Cubalincoln del 4 Provkörning

Namnet var självklart.  På Cuba har bilparken formats av regimen.   Taxichaufförerna i Havanna bär ingen längtan att åka Ford 57 med Perkinsdiesel.  De hade gjort andra, egna val om det varit möjligt.  

Projekt Cubalincoln del 4

De cubanska bilarna  är anpassade efter regimen. Cubalincoln är nu anpassad efter Sveriges regim. Den som beskattar bensinen med 200 procent.  Hade det varit möjligt hade jag gjort andra, egna val.

Jag avundas dom som kan åka Audi. Så enkelt.  För mig är det här med att åka jänkare som att bada.    Endera står man på bryggan … eller så hoppar man i.  Man kan inte ”bada halvvägs”.  Det finns inget mellanting.  Man är inte raggare på lördagarna i juli. Har alltid byggt rejäla, amerikanska vardagsbilar åt mig själv som är billiga i drift jämte mina ”riktiga”.

Provkörningen
I tidigare tre nummer har vi byggt på vår Cubalincoln. Nu sitter där en turbomatad Mercedes dieselsexa på tre liter som är trimmad. Efter den sitter en Mercedes fyrstegad automatlåda. Vi rullar ur garaget för första gången. Inget funkar.

För det första fanns inga växlar framåt. Bara back.  Blev alldeles kall. Var lådan trasig?  Jag backade ut och såg att Lincolnens wire inte alls tillät så långa slag som Mercedeslådan krävde.  Petade på växellådan med en lång stång och ”klick” så fick jag i driven.  In på den välsignade lyften från Verktygsboden igen. ( Ja, jag har en billyft trots att taket är jättelågt i mitt garage. Bästa investeringen jag gjort.  )  Det blev en kort provkörning. Sex meter back och in igen.

Lincolnwirens växelposition optimerades och efter litet fix kunde jag med original växelspak på ratten precis ”nå” Park-Neutral-Reverse och det välsignade Driveläget.

 

Ettan och tvåan var bara att glömma. C6 lådan har mycket kortare, exaktare lägen än Mercans utdragna hack.  Ingen etta och tvåa således. Good enough. Ut igen.

Nu gick det att köra framåt men den vägrade att växla. Åkte omkring på ettan på grusvägen.  In igen.  Googla.  Jaha.

Jänkielådorna underbara
Jänkielådorna är underbara fattade man efter ett tag. De har all växlingsautomatik innanför skalet.  Det som behövs är en wire till gasreglaget ungefär.

Mercedes har ett nervöst vacuumnystan uppe på motorn med strypventiler, backventiler, en blå magisk dosa som kallas flying saucer plus  wire OCH vacuum till lådan !!!  Vilket krångel! Tog tre dagar att läsa in sig på!

 

 

Förenklade galenskaperna
Jag minskade ner galenskaperna till en vacuumslang och en wire.

Nån måtta får det vara.  Wiren funkar som på TH 700.

Sträcker man den växlar lådan senare och hårdare.

Slackar man av växlar den tidigare och mjukare.  Vaccumet lät jag vara på hela tiden.  Flying saucern lät ju bara löjligt och skippades. Justerade en hel dag. Stod på varenda parkeringsficka med huven öppen och småändrade hit och dit.  Blev okey. Tålamod, tålamod.

Nu hade jag fyra växlar framåt och maskinen uppförde sig. Man får tänka på att bilen väger 2,2 ton.  Med ett rakt tretums rör  från turbon, som dessutom delade sig till dubbla längst bak, lät den lagom.

Dovt och mullrigt men inte för högt. Turbon slår sönder ljudet och funkar som ljuddämpare.

Trötter gjorde noll till hundra på en minut. 
Vilken seg bil det blev!  Original 460 V8:an  slungar iväg den tunga bilen ljudlöst till 100km/h på 12.6 sekunder.  Trycker man gasen i botten från stillastående spinner den på asfalten.

Den här fick inte  ens loss hjulen på grus.
0-100 tog 55 sekunder.

Laddtrycksmätaren för turbon visade 0,5 bar max.

 

 

En Folkvagn 1200 hade blåst om Lincolnen som en Porsche men sluta inte läs.  Turbomercan kommer att överraska.

In i garaget igen
In i garaget. Den lilla originalturbon har en vacuumklocka som sköter laddet.  Den spjällades upp i botten så den stod på fullt hela tiden.

Turbon håller bara tre år på det viset men hey, vem bryr sig.  Den lilla fläkten är ändå inget att ha i trimsammanhang.  Ut igen.

NY TID 37 sekunder till hundra.
Tid: 37 sekunder.  Oj!! Rena dragstern nu.   In på lyften och skruva åt alla teflonslangar på vägen från turbon via intercoolern till insuget.

NY TID 30 sekunder. 
30 sekunder! Laddtryck 0,7 bar. Hoaa!

Jag ställer ”tändningen på känn” i pumpens framkant och tycker att den låter bättre och svarar piggare efter detta.

 

Växellådan från en E 300 Merca startar alltid på tvåan original. Bara när man trycker gasen i vrålbotten lägger den i ettan.

Sex mätare håller koll på de annars så hemliga varningslamporna. Varvräknare, laddtryck och avgastemp till vänster.

Det gamla vanliga till höger. Oljetryck, vattentemp och laddning.

På ettan känns Lincolnen mycket trevligare i starten. Lättare, spänstigare.  Man kan öppna tråget på lådan och mickla bort några fjädrar och en kula tror jag så startar lådan alltid på ettan. Det skulle passa fläskjänkaren.  Inte gjort ännu dock.

Stannar efter vägen.

Jag bara kör och njuter. Eller njuter och njuter.

