Rocky Road 7 No show

Mottagandet i Gällivare var grymt hedrande. Vi körde med solen i grillen på bussen i åtta timmar, kom fram strax innan midnatt och fick Dundrets välkomnande. 

Motorklubben som anordnar Midninght Sun Meet i Gällivare med Firro Hansson i spetsen tog emot oss i Ford Victoria 1956, Thunderbird 1960 och Studiebaker 1958.  Vi fick kliva ur bussen och åka jänkare upp på Dundret med alldeles nya fantastiska vänner boende långt ovanför Polcirkeln. Där upp svindlade det för oss när det vi Västernorrlänningar bara hört talas om sedan födseln plötsligt var verklighet. Ni vet alla vad jag talar om. En bild säger allt. Klockan var tio minuter över midnatt.  

 Lördagens Krantz Challenge Car Show  kom det så många bilar att alla inte rymdes på den förberedda planet utan fick parkeras på vägarna runt omkring.

Nytt för året var 50 kronor i inträde men folket kom ändå och tävlingen inramades av publik  i flera led runt showen. 

Klubben trivdes, de tävlande hade kul,  Norskarna, som var många var med och lekte, solen böljade fram och åter mellan molnen och publiken fick två underhållande timmar. Stort reportage senare i Worldkustom, då med film. 

Mot kvällen anlände våra  proffsmusiker i backlinjen, trummor och bas. 

Trummisen Matti Arvinder från Pite Musikhögskola och Emil Sydhage, Örnsköldsvik, Musikmakarnas studio.

Vi grattade Emil till Musikmakarnas delaktighet i skapandet av Italiens vinnarlåt i Eurovision Song Contest och till Emils producerande av den nya rosade plattan från stjärnskottet Terese Fredenwall. 

En av Sveriges bästa basister just nu lirar till och från i Krantz & Krantz. Ikväll var Krantz & Krantz huvudbandet med en ROCKSHOW omgivet av tre andra band som fyllde ut kvällen.  Egentligen skulle vi vara förband till Boppers men något hade hänt på resan och mer skulle hända visade det sig. Ljudanläggning skulle finnas på plats liksom ljudtekniker som skulle serva alla band. Väl i Gällivare visade det sig att det inte gick att få prata med ljudteknikern på telefon. Denne hade ett pajasliknande beteende och hade bland annat  gjort sig osynlig genom att hänvisa alla till Gällivares musikansvarige som var en toppentrevlig bilkille men som kanske inte var någon fena på rockevent. Efter underliga besked hit och dit lånade vår ljudtekniker, sångare, gitarrist, munspelare trumpetare, på bild operasångare i operan Carmen, tillika yngste medlem i Krantz & Krantz,  Gottfrid Krantz en bil och åkte ut till festplatsen för att prata med den telefonrädde ljudteknikern. 

Gottfrid har gått i Krantz skola, alltid artig, glad, positiv, vänlig, tillmötesgående. Van att möta människor runt hela Sverige och samarbeta fram trevliga lösningar. Han kom ingen vart. 

Vi har spelat längs vägarna i tio år. När band möts på samma scen uppstår en trevlig kemi. Alla är långt hemifrån, alla pratar olika dialekter, alla är måna om varandra och man är en stor familj.

Musiker on the road är glada att se varandra och man hjälps åt för att skapa en bra kväll för publiken. På bild Krantz & Krantz och The Sunliners i Österbybruk. Ungefär som när raceteam lånar ut delar och meckar åt varandra. 

Det hade den här kändisen missat helt, detta efter turnerade med Sveriges mesta rockband. Han kunde inte möta en verbal, leende, konstruktiv 19-åring från Krantz & Krantz.
Trots att han hade fått extra betalt för att serva alla kvällens band fick vi inte sjunga i deras micar, spela på deras trumset eller använda deras ynka tio mixerkanaler. 

Det världsfrånvända förslaget från ljudteknikern  var att vi skulle ställa upp hela vår scenbackline inklusive trummor, men vi fick inte låna deras trummicar för då kunde de ”gå sönder”. Vi skulle rigga hela vår backline inklusive trummor,  trummicar,  micar och vår mixer och sedan strypa ihop den i två kanaler i deras mixer som de dessutom såg ut att ha lånat från klass 9b:s musikrum, en tiokanals analog Behringer!!!   

De sjöng i SM 57:or. 
SM57 är en microfon man mikar stärkare, virvelkagge och trumpet med. 
– Ja, men Svenne Hedlund sjöng i en SM57:a, svarar du. 
– Jovisst, 1965. För 50 år sedan. 
– Himmel!! 

Efter att ”ljudteknikern” hade sagt sitt till den artige, problem-lösande Gottfrid Krantz ringde vi evenemangets överboss, Firro, och förklarade läget. 

”Nissen på scenen föreslår att vi skall mata vår moderna, digitala 25 000 kronors mixer in i deras lånade flingpaket, att vi skall knöla in ett extra trumset med egna trummicar och en massa andra galenskaper som INGEN vettig, proffsig, turnerande musiker håller på med.”

