Just winging it

Klockan är två. 27 grader.  Bilen står nercabbad.  Vart jag skall åka?  -Vet’nt.  Ut ba’ . Som när man var 19.

Bazookamotorn vaknar med ett ryck. Vad gubben gjort i motorrummet innan jag köpte Bonnevillen vet jag inte men det är ingen farbrormotor som vevar där framme.

Radion på, calypsoreklam och steelbandplonk.  Easy hits och tic tacs.  Vinkande människor i fast lane.  Vid rödljusen standardfrågan

-What year is it?

-Sickstisicks, säger jag för tredje gången idag.

Glada, vänliga, artiga människor snabba att uppskatta sin filgranne.

Månaderna går. Man vänjer sig aldrig.

Ser några öppna verkstadsdörrar. Noel Pooler från Californien har flyttat till lugnet i Florida.  Lasallen från 1940 hittade han rostfri här i närheten.  Californiaskyltarna väckte hans  intresse och när det visade sig att den sålts ny i Noels barndomsstad var saken klar.

I ”facken ” bredvid meckar kompisar . En kommer med nytt krom från den lokala kromaren till Noel.  En bra vinterdag tycks det mej.

Nu renoverar han till strikt original.  Tid finns det gott om. Radiotationen, The River, står på och spelar Crosby, Stills, Nash and Young.  

Tar en Cesarsallad ur en matholk längs vägen. Tysk kock. Har ätit där förut. Hemsk engelska som min men gubben kan laga mat.   Pita gyro, pasta, sallad, allt han gör är gott.  Äter i bilen.  Plötsligt öppnas en port och en racebil rullas ut. I porten berdvid står en Rolls Royce på en lyft.  Den får ingen bild

Lättar från asfalten och tar Summerlin road. Kör aldrig på den annars. Därför blir det den idag.  Passerar en rod till salu . Rycker upp kameran från sätet och skjuter i flykten.  Hoppas den fastnar,  tänker jag och vinglar som en Toby Vass.

Svänger in på något som ser ut som ett industriområde.  Jadå. Mera bus en bit in.

Bill France färdigställer en Graham Hollywood från 1941 och jag fattar ingenting vilket han har den största förståelse för. Han tänder en cigarr, tar sig tid, njuter av den vilda främlingen och vi blir som alltid i Amerika buddys på två sekunder.

Bills pappa var en hejare på mekanik men det var inget mot farfar. Han var med i teamet som tog fram elstarten hos Dayton Enginering, det som senare blev Delco som köptes upp av GM.   Cadillac var först ut och fick elstart  1915.

-Pappan hade alltid velat ha en kompressormatad Graham men det gjordes bara 1400 stycken 1941 varav endast 875 hade kompressorer så nu  förfärdigar jag pappas dröm även om han är borta nu, säger Bill.Kompressorn drivs av fläktrem (klicka på bilden) och kickade upp den lågkompade sexan från 95 till 155 hästar. Bilen var en ruggig muskelbil 1941 få förunnat att köra.

Bill askar på golvet och delar ut  massor av intressant bilhistorik.  Dom här gubbarna är en sån fantastisk gåva att få möta.

– Det finns 66 bilar kvar nu, säger han.

Garaget har han gratis. År har gått men nu ser han målet. Drömmen växer fram i sakta mak.

Pappan köpte istället en Cord och Bill berättar hur två, idag ovärderligt ovanliga bilar, försvann den där dagen för många år sedan när pappan i Corden totalkvaddade in i en Chrysler Airflow som också förvandlades till skrot.

– Där gick mycken bilhistoria till spillo, säger han och du vet du, ring mej . Jag har en Ford 427 Sideoiler och en AC Cobra och . . .

Tar vänster på Boyscout road. Ser Cadillac trastak  och ett gäng 70 Cheveller.  Radion spelar You’re the one med the Orleans. Jag blir tjock i halsen, tittar upp i den blå himlen ovanför och känner Myran.

Nej, det är íngen femtiotalsrockare att studsa till halv ett på natten och skvimpa  öl i plast. Nej, det är inte ståbas och wella-hella-jella-billy-baby-bonka.

Det är vänliga harmonier, klättrade elbas, gitarrer i stämmor, break, bridges, accapella, harmonysinging, ett sött stick i mitten och framför allt en romatisk hyllning till låång kärlek.

You’re the one. Den skall vi spela för dig i Sommarsverige 2015.

Känner plötsligt igen mig. Här någonstans bytte jag ju framutan på Buick 64:an jag tog hem och sålde på Classic Car Week 2014.  I en annan del av området  står rodämnen på tillväxt.

Stannar på NAPA och köper bromsslang till Dodgen i Sverige.  Strax intill står en Folkhyvel.

Solens avrundar sin bana på en molnfri himmel. Kanske dags att dra sig ner mot Caloosahatchee river och se stjärnan sjunka i havet till congas och gitarr medan barnen bygger sandslott på stranden.

Sen hemåt för en enmansgrillning på baksidan. Det blir varmt i natt.