Gottfrids 1960 Bel Air TD.

Många har gjort det. Finns i varje stad. Krantz gjorde det för 35 år sedan.  Nu har en ny generation Krantz gjort det. 

Gottfrid Krantz kroknade på soppapriserna. Han ville inte bara helg-ragga. Han ville åka rejäl jänkare dagligen. Pendla, ha som bruksis, en everyday car, en driver. Kärt barn . .

Han hade ekonomitrimmat den gamla V8:an på 327 cubiktum och kommit ner till 1,6 liter blandad körning.
– 24 kronor milen.  I stan 33 spänn för en mil.

Uppväxt i en familj där det alltid mullrat på gården blev han på några korta år ägare till tre Chevor och 30 Mercedesar.

Merca alla dar i veckan utom när han skulle åka BIL men med en tankmätare i ständig rörelse mot E  förtogs nöjet.

Kent Åberg hade många jänkare under sin levnad och kunde  mycket om dom. En sann entusiast.

Kändisbil
Bilen, en 1960 Bel Air, köpte han av lokalkändisen Kent Åberg kort innan dennes bortgång i cancer.  Kent Åberg har gjort två omtyckta böcker om skrotbilar i skogen.

Han var tidigt ute och fotograferade vackert skrot. Idag är bilarna borta och hans bilder unika.

Kent visste att hans tid var ute och sålde sin jänkare till Gottfrid Krantz som ville ha bilen signerad av författaren.

Kent Åberg log, satte sig för sista gången i sin Cheva, fällde ner solskyddet och skrev sin autograf. Kort efteråt var Kent borta men hans böcker lever vidare.

Motorlyften kom fram en dag 2020. 
– Gnirk sade det och den vackra 327:an stod plötsligt på en SJ-pall.
En sorg. Inget slår V8-ljudet. INGET. Klart man vill ha en V8 under huven.
– Soppan kostar 7 spänn i Sverige. Resten är skatt, miljöavgifter, skatt igen och moms på hela rasket.

Sextiotalsmotorn såldes och för den fick Gottfrid en helt fungerande Mercedes 124 med automatlåda och sexcylindrig dieselmotor, glödrelä och allt som man inte tänker på. Mercan hamnade i skogen bakom huset.

Han gick bara dit och ”handlade” det han behövde eftersom.

Efter att motorrummet rensats och fräschats upp  var det dags för provmontering av  Mercasexan som var mycket större än V8:an. Tjejen Denise Hägglund skruvar gärna.

 

– Jaha, och sen då?

En OM603-motor med automatlåda ser ut som en bussmotor i jämförelse med en smallblock.  Den hade heller inte gått ner om inte oljetråget bytts ut.

– Originaltråget ställer sig på framvagnsbalken, säger Gottfrid som redan innan bytt ut det mot ett tråg som sitter på motorn i Mercabussarna.
Svårfunnet då alla som konverterar behöver ett plus de som kör båtracing med samma motor.

– Jag fick tag i ett blästrat och pulverlackerat tråg från en båtkille som hade över. Man måste även ha med oljepumpen.

– Jag ville även ha ner motorn ordentligt för bra vinkel mot bakaxeln så jag valde att kapa ur framvagnsbalken en aning på höger sida och svetsa igen.

Motorfästena från Volvo 240 höger vill passa men man får ändå göra om en aning.  Samma med växellådsbalken. Passar med modifikation. Har ser man också det omvända tråget med sumpen bak.

Mellanaxeln fick förlängas och idag rullar bilen med det arbetet gjort på arbetsbänken hemma.

– Jag kapade till ett rör från Mercan, siktade in med vattenpass och punktade ihop med Chevaaxeln. Lade sedan ut axeln på två kopparrör och lät den rulla. Så kan man inte göra.

Såklart blev det inte ”hundra” men vid provkörningen kändes ingen obalans. Jag blev även tvungen att lägga skarven långt ifrån medbringaren.  Dålig förutsättning för ett bra jobb men ”jag hade väl tur”. Jag åker så, balanserar axeln med slangklammer om det skulle uppkomma nån vibration och lämnar bort den för svetsning som sista alternativ.

Bel Airen står idag startklar medan snön faller men kan när som helst startas och köras på 0,8 l/milen medan värmen sprider sig i coupén och stereon spelar. Turbon har växt till en HX35.

– Allt i livet är en kompromiss. Det här passar mig just nu, säger sångaren och underhållaren med ett leende på helsätet.

FILM