Verkstadschefens val. Chevrolet 1936 hot rod pickis.

Det skulle bli en A-traktor till sonen men han växte så fort och bilen så sakta. Bygget tog femton år och blev en hotrod till pappa istället. 

Allt är vackert.  Gustafsson hade oss på kroken från första bilden när han backade ur garaget.  Bakrutans form, skärmarnas svepande linjer och takets mjuka radie får betraktaren att mjukna.

Det här är konst. En rullande skulptur och vilken tur Urban Gustafsson hade som hittade en sån fin liten lastbil, märke och årsmodell att börja med.
– Cheva 36 pickup är ju, som utgångspunkt, verkligen låga, vackra och harmoniska.

-Öhh, eller inte. De ser de ut så där alltså, höga skrangliga och ranka? 
Jamen då är det ju galet hur verkstadschefen fått jobba för att få den så här. Inte samma bil på en fläck . Nu är det bara det att Urban Gustafsson från Strömsbruk inte började med en pickis ens. Han började med det här . . .!!!

– ?

– Du skojar aprillo!!!?

Nädå. Här är Gustafsson själv över sig av lycka över att ha fyndat en sån toppenbil.
1936 Chevrolet 4d sedan. 25.000 personer gick förbi den utan att ”slå till”.
-Ja, vad konstigt! (Sarkasm)
-Den stod inne i Hudiksvall, säger Urban
– Du menar låg, kontrar jag.  Bilar står. Skrot ligger.

Alltså Gustafssons omgivningar ser ut så här. Hans ögon har från barnsben den här ribban. Vackert så det värker.

Härliga Hälsingland. Urban har skönheten  inopererad från trehjulingsåldern.  Men han  köper detta  . . .

Vi tar det igen. Inget jamen tak, inget golv, ruttna dörrar, obefintlig inredning, kaross i obestämd form. Front, och skärmar väck. Var är allting Urban? Ratten exempelvis?


– Ratten? Nämen den gjorde jag själv, säger verkstadschefen. Rattkringlan är bara ett armeringsjärn som jag böjde runt ett PV-centrum. Det blev som en ratt med fritt vald diameter.
– ???? armeringsjärn !!!

Vi är alltså hemma hos Gustafsson. Han donar med kaffe och fika i trädgården.
-Flaket då?
-Va!
Den väldige är inne och perkulerar, kommer ut och serverar något svettig i pannan. Stor är han men lättrörlig, näe?
– Vad sade du?
– Flaket. Var fick du tag i det, frågar jag igen. Det var ju en fyrdörrarsbil.
– Nej, det gjorde jag själv bara.  Vi har ju grejer på verksta’n.

Men det andra då? Urban svarar:
– Skärmarna köpte jag från Gällö. Vi satte upp det där glashuset på torget i Östersund och då fick jag nys på skärmarna. Bra med jobbet. Vi får fara runt, träffa mycket folk och många hantverkare. Nu gör vi kyrktak i Uppland. Tidigare fixade vi locket på Nationalmuseum i Stockholm.
– Locket?


– Ja det är som ett lock. Det var ett kul jobb. Hela alltet lyftes dit färdigmonterat med kranar.  Då är det bra om man mätt två gånger. Påtår?
Han är lugnet själv.  Serverar och  . . . vad är väl en liten bil för honom tänker jag, han som gör kyrktak överallt, broar, räcken, stålstommar, glaskupoler till museum och rattar av armeringsjärn!

15 år tog det på lediga stunder. Skärmarna byggde han om. Fotstegen nytillverkade Urban så de smälte in och fogade samman hela paketet till en homogen lastbil med flyt i linjerna.


Han möxar runt den som i sin egen ficka. Fort och lätt inte minst på backen.

Urban betalade 500 spänn för den. En del klurande blev det och pokalerna har blivit många. Sätet är från Rekord 67. Listerna på dörren är upp- och nervända från PV. 
Instrumenten kommer från Chevrolet 1946 och 1948. Bakljusglaset i centrum är från 1956 Chevrolet. 
Chevasexan på 250 ci portades nån gång 1975 med vassare kamaxel men är väl inget spjut. Lådan är en 350 från en 65:a Chevelle.


Stod och tittade på detta på Classic Car Weekmarknaden inne på travet och tänkte – jamen jag testar och vilken otrolig skillnad det blev!! Nu går den jättebra och är helkul att köra.  Insug och dubbla förgasare gjorde alltihop.  Han är ingen man av stora ord Gustafsson.
Han har byggt och konstruerat bilen själv men det ordar han inte så mycket om. Förgasarna däremot, det var jättebra grejer.

En lustig grej var taket. Det är ju ett stort hål i det original och jag ville hitta ett tak med rätt välvning. Jag gick och mätte och mätte på skroten men inget ville passa. SAAB V4:an tittade jag inte ens åt men när inget annat verkade funka kollade jag på SAAB:ens runda tak och si det passade perfekt på tvären, åt fel håll, rakt över.

Dörrhandtagens passbit mot stoppningen är förresten också SAAB. Sitter i drivaxelknutarna på SAAB 99. De är bara att polera upp.
Texten på bakluckan är en Chevroletlogga från 1954 års pickups. Urban svetsade inte in en plåt från ett gammalt flak.
-Det är bara att malla av och skära loggan ur en fem millimeters gummiduk och sedan valsa ut texten på plåt, säger han.

Det är bara . . . säger Urban Gustafsson. Resultatet är bilkonst på högsta nivå från överblick  till knäkrypning och detaljstudier.  Vilken otrolig förvandling. Vilket otroligt hantverk.