Tims blysläde från 1954

FLORIDA:  Först och främst bilen kan bli din!  Även om Tim Cotton från Inglewood  har levt med färdigställandet av bilen i två år så måste han sälja för han har flera bilar han vill bygga.  Gillar du vad du ser. Slå en signal till Tim på hörnet av  hembrännarladan. av Lars-Åke Krantz

Du kan förstora bilderna genom att klicka på dem.

Jag ser bilen på Dearborncruisingen i Englewood.  Solen antänder hela sidan i gnistrande grön metallic.  Ljusbrunt till mättat grönt blir väldigt bra, tänker jag. Finns en Cadillackombination som är så liksom en Lincolnedition. Propert, sobert, klass.

När jag kommer fram är inredningen … ljusbrun.  Jaha, du måste jag bara ha tag i tjejen eller killen som äger den. Ägaren har redan sett min långskottskamera.  I handen har jag kortdistansaren.

-My name is Tim Cotton, säger han under mustaschen och tar av sig solglasögonen.

Två dar senare står jag framför hembrännarlyan.

-När jag köpte ladan för många år sedan brändes whiskey här på nedervåningen och en gubbe bodde uppe, säger Tim och roddar fram  rekvisita som kommer från samma tid som bilen.

Bilen ja. 1954 Ford Viktoria fast i fronten tronar en grill från Chevrolet med extra tänder. Taket är choppat 2,5 tum och vindrutan är tillbakalutad. Carsontoppen är ursprungligen ett Mercedestak. Huven är pannkakad d.v.s. dess bullighet har tagits bort och den har blivit lägre. Dessutom har den fått ögonbryn. Svåra, classiska customtricks som kräver gasmunstycken, erfarenhet och materialförståelse.

Tim har det i blodet. Växte upp med hotrodding runt köksbordet. Det är mycket sällan en bilägare plitat ner sin egen berättelse. När detta unika sker och svenskar får chansen att titta in i ett amerikanskt motorhjärta som berättar med egna ord då har Krantzen vett att hålla klaffen. Varsågoda.

Mr. Tim Cottons egna ord.

Min bensininfekterade hängivelse för hästkrafter och hotrods  började i mycket unga år. Som femåring växte jag upp på en bondgård i västra New York när muskelepoken stod på sin topp.

Jag satt ofta vid köksbordet och hörde farfar och mina farbröder berätta sina senaste streetracingäventyr.

De funderade hur de skulle krama ur ännu litet mera kraft ur sina motorer. De körde  trimmade Pontiacs och var bra förare. Pappa älskade också bilar och körde en 39:a Willys stock car på grusoval innan jag föddes.  Willyskupan stod på en plätt cement bakom hönshuset tillsammans med några Edslar och Studebakers. Som liten pojke satt jag ofta och lekte i den gamla racebilen, slogs mot getingar och väjde för ormar i kampen för att komma dit bakom. Vi hade även en åttakilometers slinga inom kohagarna där vi räjsade med våra åkerbilar så fort vi kom åt. Med detta sagt inser alla att vi hade ett stort övertag när vi blev så gamla att vi kunde tävla lagligt  på den lokala banan. När jag var 15 köpte jag farfars 62:a Pontiac Grand Prix 389 med tripower för hundra dollar. Jag tävlade med den i ett år innan jag köpte en 1968 GTO cab med 400 ram air och fyrväxlad låda.  Sedan dess har jag haft 64 jänkare både glidare och hotrods inklusive muskelbilar tre Willyskupor, Cheveller, Fairlanes, Corvetter och många Mopars som tävlingsbilar genom åren. Min daily driver har de senaste 42 åren alltid varit något slags bygge. På bilden vinner jag mitt första race.

Jag gifte mig med mitt livs kärlek, Valerie. Hon  är en snygg, smart kärleksfull och mycket kul tjej som är den bästa fru och mamma till mina barn. Valerie är konstlärare i grundskolan där hon arbetar alla dar i veckan med stort engagemang och kärlek till jobbet.

Val har alltid stöttat mig i bilhobbyn. Vi är välsignade med tre fantastiska pojkar som alla jobbar hårt och som jag är väldigt stolt över. James 24 , Bill 23 och Colt 20 som alla är i bilhobbyn.

Soffan är gjord av en verktygslåda med skärmar och tak från en 1930 Chrysler.  Bilden i bakrutan är Tims mor och far på bröllopsdagen när de lämnade kyrkan i en hotrod. Båda är borta nu.

Inga eurojaps på våran gård.  James sålde just sin 1970 Boss 302 Mustang. Billy har en 1972 heavy Chevy Chevelle och Colton är just nu inne på 4×4 trucks men drömmer om en 1969 Camaro.

 Vi har byggt många familjeprojekt där vi gör allt själva från mekanik och karossjobb till lackering. Val är bra på att maskera med sin konstnärliga ådra. Pojkarna kan ta sig an vad som helst.

Ändå den troligen finaste och dyraste bilen vi ägt och byggt på kan vi inte säga att vi gjort själva! 1954 Victoria chop top custom lead sleden var en tanke och skapelse av  Lyle Wadrif i  Eustis Florida och Bill Blutch i  Englewood Florida. Lyle berättade att han lade ner mer än två veckor bara på huven, att massera ner den och addera ögonlocken. Bill gjorde också många högklassiga customiseringar på bilen. Bill var en van vinnare med dubbla vinnarpokaler från World of Wheels i Tampa med sina 77 Firebird and 46 Ford.

Lyle and Bill fick dessutom hjälp av tre respekterade custombyggare  i  Bills son Dale Blutch från Venice som gjorde mycket av svetsjobbet, förlängning av bakskärmarna och inpassningen av Packardbaklysena. Ron Jamison från Englewood offrade sin talang på bilen under många år skapande underrede och insida.  Ron Franklin från  Englewood byggde det underbara maskineriet och adderade tekniska finesser. 

Teamet av superbyggare satte samman detta avancerade custombygge. Bill Blutch har sorgligt nog lämnat oss och jag köpte byget från hans son, Dail Blutch. Jag och min son Bill har sedan dess lagt ner 1,5 år på att färdigställa bilen. Recept: 13 års byggtid, tusentals mantimmar, inga insparade utgifter, taket shoppat  2,5 tum, Carson top , vindrutan tillbakalutad, air conditioning,masserad huv med ögonlock, Chevagrill med extra tänder, shavade dörrhandtag, fjärröppning, Packard bakljus, nedsänkt antenn, underrede se bild, servoassisterad kuggstångsstyrning, skivbromsar fram, 292  V8:a with 312 toppar, renoverad Cruise-o-matic transmission, Ford 9 tums bakaxel, Clarion digital 12 disc CD växlare.

Tack för dina välskrivna rader Tim. Vad kostar den här grejen nu då, frågar du? Ja, alltså Tim har tackat nej till 40.000 dollar så starta med en kortlek och byt ut varje kort mot en tusenlapp i dollar. Sedan kan du ringa Tim på hörnet ….

... och åka hem i bilen  …