1959 fick Donald Smith åka till skolan i en choppad Mercury. Elvaåringen köpte direkt efteråt en plastbyggsats och sågade ner taket. Idag har han en egen sedan 20 år tillbaka. En bigblock blysläde som gör 12,82 på strippen och finns med i testamentet.
Ocean City, Maryland kokar av bilar. Customs, hotrods, muskel- och originalare. Molnen ligger lågt och stänger inne värmen från het asfalt och varma stränder. Sorl från trottoarer blandas med musik från öppna cupéer och unga damer i flip flop diagonalar kontinuerligt över parkeringsplatser med bilar på tomgång. Timmarna går och tiden står still.
Det är bra under palmerna i dag. Ögat badar i lack och krom och hjärnan står på rec. Måste minnas, måste spela in, får aldrig glömma. Livet är havregrynsgröt och knottriga promenader till postlådan. Livet är oktoberregn i +5 och tre tvåor på besiktningen men inte i dag.
I dag är livet värme och liv. Får aldrig glömma. Måste alltid minnas. Då, just där kommer den. Mercuryn från 1950. De sågar sig fram. Först långt borta, sedan närmare. Den är lägre än allt. Den sågar sig fram ur bilden. Frigör sig från bakgrunden. Borrar ut ur fonden, sågar, kommer närmare, växer, tornar upp sig på gatan, ljudet adderas, den är överladdad, bredsida mot trottoaren, bakljus från Cadillac, gatljus och palmer som speglar sig i det svarta taket och jag börjar springa. Stopp värld, stopp verklighet, jag måste … jag hinner inte, men vänta …
Hon tittar åt sidan på galningen som rusar på trottoaren. Rutan går ner.
-Are you ok…?
N-no mam, I mean yes, could you pull over … pleeease.
En stor man vecklar ut sig och innesluter min hand i en hälsning medan han försöker sträcka ut benen.
-Knäna gick åt i kriget, säger han och grimaserar. Jag har kulleder och dom kärvar.
Vi åker till hamnen. Den väldige förklarar.
-Jag bor i en onehorsetown i Pennsylvania men vi åker hit för cruisingen. Jag var bara en kid när jag fick åka i en sån här till skolan. Minnet gick aldrig ur. Jag byggde plastmodeller och choppade.
Bilen är fullständigt full utav knappar inuti. Mittkonsolen rymmer inte en pinal mera. Här finns allt från GPS till CB-radio. Tunneln mellan sätena torde påminna om Las Vegas på kvällen Det märks att han levt med bilen i 20 år. Han hade inte råd med sin drömbil direkt utan det hade varit både motorcykel och 55:a Chev och massor av annat.
Så en dag snokade han bakom hörnet på en customchop och fick se en choppad 1950 Mercury ligga på magen i gruset. En skrothög med vissnande 327:a – men den gick ända hem.
-Det tog tre veckor att plocka isär den och tre år att sätta ihop den, säger Donald.
Efter det har den förfinats eftersom och i år har den fått luftfjädring. Receptet är alltså: Ett stycke Mercury 1950 i färdigchoppat utförande. Efter det rakade Donald av listerna och svetsade rost. Han frenchade också framskärmarna och monterade headlights som egentligen är tillverkade till motorcyklar och är på 100W styck. Grillen köptes hos Cal Custom och kofångaren togs från 1954 DeSoto som snyggades till och kromades.
Bakljusglas från Cadillac 1959 försänktes in i den vackert rundade bakdelen. Inredningen har en kompis hjälpt honom med och han ler förläget. Vadå, gubben gillar flames. Till drivning valde Donald en Chevrolet 454:a som försågs med en ECM kompressor och förgasare från Deamon. En ATI, preppad TH400 skruvades fast bak på motorn och kopplades till en 12-bultad GM-bakaxel med utväxling 3,55:1.
Bakaxeln fick finfina tractionbars ty Donald ville ha allt, inte bara en glidare utan också en bil som kunde överraska modiga män med 440 Magnum. Motorn tunades på rullande landsväg till att vrida 450 pounds dvs 610 Nm och hålla för evigt. Donald Smith tog därefter sin Murkla till strippen, väntade på grönt ljus och försatt gaspedalen i bottenläge. Resultat för den tunga bilen med 200 meter hjulspinn: 12,82 182 kilometer.
-The supercharger lights up, säger Donald, knölar men knäna och sätter sig i bilen igen.
Ocean Citys gator väntar. Bilen startar och rutan går upp. Det klickar till i växelstaget och TH 400 greppar.
Hjulen börjar röra sig osynligt inne i bakskärmarna och Mercuryn flyter iväg, bort för alltid. Bildligt och bokstavligt. Det går inte att köpa bilen. Donald Smith har testamenterat sin dröm, The Memory Mercury, till sin son.
Bainbridge i Pennsylvania är en liten håla men där fanns en elvaåring som såg ljuset 1959.
