Traktorjuntan i Järvsö.

Har dragits med detta i fem år. Hjalle och blåslamporna. Var passade det in? Nu får det bli så här.  

Mitt i hobbyn

Mikael, Hjalle, Hjalmarsson i Järvsö satte sladden i perkulatorn. Krantzen var på ingående från Härnösand med kamerorna i Lincolnens framsoffa. Hjalle hade två intressanta bilar i garaget. En kompressormatad  Ford 32 hotrod och en 1960 Cadillac Seville, svenskt barnfind som halmen knappt sopats av.

Om dessa kan du läsa här
Hjalles 32:a Ford
Hjalles 1960 Cadillac 

Som alltid när man gör reportage råkar man ut för överraskningar. Efter kaffet gick vi ut i garaget och där fick Krantzen en traktor i fejset.  Det sätt Hjalle hoppade upp i plåtsitsen på vittnade om stor kärlek och entusiasm över den gamle jordsprätten.

Traktorjunta, sade han. Ett nytt ord. Inte varje dag man hör ett nytt ord. Han berättade en massa saker jag inte antecknade och sedan blev det hotrodåka.

Till jobbet

Muskelmaskinen studsade  ur garaget som en SRB på kosläpp.

(SRB Svensk röd och vit boskap, frisk hållbar ko med god mjölkproduktion enligt ”lantbruksboken”).

Friskt, svart, svenskt hantverk med god bensinkonsumtion enligt ”hotrodboken”.  En grym resa i  vackra omgivningar.  Sjuhundra hästar känns.

Jag skrev lydigt mina anteckningar men skallen var delvis kvar i garaget. Det var svårt att bara glömma det här: 
Tisdagar och torsdagar var Hjalle i garaget tillsammans men några vänner.  Vännerna blev flera och flera och perkulatorn bubblade. Då ringde Studiefrämjandet!
-Vill ni ha betalt för samlingarna?
– Traktorjuntan var född och skulle bli fem år gammal.

Gubbarna kom i snögloppet med sina nyblästrade spakar och pedaler, målade i garaget och drömde om vår och vackra Volvoflickor med stående avgasrör och svängande lyftarmar.  Till kaffet adderades bröd och drömmar. Inte kakorna Drömmar utan riktiga drömmar om rullande skönheter i solen. Många hade ett förflutet som lastbilsåkare och chaufförer med stora kontaktnät.

Så där höll det på i fem år.  Det bara ökade. Skruvningar på vintern och körningar på sommaren.

När det var som värst var det utställningar och traktorcruisingar och militärtält och marknadsbord och folkfester med kolbullesvett i dragspelsbälgarna.

Jag studsade i Ford 32:an och skrev om strokad 350 men dumhjärnan var fast i garaget.
Vanliga människor samlar på pokaler. De har hyllor i garaget med hedersbetygelser från sina framgångar med fordonet.

Inte Hjalle. Han har blåslampor.  Pump- och sprut- och tryck- och  förkrigs- och jag vet inte allt.  Över 150 stycken! Jag antecknade inte och vägrar ringa upp den gode Hjalmarsson. Förra kontakten med gubben renderade i fem års svår hjärnskrynkling.

-Vad hade han dom till?
– Hur började denna märkliga fascination?
– Vaknar han på nätterna, går upp till garaget och drar igång en självsugande pumpspruta från 1938?
– Nä, jag ringer inte. Hoppas  komma ur ältandet av upplevelsen med skrivandet av denna artikel.

Och det fortsatte efter hotrodden och Cadillacen.  Innan hemgång sprängde han in denna burnoutbolinder i skallen på mig.

Om jag minns rätt. Volvo T24 med vässad Pontiac 350, inga frambromsar och slicks från en skördetröska. Sätt i ett batteri och den plöjer upp din åker utan att hänga på plogen.
120!
-120 traktorer tror jag det var som mest 2015, sade Hjalle innan han drog in mig i uthuset.

Bilcentralen Hudiksvall 419 stod det på huven. Jag vill inte prata mer om eländet. Nu är det skrivet och ”ur systemet”. Nu hoppas jag tillfriskna.