En Jeep och två Mercor på en dag.

Det hela var så konstigt, dimmigt, drumligt och lätt. Jag har visst köpt en CJ-3A  eller vad det heter. Den har stått i ett förråd i 15 år. Var ute med sonen Gottfrid och åkte Cadillac på bilspaning som vi gör ibland. Han köpte två Mercor han. 

Jag är ingen Jeepgubbe. Känner mig inte som Radar. Kör inte offroad. Har inte bogserlina i bilen eller spade i bagaget

Jag skrapar fram på kapade fjädrar och spanar på tvåpipiga raggarbilar.

Fyrhjulsdrivet har jag haft, byggt, uppskattat och uppskattar. Tanken på en gammal traktor kommer någon gång vart tionde år eftersom jag bor på vischan med två fastigheter men en Ferguson med Perkinsfyra ..?
– Yack!

Har trålat på nätet  efter en olaglig T-23:a med V8 och en meter breda bakhjul man kunde ha som gårdstraktor. Jag gillar tanken att smälla igång den när man skall flytta krattan. Istället för att gå kunde jag lägga krattan i passagerarsätet och spruta grus till det andra huset 110 meter bort. Jag har inte hittat någon V8-balja än.

Svågern har en en sån där Hångla fyrhjuling han åker till sjön med. Smutt men jag är inte smutt.

Satt i garaget med en kopp kaffe och försökte begripa vad den här iranska persiern sade.  Kul kille, otrolig på att jobba och en god vän.  Eftersom jag inte hade förstått någonting av vad han sagt de senaste femtio sekunderna avbröt jag.

– Du som åker i husen och rörmokar åt allt och alla, ser du inga gamla bilar?
– Va?
Han stoppade mitt i sin utläggning.
– Jo ofta, svarade han. En gång drog vi ut en stor, gammal bil och gav bort den till nån som kom och hämtade den. En Mercury tror jag.
– !!!!
– Men är du tokig?! Gav ni bort den.
– Ja, den var trasig.
– Trr, men snälla!!!  Kan du inte säga åt mig nästa gång.

– Jo, det kan jag väl. Vill du ha en gammal Jeep som stått bortglömd i  tjugo år? Skjulet håller på att sjunka ihop så den knappt går ut genom porten. Den är också trasig. Man måste dra ut den med traktor. Bara skrot. Ägaren bor i Stockholm.

Tre dagar efteråt  tog sonen Gottfrid och jag 1969 Cadillacen ut på en spaningsrunda. Sonen behövde en vinterbil. Först kollade vi på en Mercedes 123 konverterad till diesel med femväxlad låda och säten från 124. Gottfrid skulle köpa två 123:or från den killen på samma gång. Mycket trevligt men någon affär blev det inte den gången.

En timme senare gled vi  utför slänten till skjulet med en meter högt gräs framför. Portarna gick inte att öppna men det fanns en dörr till vänster med ett öppet hänglås. Vi kikade in i dunklet och såg Jeepen avteckna sig därinne. Den stod torrt på grus. Kul däck noterade vi först. Oj, ingen rost!

Ren under! Aha, detta är inget nerkört objekt. Någon har byggt ihop en Jeep åt sig själv med målad ram, dyra axelkåpor, skivbromsar runt om och … men hallå då kan det ju … upp, upp, upp med huven!

– Jodå V8.
Vi stängde försiktigt dörren och satte tillbaka hänglåsets öppna bygel. Iraniern kontaktade Stockholmaren med mitt bud.

Vi åkte vidare för att titta på en 1960 Pontiac  Catalina 2d ht som stod på en hemgjord smörjbrygga i ett skogsparti bakom några garage.  All rost svetsad, V8, aut, Chrysler framsoffa, Pennsylvaniabil från staden Harrisburg som jag varit i och gjort reportage. En snygging i patinerat raggarstuk. En dröm för den som vill ha en väl fungerande, besiktad för all framtid, cruiser med attityd.

Grym taklinje, front och akter med bakljusen skulpterade in i bakskärmarna.

Vacker instrumentbräda och ratt.  Frisk 389-motor med fyrstegsautomat och tvåportsförgasare.  Jag ville köpa den direkt. Gottfrid också.  Det gjorde ont att lämna den.

Gottfrid plockade upp telefonen och ringde en snubbe på chans medan vi åt på Sibylla.  Jo, han kunde sälja.  Mätta och glada drog  vi iväg i Texas-Cadillacen som gått 12.000 svenska mil med en kvinna som ägare.

Vi girade in till en svart 124 fourmatic turbodieselmerca  och en  champagne -124 coupé  med alla bokstäver på bakluckan och största bensinsexan. Platta hjul och inga batterier gällde. Gottfrid köpte båda.

” Fi Fan, du har inget knä på dej”
Sonen hade besiktat en annan Mercedes 124 coupé på dagen så han körde den hem och jag rullade ensam i Cadillacen då min iranske vän ringde.
–  ”Fi Fan du är gammal och har inget knä  på dig ”, hade han sagt till den lätt patinerade Stockholmaren.
Han hade helt enkelt övertalat ägaren  att han aldrig skulle komma att göra något med Jeepen och han heller inte kunde klättra in i den.
– Jeepen är din chefen, triumferade han i mobilen.

Ringde  sonen som satt och körde i den nybesiktade Mercan och sade:
– Det blir en bil till att hämta ikväll. Vi måste ta bärgar’n.
– Grattis, sade sonen

Ett par timmar senare var vi och bärgaren åter i Härnösand, nu med verktyg och kompressor. Vi hade köpt batterier, pumpade luft med ström från motorvärmarstolparna och startade tyskarna.

Mörkret kom. Åter ute hos Jeepen var porten igenspikad. Nå, snart var den öppnad och vi kunde se femtiotalaren på riktigt.

Ut med med ramperna och wiren.

Spelet på bärgarens flak morrade trevligt när mojängen från -52 snällt rullade upp efter alla år i glömska.

Taket fanns på ett annat ställe. Vi kollade regnumret. Jeepen var regad med V8, skivbromsar runt om och alla förändringar i chassiet.

Blir väl en kombinerad badbil och gårdstraktor. Rullade hemåt i 50km/h med Mark Chesnuts Rolli’n with the flow  i högtalarna.

Blev tre bilar. En bra dag.

Cadillacen är en Collectors Item. 
– Orörd, rostfri och loaded med options, dessutom med det renaste och finaste underrede du sett.
Det var meningen att jag skulle ha den till vardags men den är alldeles för fin. Inte en chans att jag tar ut den på saltvägar i december.  Det här är en superbil som skall bevaras och njutas fina sommardagar.
Till salu för 220.000 kronor.  Då får du också  en bra dag.

 


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

One thought on “En Jeep och två Mercor på en dag.

Lämna ett svar till Kenny Åkerberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *