Året var 2016 och stan var full av turister, semestrare, bilfolk och besökare till Nostalgidagarna Härnösand
Nostalgidagarna är en fantastisk blandning av motorcyklar,mopeder, bilar, båtar med aktiviteter från havsytan med båtar till backtävling på högsta bergstoppen. Allt pangar av mitt i stan. 2016 var året när det var drive in bio både för bilar och båtar.
Sol, rullskridskor och mos.
På inlines tog en av servitörerna för kvällen upp beställningar.
Det gick snabbt mellan bilarna.
Efter ett tag levererades de svenska klassikerna av en annan klassiker, Sibylla.
Filmen var inte mindre legendarisk. Sista natten med gänget. Härnösand ligger i topp av städer som har de flesta soltimmarna i landet.
Havsbrisen håller emot molnen som rullar in från väst. Det ger blå himmel i hamnstaden.
En stark bioskärm behövdes i den norrländska nattsolen. Det är juli månad och livet fortgår dygnet runt. Rader av bilar njöt av kvällen och filmen som alla hade sett flera gånger.
Parkeringen var fullsmockad och folk som inte hade bil stod i klungor runt. Guldläge var så klart en baklucka mitt framför duken.
Leffe. En klippa i stan. Glider i raggarbilar.
Ett baksäte i en cab är heller aldrig fel .
På cabställningen med chaufför kanske är det bästa.
Båge eller pickis eller bara stående på asfalten, allt funkar en sådan här sommarkväll.
Ljuvliga minnen och en sak till . . .
. . . I Härnösand kliver den gäckande blondinen ur T-birden.
Några dagar senare var det dags för båt drive in.
Skulle det komma några båtar? Drive in bio är ju en bilgrej och man får ha förståelse för att det behövs en startsträcka för skepparna att ankra framför en bioduk. Filmen var såklart Göta kanal och Krantzen tänkte att han skulle liksom hjälpa till med båtbeståndet genom att släpa in sin båt till staden.
-Det var dumt tänkt.
Gussjön ligger mellan två berg. Första gången jag satte båten i sjön tittade sommarstugeägarna mot skyn efter flygplan.
– Månne sjönk en pontonPiper super cub Cessna Spitfire Focke Wulf ner mellan bergen för landning på full gas. 
Medan de skuggade pannan med handen och kisade mot solen kom sonen fem decimeter över vattenytan i en jetboat med Berkley outdrive.
Kulig grej. En plastlåda med gaspedal.
ES-Motor i Ljusdal. Bilar rakt över disk. Krantzen rekommenderar: Handla tryggt av Uffe.
I USA körs dessa i flock på insjöarna och älvarna.
Orten Alva har jag skrivit om förut när jag cruisat runt med Bonnevillen. Ligger 30 minuter från mitt hus. Kan vara femtio båtar som samlas för grillning och körning. Brukar vara musik och bad och barn och jamen väldigt trevliga och relaxade samlingar.
Motorn sitter öppet bakom sätet. De flesta använder de största V8:orna som finns. Vatten är trögt och vridmoment är behändigt om man vill komma iväg. Många har kompressor. Man kör med raka rör som slutar strax bakom båten.
Tuppstjärt.
Vattenkaskaden bakom båten blir 200 meter och amerikanarna kallar den för tuppstjärt, rooster tail. Sonen öppnade spjällen och sjuliters Oldsmobilemotorn vaknade till.
Nu hade några av Gussjöborna kommit ner till bryggan glada och nyfikna över ”bombplanet” som bara var en liten båt.
-Jamen kul.
*** Det vet alla bilmänniskor. Meguiar’s är bäst. Används av proffs världen över ***
Nostalgidagarnas båt-drive-in kom med fint väder.
Vi trailade båten tre mil från Gussjön och pluppade i den vid båthamnen bakom badhuset i Härnösand för att bidra ifall nyheten inte ”satt sig” hos båtfolket. 
Sonen backade till vid bryggan och gick upp i stan medan Myran och Krantz for iväg med båten.
Vi inspirerades av det öppna havet och lät båten sträcka ut söderut. En kort lov bara för att komma tillbaka två minuter senare. Myran älskar vatten och hon log i skummet och skvättet. Under tiden hade sonen stoppats av två flanerande femtioåringar med vovve.
-Hördudu, säg åt dina kompisar i båten att det där får de sluta med omedelbart. Den för ju ett sånt fenomenalt oväsen vi aldrig hört maken till tidigare. Att ni inte skäms. Vad är det för något?
Ni slutar direkt annars kommer vi polisanmäla er ungdomar. Vilka är det som kör båten?
– Det är mamma och pappa Lilian och Lars-Åke Krantz, svarade Gottfrid roat.
– ????!!!!
– Vad säger du?
– Ja, de är snart 60 år båda två. De skulle titta på drive-in-filmen men behövde runda bryggorna. Pappa gasade väl till.
Promenadpoliserna tittade på varandra. Härnösand är en liten stad där alla känner alla.
– Jaha, jamen alltså det där MÅSTE var olagligt, avslutade de innan de patrullade iväg. 
Självklart kände vi att den levde om något alldeles infernaliskt i detta sällskap. Alla andra båtar var närmast ljudlösa.Det enda som hördes var klonket från backslaget när de ”parkerade”.
På spegelblankt vatten satt de vid sina bord, fikade och såg på filmen. 
Jag hade inte tänkt på det.
Idyllen i Sverige ser inte ut som idyllen i USA.
Man reagerar inte på ljudet i Florida där alla spelar musik, drar ut och in på floden med kompressormatade V8:or, tjoar, badar och jättetruckarna intill brölar där de lägger i- och drar upp båtar.
– Här . . . kluck . . . 
Vid kanalens strand satt tysta barnfamiljer och följde händelserna på bioduken.
Vi måste fara, sade jag. Gottfrid vred på startnyckeln varvid min båt exploderade, bolmade, krängde, dundrade och sprutade och jamen ni fattar. . . Ingen hörde filmen som den här höll på. Dessutom måste man gasa för att få styrning på en jetboat.
Myran hade redan mönstrat av. Vi försökte få fyrahundra hästar med raka rör i trögt vatten att vända och tassa ut ur biosalongen mitt i filmen.
-Det gick väldigt dåligt kan jag säga. Måste vara olagligt.
