Här får Leif-Ivan Karlsson inbjudan till president Trump

(Florida onsdag 28 februari 2018) HÄR FÅR LEIF-IVAN OCH SUSANNE INBJUDAN AV DONALD TRUMPS NÄRMASTE PR-ANSVARIG I FLORIDA  ATT NÄRVARA VID BANKETT MED PRESIDENTEN SJÄLV. 

Efter att ha besökt Leif-Ivan, Susanne och hela familjen Karlsson har man energi för en månad. Vid påhälsningen hos dem i Florida förra veckan skapades nya hjärtliga minnen inte minst när Vita Huset ringde och inbjöd paret att närvara helgen därpå.

Det overkliga händer när vi sitter och äter på restaurangen.
– Nä, men jag har bara kortbyxor och t-shirt på mig.  Inte kan jag komma barfota där när alla har kostym skrattade Leif-Ivan i mobiltelefonen.
Vi släppte besticken rätt ner. Vad händer?! Vad säger han nu Karlsson? Pratar han med presidentens stab verkligen? 

Jo, så var det och staben stod på sig men Leif-Ivan bara log.
– Hä hä, no, no, but,but you see darling I have no clothes for that, sade han och föreslog:
–  ”Presidenten är ju här i Florida och lirar golf nu och då.
Jag får snacka med Trumpen när han är mera loose”,  tyckte Karlsson på sin egen engelska, tackade hjärtligt, bjöd FBI och presidenten att åka båt med honom, skämtade, garvade och lade på.

– Det var Trumpgänget, sade han och högg in på ribsen.

-??? Sade han darling till den som ringde?! Vi bara gapade.
-Vad, sade du Karlsson?
Han fick ta det en gång till för oss.
-Nä, men alltså jag träffade Trumps högsta PR-chef i Florida och hon var ju Vädur liksom jag och wild and crazy och kemi uppstod på det kamratliga planet.Detta var i samband med en kampanj och nu ringde hon och ville att jag och Susanne skulle komma och träffa Donald.
Vi bara blinkade.
– Ähh, inte kan jag sitta på sånt och nicka. Då är det bättre vi tar en sväng i båten nån eftermiddag … om han får för livvakterna, hoade Leif-Ivan och bad oss skicka brödet.

–  Jaha, vi-vist, flämtade vi och försökte hitta tillbaka till verkligheten på Flaningans Seafood Bar and Grill i Fort Lauderdale.

Ny bilsamling i Florida
Tidigare på dagen hade vi kollat in hans nya bilutställning. Leif-Ivans privata som det heter, för han hade satt spegelfilm för fönstren och någon skylt finns inte.
-Nä, det blir för jobbigt med öppethållande och sånt, säger en avslappnad superentreprenör och fortsätter.
– Det är många gubbs här som har privata bilkollektioner och nu är jag en av dom. Vi besöker varandra och byter någon bil kanske men mest är allt på kul.

På kul, tänker jag och räknar 1959 Cadillacarna han radat upp.  Jag har fyra, fem modellbilar hemma föreställande 1959 Cadillac.  Han har dubbelt så många riktiga, ”på kul” och delar gärna med sig av glädjen med roliga berättelser om bilarna.

Bilhall i samma färger i Sverige och USA
Vi sätter oss i det vackra museet (som de byggt upp på två och en halv månad) i samma färger och stil som World of Classic Museum and Sales i Tumba, Sverige.

Han undrar hur läget är med oss och efter ett tag berättar jag om min senaste idé att underlätta för de som alltid drömt om, men som aldrig varit till Amerika.

 En resa fylld med bilar, shopping, swap meets, aligatorfärder, sol, bad och äventyr i ett upplevelsepaket på ett bekvämt sätt och superentreprenören tar genast fram papper och penna.Superentreprenören är ALLTID engagerad.
Han drar upp alla riktlinjer på en gång och avslutar med ” också kan du ta hit dom till mej så bjuder jag på visning av bilarna och något mer kul, jadå, jajemen baka in mej ett par dagar i programmet bara så hjälper jag till.

-Det blir livat ser du, säger han och så glömmer han sina fem hjärtinfarkter och jag glömmer mina två.

Energi, energi, energi
Så är det hos Karlssons. Så mycket kul och så litet tid och apropå att baka in.

Myran hade bakat semlor och Leif-Ivan som bantade idag.

– Sämmlor, sade han och log med hela ansiktet. Men då det blir det  ju som en tradition!  Vi var ju hos er på andra sidan Florida vid denna tid förra året och fick semlor.

Smalmat
Traditioner måste bevaras, sade mannen som har julgranen uppe hela året i Florida.

Nu var vi hemma hos Karlssons i jättevillan och nu tände han det stora trädet för nu ”var det tradition med Myrans bak” eller hur han sa och så kom kaffet och grädden och mandelmassan och Karlsson själv fick grädde i ögonbrynen där han dök i vaniljsockret.
-Mmm, smalmat, sade han.

48-timmars nedräkning
Dottern Angelica och hennes man Alex lät sig väl smaka innan de var tvungna att dra till museet. Via telefon hade myndigheterna ålagt Leif-Ivan att tömma alla bilarna på bensin eftersom ”garaget” han köpt egentligen var ett möbelvaruhus och det inte gick för sig med bilar även om Karlsson hävdade att Chrysler 300 D var en möbel från femtiotalet.

I övermorgon var det besiktning och då skulle han förklara ”möblerna” billyften, garageportarna, och alla förändringar han gjort på den tidigare verksamheten.

Egentligen var det full panik – för en vanlig person.
Myndigheter, besiktningsfolk, advokater och Trumpdelegater ringde om var andra hela dagen men Leif-Ivan bara skrattade.

-När kommer du med första Floridaresenärerna från Sverige då, så man vet när man skall gasa, frågade mannen mej med alla bollarna i luften samtidigt?

En boll till på volley
Timmarna från 10:00 till 18:00 sprutade till och solen gick ner över swimmingpoolerna utanför. Det var dags att åka hem men innan hade han ringt sin däckleverantör och ordnat rabatt åt Alfred Krantz som råkat yppa att han skulle köpa begagnande fälgar och däck i Miami.

– Kom hit med dom så kränger vi på nya däck så du får fräscha grejer, hade Karlsson sagt och så blev det och Alfred har aldrig köpt så rabatterade däck.

Julafton varje dag
Trötta och lyckliga lät vi Lincolnen gunga oss över Alligator Alley hem till vårt hus på västkusten.

Vilken fest, vilket party, vilka ”presenter” och vilken mat. Jag förstår att de har granen tänd i februari.
Det är julafton varje dag hos denna speciella, generösa och genomgoa familj.