Krönika: Ta’t lugnt. Det blir alltid värre.

Årets upptakt till sommarsäsong med spelningar, tävlingar och sponsorer kantades av idel överraskningar.

Flera sponsorer som varit med länge kände att de mättat Krantz Challenge med sin närvaro och ville sprida budskapet om sig själva på ny arena.

Värre
Precis i sin ordning. Fullt normalt och jättetack för er fina insats under gångna år.

Nya sponsorer stod på kö och det var ett roligt jobb att välkomna dem med nya ideer och nya banderoller.

I min iver att låta så många som möjligt vara med beställdes banderoller på en höft till den blå bussen som fått namnet Blue Huey efter de amerikanska Hueyhelikoptrarna som alltid tog sina krigare hem från fältet.

Vår buss gjorde detsamma.  Lastluckor och fönster har blåst iväg  under stundom men vi alltid kommit hem välbehållna  om än med skadeskjuten buss

Vårt mobila nav i sommarens kanonad av event, spelningar, träffar och tidningsmakande. En underbar buss som nu stod startklar. Med mindre än en vecka till Krantz Challengestart i Moliden  kom de nya banderollerna från tryckeriet. De provhängdes i de sista intensiva timmarna efter rockader och omorganiseringar i förberedelserna och … de passade inte!

Ännu värre
Jag hade i min iver att ge sponsorerna maximal synlighet beställt för stora. Nu hängde de som nedhasade hip-hop-brallor på Blue Huey.  De tog i marken och veckade sig och kaoset var ett faktum.
Värre ändå
Sprang in i kallgaraget och hämtade en aluminiumstege och lade på högkant uppepå hela bussens tak i ett försök att bygga en ställning som höjde lilla Blue Huey.  Jag och junior kastade oss i bilen och körde till Uffe, en aluminumsvetsare i byn.

Klart värre
Vi svängde in och blev beskjutna. Kulorna ven över våra huvuden när vi duckade ur bilen.  De hade luftgevärstävlingar hemma på gården och vi hade kört rätt igenom banan. På norrländskt vis avslutade de inte sina övningar bara för att det kom främmande. De fortsatte och sköt över vår bil medan vi tog skydd bakom en skottkärra

-Kan du svetsa en stege på busstaket, ropade jag i korselden.
– Min buss har för stora byxor.
Uffe fattade ingenting och inte jag heller kom jag på. Vi retirerade in i bilen och stormade ut ur skjutfältet.

Hemma reste jag tvåtumtvå som gnekade mot bussen trots att det var kav lugnt och jag såg rubrikerna framför mig från den blåsiga, öppna kajen i Hudik.  Blå buss flög till havs under bilshow  och försvann likt en amerikansk vietnamhelikopter.

Jag släppte allt och gick in. De nya banderollerna låg som gigantiska karamellpapper på gräsmattan. Virke och stegar och spännband och tappade sugar kors och tvärs ovanpå.

Musade in på Blocket.  Finns det någon högre buss till salu?  I Åsele fanns det en. En halv meter högre, två och en halv meter längre och två år nyare. Jag ringde på en gång.
– Hej, jag köper din buss om den är hög som ett hus.

Tre dagar senare stod vi på gården med vår blå buss.

Krantz&Krantz hade spelat under midsommarnatten i Junsele och vi svängde förbi Åsele på midsommardagen på vägen hem.

Köpte den i ett nafs och nu hade vi två bussar som skulle hem och ingen tid att åka upp enbart för att hämta den nya.

Värre igen
Blue Huey var B-kortsregistrerad. Ja, korkat. Bussen är en bil och Transportstyrelsens vägar äro outgrundliga. Ännu mer korkat var att bara vissa B-kort gäller.  De som var utfärdade före 1996.
– Solklart eller hur
– ????
Transportstyrelsen är logisk som en champinjon.

Alltså, sonen Gottfrid 20 år, som kan köra bussen bättre än farsan, som ser bättre, hör bättre, har de färskaste trafikkunskaperna och är född till bilförare får inte köra bussen, jag menar ”bilen”, med sitt färska bil- B-kort.  Det får däremot Myran 57 år.
– 1,54 lång når hon knappt ner till luftbromsen för att inte tala om bussratten … .
Hon såg ut som en rattknopp vid ena rattekern där hon provsatt förarsätet.

Men köra får hon på sitt antika B-kort. Det har Transportstyrelsen bestämt.
-Köör, sade jag till Gottfrid.
Jag kör fem minuter före i nybussen. Ser jag en snut ringer jag och då du sätter du fast Myran på ratten i Blue Huey så hon kan styra sig förbi kontrollen. Försök få henne att le samtidigt.

Mycket värre
Vi var i Lappland remember.  Dvärgbjörk och träsk och ortsnamn på samiska. Utbrett, ensligt, öde. Då stannade min nya buss. Vilket öde, öde.
-Slut på soppa.
Den snåle lappen hade gett mig lagom med soppa för en Puch Florida att sniffa sig fram till macken. Inte för en tioliters 300-hästars turbomatad Volvodiesel att komma fram.

Det blev till att göra en tratt av juniors träningsflaska, offra reservdunkarna med vatten till dieselbehållare, slanga Blue Huey, bära över, tanka, bära över, tanka och lufta den nya bussen. Men nu kan det inte bli värre!

Såklart kan det bli värre.
Hemkommen med den nybesiktade bussen ringde en annan instans med logik som en svamp.  Bilprovningen.
-Hej, vi ber så hemskt mycket om ursäkt men din nybesiktade buss har körförbud och det är helt och hållet vårt fel men vi kan inte rätta till det för vi har bytt datasystem.
– !?
Och så är det fortfarande när detta skrivs och vi är mitt i brinnande julisäsong.
– Ta’t lugnt i stugorna girls and boys. Det blir alltid värre.