Enklast är väl att dra kablarna direkt till pluspolen på batteriet. Då vet man ju att strömmen kommer fram fast det kan bli lite varmt. Av: Jan
Vallåkratrenden
I slutet av 70 talet och början av 80 talet så var det ju Vallåkratrenden med customiserade Volvo som var inne så även för mig. Min första bil eller snarare tredje var en Amazon -67. Vi hade kört slut på en Amazon och en Opel Rekord den vintern vi var 17 år.
Bilsport var tidningen som gällde då. Reportagen om Vallåkravolvo lästes noga och så skulle min Amazon också se ut. Det blev nästan hela köret med skärmbreddare, spoiler fram och bak, L-88 scoop, rörgrill, bakljus från Ford Capri -70, igensvetsade listhål, bakrute jalusi, magfälgar 7 tum fram, 12 bak, målat underrede, hi jackers, trimmad B 20 med dubbla Weber 45 or, planad topp, värre kamaxel, mm, mm.
En kortspaksväxellåda hade också monterats. Och en egen tillverkad mittkonsol av plåt. Hela inredningen var klädd med röd krossad plysch, röd heltäckningsmatta både inne i cupen och bagageutrymmet.
Mattan i bagageutrymmet hade dekorerats med en pöl med torkat kontaktlim. Jag råkade spilla ut limburken när jag limmade mattan. I konsolen satt det extra mätare, stereo, booster, och flera vippströmbrytare, allt inklätt med röd plysch. Jag hade också fått tag på fina guldeloxerade skruvar som konsolen var ihop skruvad med.
Bilen brinner
Jag höll till ute på gårdsplanen och drog el i konsolen. När jag är klar och skruvar ihop konsolen så kommer en pluskabel i kläm av sista skruven. Det börjar ryka och osa bränd plast. Nu hade det varit bra med säkringar men alla pluskablar var kopplade direkt på pluspolen på batteriet.
Provar att skruva ur skruven med det hjälper inte, det fortsätter att bolma ut rök ur konsolen. Jag får panik, pärlan håller ju på att brinna upp, jag öppnar huven och försöker slita bort kablarna från pluspolen med fingrarna. Men de glödheta kablarna skär in i fingrarna som en varm kniv i smör.
AJ och några svordomar och jag rusar in i logen och hämtar brandsläckaren men på vägen tillbaka till bilen så tänker jag att det kanske inte är så smart att tömma en pulversläckare på plyschinredningen. Så jag tänker att det nog är bättre med vatten, nu ryker det mycket ur bilen och under huven.
Skurhinken
Slänger brandsläckaren och springer in i huset och skriker att ”bilen brinner” inne i farstun så håller mormor på att torka golvet, jag sliter åt mig skurhinken och springer ut och kastar in vattnet över konsolen.
Mormor såg väldigt förvånad ut när jag slet åt mig skurhinken och sprang ut skrikandes att, bilen brinner, hon kommer ut på bron och undrar vad jag håller på med. Nu hade det slutat ryka, kablarna hade smält av och nu hade jag fulla bilen med skurvatten och plyschen blev aldrig sig lik efter skurvattnet, men stereon, boostern och mätarna klarade sig.
När jag drog nya kablar efter branden så hade jag köpt en till säkringsdosa, det skulle man ju ha haft redan från början om man hade tänkt till lite, men, men.
Kompisen hade en Camaro
Ungefär samtidigt hade kompisen köp sin första bil, en -69 Camaro SS med 454:a. Han var ett halvår yngre än mig och hade inte fått körkort än så jag brukade köra åt honom. Nu upptäckte jag att en 454:a var nåt helt annat än en trimmad B20.
Så nu skulle det bytas bil I Bilsport hittar jag en annons på en -70 Chevelle i Mora, naturligtvis med 454:a och manuell låda och ägaren kunde tänka sig ett byte. Så en söndagseftermiddag drog vi iväg mot Mora.
När vi hade provkört varandras bil så kom vi inte överens om mellanskillnaden. Han ville ha 17000 kr i mellan men jag hade bara 12000 kr med mig så det blev inget byte. Besvikelsen var stor när det inte blev nåt byte och jag sa till kompisen att. Jag ska bara ha en jänkare innan vi åker hem.
Vi åker vidare i Dalarna
Vi hade Bilsport med oss och ringde på flera annonser i Dalarna men intresset att byta åt sig en Amazon var inte stort. Vi hamnade i Falun och fortsatte ringa på annonser och hittar en Plymouth GTX -70 i Borlänge men ingen svarar när vi ringer, så vi åker till Borlänge.
När vi kommer fram fortsätter vi ringa men ingen svarar. Det börjar bli sent och jag skulle jobba på måndag så jag börjar nästan ge upp hoppet om ett bilbyte. Jag sa åt kompisen att vi provar ringa en gång till sedan drar vi men inget svar denna gång heller.
När vi ska åka börjar det strömma ut folk från en fotbollsarena och kompisen säger att vi ska vänta ett tag till ifall han har varit på matchen. Och nu när vi ringer får vi svar och han är intresserad av ett byte plus pengar.
Plymouth GTX i orört originalskick
Bilen visade sig vara en Plymouth GTX -70 med 440 Magnum, 727 automat, 8 ¾ bakaxel med matching numbers i orört original skick så när som på lacken och fälgarna. Men original fälgar och kapslar följde med, till och med original däcken Good Year Polyglas diagonaldäcken.
Jag gav 10 000 kr i mellan, nu var man världens lyckligaste 18 åring när vi åkte de 25 milen hem. Det var min bästa bilaffär jag någonsin gjort.
Tänk om man hade haft Plymouth’en kvar idag i originalskick. Så här såg den ut när jag bytte bort den.
—————————————————————————-
Rekommenderas av Krantz