Den stannar efter vägen hela tiden. Det visade sig att den inte klarar att suga fram bränslet själv.

 

En matarpump till en Cheva diesel  beställdes på Norrlands Custom.

Det gjorde susen. Den gick ännu bättre men efter en vecka  stannade den ändå.
Orsak: Igensatt bränslefilter (se tidigare avsnitt).  Bensintanken släpper ifrån sig avlagringar när man börjar tanka diesel i den.

 

Nu har jag ett bränslefilter av plast på innerskärmen som jag kan se när det är igensatt.

 

Byter bekvämt på tre minuter.  Allt längre mellan bytena eftersom avlagringarna minskar.  När detta skrivs är problemen borta.

 

 

 

 

2016

Ett år senare – du har väl kopplat slangen?
Nu hoppar vi fram ett år i handlingen. Jag har kört med Lincolnen till Norge och till södra Sverige och njutit. Den går tyst och lyxigt om än den är kraftlös i uppförsbackarna.
–  Ja, ja Mercan orkar väl inte mera har jag tänkt.
Så sitter vi och ser på vårt favoritprogram Roadkill en kväll framför TV:n, sonen Gottfrid och jag och vi pratar om hur slö bilen är. Då säger han:
– Du har väl kopplat slangen till Aldan?

Aldan?
Aldan är en liten vacuumstyrd reglerklocka som sitter uppe på fördelningspumpen.

Den har till uppgift att strypa bränsleflödet vid tomgång.

När man sedan gasar på öppnar den och ger det bränsle pumpen ursprungligen är tänkt att  ha.  Det hade jag fått om bakfoten.
-Nä, säger jag. Den slangen från Aldan skall väl  gå till turbons laddspjäll och det har jag ju riggat upp på fullt skaft så jag sket i den slangen.

Är du dum?
-Sonen som  blivit expert på att trimma gammelmercor under året  tittar storögt.
– Är du dum eller?!
– Den skall INTE gå till turbon .  Den skall gå till insugningsröret så Aldan känner att det kommer laddtryck och då öppnar den för korrekt bränsle och då laddar  motorn mera och då öppnar aldan ännu mera.

De triggar varandra  att ladda mer och mer och ge mer och mer bränsle såsom pumpen är inställd för.

– Du har åkt på tomgångsdiesel
– ???!!!

 

UT I GARAGET
Tre minuter senare är vi ute i garaget.  Vi drar en slang från aldan till insugningsröret och drar ut på vägen i kvällen.  PANG, jag har fått en ny motor.  Laddet flyger upp på 1,1 bar och Lincolnen drar iväg till 100 på 17 blankt.

 

PANG, NY MOTOR 17 SEKUNDER !!! 
Allt är helt förändrat.

Jag slipper ligga bland grisbilarna i stigningsfilen.

Den går som en bil och Mercamotorn får sägas  räcka till i den stora jänkaren.
– Vaa, vilken motor?  Waow. 187 hästar original och tre liter. Nu, med större element, kanske 200 och plötsligt har jag en riktig bil.
Allt är galet kul! Efter ett år har jag fått en ny motor medelst en slangstump och fem minuters meckning.

 

Godkänt men det ska bli bättre visade det sig.
Idag, när detta skrivs, är det tre dagar efter påsk 2016 . Vi har haft Lincolnen till Elmiamässan, en resa på 150 mil tur och retur.  På väg hem tittar Gottfrid i backspegeln och säger:
– Den ryker aldrig. Inte ens när du pressar den.  Det indikerar att turbon kan orka ladda mer om vi ökar på bränslet.
Hemma kryper han under bilen och ”ställer på” pumpen 1,5 varv.  Tomgångsvarvet ökar från 700 till 1200 och vi får ställa ner motsvarande på tomgångsskruven.

Ny provkörning –  oh my God !!
2,2 ton Lincoln Continental Mark V åker iväg och nu kommer den där känslan av att tryckas sin i ryggstödet för första gången.

 

 

Vi pratar i munnen på varandra. Laddtrycksmätaren visar 1,5 bar och 100km/h nås på ett kick men nu slirar lådan mellan tvåan och trean istället. Den orkar inte hålla i.

Ett angenämt problem.
Mercedeslådorna är  hållbara och man kan  höja oljetrycket så de slutar slira med en justering på sidan.  Jag kan inte mäta 0-100 innan detta är gjort och nu är planen att även öppna tråget och göra det som erfordras för att den skall starta på ettan alltid.

Nu börjar vi närma oss. Bra sprattlat lilla Mercedes
Få se nu vad sade vi i början.  En original Lincoln med 460 V8 åker till hundra på 12,6 enligt instruktionsboken.  Med pumpen uppställd som nu och lådan justerad  tror jag på 14 blankt med den lilla originalturbon som riktiga trimmare skrattar åt.   Bra sprattlat Mercedes.

Om man byter till HX35 turbo och riktigt grenrör  och . . . .  men det ska vi inte göra i nuläget.  Först ska vi justera lådan och se hur hur snabb den blir samt hur  länge originalturbon håller på fullt skaft.  Det kan ta år innan den lämnar in.
– Jag väntar gärna och Cubalincolnen behåller jag.

—————————————————

Fortsättning följer. Vi återkommer  långt där framme.  En sak gör mig fortfarande galen och jag klarar inte av att få till det.
– Jag behöver hjälp . .. .
Ett bygge blir aldrig klart.

2020 del 5. Vi monterar  HX35 och Lincolnen får bättre acc. 
Därmed är projektet klart och bilen till salu. 

Vill du läsa tidigare avsnitt: Sök på Cubalincoln vid förstoringsglaset uppe till höger