SVERIGE. Oftast ser man bilar i tidningarna från reportage, träffar, utställningar eller cruisingar. Om jag går till mig själv är dessa tillfällen ynkligt små sekunder av konstlad körning i jämförelse med all tid jag åker med mina jänkare till affär’n, till badet, till mamma, till brädgår’n, på nöjesutflykt eller för att hämta sättpotatis. Riktig körning med skit på baljorna. Fram för mera sånt. by Lars-Åke Krantz.
Lunch på 4Sound i Umeå.
Västra Kyrkogatan i Umeå tisdagen 9 juli klockan 12:35. Vindstilla och varmt med låga moln. Mikael Åhdén står utanför jobbet och lastar ur en Gibson Les Paul.
-Jag kör GM, denna vecka, säger han.
Mikael har både Ford och Mopar hemma och varierar sig vecka för vecka. En entusiast som tillsammans med sin tvillingbror samlar på allt kul från bilar till gitarrer. Brödernas gitarrsamling är vida känd och har visats på utställningar runt om i Sverige och utanför.
-Bilen är en Canadabyggd Nova, en Acadian och HGW:n, som bara tillverkades detta år heter Canso.
Luftfiltrets överdel är en navkapsel från Pontiac. Typiskt Åhdén Brothers och deras ögon för detaljer. De har även byggt gitarrer som accentuerats med krom från bilar. Jag kör med bilarna så bruksskick gäller, säger Mikael och stänger huven.
Pratstund i Dodgen efter lång dag på jobbet.
Hamngatan i Hudiksvall fredagen 4 juli klockan halv nio på kvällen. Det är 24 grader varmt och 440:n från 1970 mullrar långsamt förbi Möljens korvkiosk på kajen. En DeSoto och en Thunderbirdcab har passerat för en halvtimme sedan och nu kommer Dodgen ensamt glidande.
-Det brukar samlas jänkare varje fredag på kajen men vi är ett par timmar sena så det är över nu. Vi tog en tur ändå, säger Ronny Rösnäs från Iggesund.
I baksätet hittar vi Jesper Rösnäs 7 år som gillar att åka V8. Kör gör Ann-Katrin Sundin. Trion är inte uppklädd men det syns att det går mot helg. Det luktar dubbeldusch när sidorutan går ner, Ronny har vit tröja, Ann-Katrin har vita jeans och sparsamt smink.
-Vi har jobbat och jobbat så vi tog Dodgen för att komma ifrån och få sitta och prata med varandra, säger Ann-Katrin. Hon låter raceskiftern på kardantunneln sicksacka till driveläge och de breda bakljusen lägger ut från trottoarkanten.
En ängel på ICA.
Irma Larsson 5 år från Gnarp kunde ha kommit direkt från himlen i sina vingar om det inte vore för att vi såg när ängeln klev ur rymdskeppet. Solen är het denna eftermiddag. Skoningslös. Vid butiken i Gnarp är det sömning semestertid, en moped utan ljuddämpare accelererar någonstans i fjärran och en dam korsar vägen med rullator.
Erik Larsson släntrar över den dammiga parkeringen. Ängeln ville ha glass och Erik tog DeSoton denna torsdag 10 juli. Klockan är fem över fyra.
-DeSoton är en bruksare under sommaren, säger Erik.
-Inte perfekt någonstans men jag gillar den. En Fireflite från 1960 med en 361:a under huven.
Vi följer de fantastiska vingarnas linje och halkar in med blicken i den stora öppna ht:n på förarsidan. Det vita accentueras av röd inredning och ratten står på tvärs.
-Precis som de gör . . . i verkligheten.
Kom precis hem till Degernäs.
En stor, låg bil lösgör sig från asfaltremsan på långt håll. Före den har ljudet redan nått oss, ett välbekant muller. Solen bränner vågrätt i den sena kvällningen och den breda bilen för tankarna till fiction. En perfekt scen för en bra filmstart. Men inga kameror surrar och inga skådisar syns till. Det är bara verkligheten för Daniel Königsson.
-”Jag har varit och hannel och är precis hem”, säger han på Västerbottensmål.
Bilen ägdes till för några månader sedan av en lärare från Kalifornien som hade den som bruksbil. Hans fru klagade på att den läckte avgaser så då monterade han ett nytt avgassystem med headers. Sedan klagade frun på bromsarna så då bytte läraren allt i den vägen. Sedan tyckte frun att den gick segt så då satte han i en ny motor. Då klagade frun på att den inte var säker att åka i och att den inte hade säkerhetsbälten. Då blev den till salu.
-Jag använder den jämt. Det är min bästa bil. Komfortabel och pålitlig och stereoåttan svajar skönt, säger Daniel.
Klockan är 18:21 den andra september 2008 och kattspåren på huven lyser i motljuset när han svänger in på gården.
En regnig onsdag på macken i Arvidsjaur.
Det vräker ner och har gjort så i åtta timmar. Väderleksrapporten lovar ingen ljusning. Centralgatan är uppgrävd i Arvidsjaur och leran flyter. Det är onsdagen den tredje september och klockan är 13:44. Små immiga bilar slalomar mellan potthålen och vägverkets bockar. Då kommer Ingemar Wallsten i sin Cadillac från 1965. Den vita jätten niger som en Airbuss under landning, viker höger, vänster, guppar och flyter ut under bensinstationens tak i all sin 5,7 meter långa glans.
-Nä, jag tog en liten sväng ner på macken bara, du vet småhandla litet och tanka.
Ingemar kommer från Lauker 3,5 mil bort.
-En liten sväng? Det blir sju mil tur och retur, säger jag.
-Precis, säger han, jag sa ju det.
Bilen är en Calais och ser naturligtvis blank ut i hällregnet.
-Det är en sån där orörd bil, säger Ingemar.
Per-Erik Granberg jobbar idag. Han kommer ut från kassan.
-Det har varit en skitsommar, enas de om.
-Bara regn förutom en vecka då det blev litet sommar, det är för lite, säger Ingemar Wallsten och svänger ut i skyfallet.
