastlådan var dummast av allt. Bilden satt på undersidan som man såklart vänder upp så allt föll ur när man öppnade. Talande för hela produkten. Fick märka lådan med upp och ner.
Sen åkte bilen upp i luften och såg så här tråkig ut under. Jag ville ha den så. Det är en åkbil till Myran och mej. Har haft bilar blanklackerade under. Jag mår inte bra av det. Det här gillar jag. Rentvättad och torr. Nu skall den få ett lager Bedliner.
-VA!
Kanonställe. Kolla in webbutiken!
– Ja, Christer Johansson bilbyggare i Washington säger det. Bedliner är suveränt under. Tåligt, ger en yta som går att tvätta om man vill och skyddar suveränt mot rost.
– Alltså ärligt talat, kommer jag köra många år med bilen i januari, februari, mars med saltade vägar och en meter snö?
Kommer den stå ute många vintrar i en snödriva? Nä. Den kommer rulla 25 soliga dagar per år. Övrig tid kommer den stå inne på golvvärmen. Alltså man skulle kunna ha den plåtren under och den skulle inte rosta.
Men nu blir det Raptors Bedliner med härdare och hela rasket från Färgvaruhuset.se så har vi mumifierat underredet för årtusenden. Målade golvet och bagaget också.
Pensel och pet. Skitig som en get.
Självklart är det oroande med sidorutorna när man choppat taket. Många får aldrig ordning på den detaljen och rutor blir i plast och plexi. De blir fasta eller manuellt urtagbara.
Cadillacen får Airdragger från JEBS i kommande nummer.
Jag ville ha full funktion alltså fungerande ventilationsrutor, elhissar och riktiga rutor och hade tänkt att en ruta skulle ta en vecka. Hade planerat för att sitta i den där karossen i en månad och pilla med geometri, radier, motorer, rälsar och modda och flytta och slipa och fila och . . .
Superbilbyggaren Bernt Karlsson som bor i LA (t.h.) choppade bilen live under Västerås Summer Meet 2017. Det var en upplevelse att se honom jobba och en overklig känsla att han sänkt taket på min bil. Det sättet han gjorde på har aldrig förespeglat mig.
Han ”bara” choppade framstolparna och lutade sedan taket framåt genom att såga loss det i bakkant och vinkla ner det. På så vis passar original bakruta också. Den bara lutar litet mera.
– Du borde kunna klara dig med att fila upp hålen till ruthissarna, sade Bernt innan han flög hem till Californien.
OCH DU SKULLE FÅ SÅ RÄTT BERNT!
Alltså vilken kille att se, läsa och förstå karosseri och bilplåt. Ett ess.
Jag började med att montera sidorutan bak precis som original varvid rutan slog i taket innan den var framme vid dörren detta redan innan takets kromade rutkanal var monterad i överkant. Rutan skulle alltså framåt nedåt men hur mycket och hur blir allting? Måste jag flytta elhissmotorn eller räcker det med att flytta rälsarna eller måste de ändras i sin krökning?
I varje stad finns dom. De mytomspunna. De skickliga. Ni vet. Vi pratar om dom i baksäten och på träffar. Dessa som höjer sig över genomsnittet. Lokala superskruvare. Jag ringde Sösse.
– Hej. Jag har sänkt taket och nu passar inte rutorna.
– Nähä, vad konstigt. Jag kommer i morr’n, sade Sösse.
Sören Näsholm, sjöman och kyltekniker som skruvat hela sitt liv professionellt därtill reparatör med ett antal fina renoveringar bakom sig och ett rykte som expert plus att han är lugnet själv och mycket trevlig att möta på gatan. Nu stod han i garaget och log så där som han alltid gör.
Hos mina barn när de växte upp gick han under namnet Hulk Hogan med sin slokande mustasch, brunbrända skinn och breda axlar.
Märkt av ett hårt arbetsliv där han bl.a. ramlat ner från ett tak linkade pensionären in i Cadillacen, såg sig omkring, tittade, mätte och sade.
– Vi ska bara tänka som ingenjörerna på GM tänkte 1957 när de höll på med 59:an. Kan du ge mig slipmaskinen.
Han såg i virrvarret av rälsar och hissar ett mönster och vilka fyra hål som skulle flyttas.
Efter en stunds körande av slipmaskin omärkligt större än en tandläkarborr sade han:
– Kör nu och jag fingrade nervöst på rutknappen. Fel håll igen. Jag skämdes.
På Cadillac Series 62 sitter knappen i en plåt som ser ut som en liten båt.
a
Man vickar på elhissknappen i sidled.
– Styrbord, sade sjömannen muntert varvid rutan kom upp och smög in exakt rätt efter den nya taklinjen samt passade perfekt i framkant där dörrens ruta skall komma. Nu satt även takets kromade spårlist där.
Problem solved. Nu blev det kaffe och prat om allt möjligt och Sösse hade gjort min dag på en timme inne i Cadillacen! Ett nytt minne av dessa fantastiska bilmän kunde fogas till bygget.
Jag har sagt det förut. Cadillacen blir inte min. Den blir hobbyns.
Snyggt jobb ???