Firro är ingen scenmästare så vi fick ta det på bilspråk. Ljudteknikern som ni har betalat extra för att serva oss tycker att vi skall ta vår Holley 850 ur vår 440 Charger och sätta den före deras bing 17 och samåka på deras moped.  
– Det tog skruv. Firro lattjar man inte med.

– Ni är ju huvudattraktionen sedan Boppers ”föll bort”, sade han, betalade ut fullt gage och bad om ursäkt. 
Vi packade aldrig upp instrumenten. Vi spelade inte ton. Vi försökte allt, men gick bet.
– Vi har aldrig, under alla år, varit med om något liknande.

Nu vill alla förstås veta vem som jag tyckte uppförde sig  i paritet med sjöns dummast mört. 

Klart ni skall få veta det. Han heter Micke Finell, tidigare bandmedlem i The Refreshments  och ser så här tuff ut på skivomslaget.

Micke har också fått denna ”rapport” och jag har haft en halvtimmes långt samtal med honom.

Micke påpekade flera sakfel i min artikel  som jag har rättat till och jag påpekade flera sakfel i hans hanterande av den obekväma situationen som jag inte vet om han rättar till i framtiden.

Vi är överens om att vi inte var överens om någonting. 

Gällivares ursprungliga önskan till Bandfixaren Micke Finell, före detta blåsare i The Refreshments, var att de ville ha Boppers.  

Detta vinklades bort till förmån för tre egna hittepåband med olika namn där kompet bestod av samma killar med ”egen” högtalaranläggning  som var ointresserade av det samarbete som präglar en rockafton med fyra band och som blockade den enda utbölingen, rockshowen med Krantz & Krantz. 

I fjol hände ungefär samma sak I Gällivare där starke mannen Firro fick betala tillbaka till två dansklubbar som kommit för att dansa och där dansbandet från Finell inte alls var ett dansband plus att en av medlemmarna plötsligt lämnade dansorkestern för att han samtidigt skulle spela på rockscenen, detta enligt arrangörerna.  
– Mönstret går igen. Olika bandnamn, samma gubbar. 

När man beställer en Cadillac limo och det kommer en packmoppe på gatan ser man skillnaden direkt. När man beställer ett rock-PA (ljudanläggning) med ljudtekniker och det kommer repetitionsskräp från närmsta studieförbund och en ljudtekniker med kunnande och vilja som fick Krantz & Krantz att önska att de hade skickat en träskalle istället är det inget som direkt ”syns” för publik och arrangör. 
– Gällivare blåsta två år i rad, säger Krantz.

Micke Finell håller inte med såklart. 
Han lägger ansvaret på Krantz & Krantz som skulle ha ringt till Micke och frågat om de kunde få dela grejer med allsmäktig. 

Visst hade vi kunnat det om vi hade vetat att rockkvällens övriga tre band som vi skulle dela gemensamt ljud och mixare med i verkligheten bestod av samma killar med eget PA inställda på enbandsshow fast med tre affischnamn. 

Krantz & Krantz agerade som alltid vid rockkvällar där det har meddelats att det är många band med en gemensam ljudtekniker för alla tillresta band.  = Ingenting.
Allt är sörjt för och där finns ett gemensamt uppmickat trumset där banden adderar sina egna viveltrummor och cymbaler. Den som vill tar sin egen stärk. 
– Det där vet alla, Micke Finell också.

I egenskap av chefredaktör kan jag så klart ha sista ordet men jag väljer att ge det till Micke.
– Det där stämmer inte, jag håller inte med alls, säger han. 

Kära vänner.
Vi existerar en kort tid i något som vi kallar Universum. Där finns en marginell galax som vi har döpt till Vintergatan. Bland hundra miljoner stärnor i denna lilleputtgalax finns några oansenliga gruskorn som cirklar runt en döende stjärna. Vi kallar det solsystemet. I detta system finns en liten planet, Jorden.

På denna ynkliga planet finns ett litet, litet land som heter Sverige, med en liten, liten ort some heter Gällivare. Där fanns den 13 juni 2015 fyra små rockband som skulle spela på en liten scen.  

Att se varandra, uppskatta varandra, hjälpa varandra, krama varandra och vara rädda om varandra ter sig fullständigt logiskt för den som har minsta distans till sin egen betydelse i världsalltet.

– För den som allsmäktigt sätter sig i universums centrum får vi ha förståelse för att verkligheten ter sig annorlunda.  

När Krantzarna kom hem till Härnösand låg ett mail och väntade. Krantz & Krantz fick en inbjudan till två spelningar i januari 2016 på den bästa musikscenen för gammrock i Cape Coral, Florida. Vi spelade där med Peter Jezewski och hans eminente gitarrist Christer Bergman och en gästande Robert Wells vintern 2015.

Ljud, ljus, backline och instrument ifall vi behöver ordnas på plats av ett lokalt band. Vi känner det bandet. Fantastiskt trevliga amerikaner som vet vad en Beta58 är. 

Samma överallt…  

Musiker. Ett fantastiskt trevligt skrå. Utom i lördags då. 
– It’s a Rocky Road, mina vänner. A Rocky Road.

Lars-Åke Krantz