boken3

Svenssonkrönika

Läs gratis här! Fortfarande frågar ni efter de Krantzkrönikor som publicerades i lokaltidningarna förr. De som handlade om vardagen i största allmänhet. Svenssongrejer. 
– Finns det ingenstans man kan läsa dessa?  
-Well, här kommer dom igen! 

svenssonkrönikaWorldkustom lägger ut en ny, gammal … gulp  varje månad här under.

Vill du inte vänta kan du beställa böckerna med krönikorna. Superlätt! Beställ med ett mail till email Du får ett swish- eller bankgironummer med återvändande mail och böckerna kommer i brevlådan. En kul present att ge bort men inte till Härnösandare.  ( Alla har dom)

Krantz Bookshop

boken   Bok2big   boken3
Den blå var den första och finns nu i en andra upplaga. Den bruna (tvåan) är slutsåld. Den gula (trean) finns i förstaupplaga.  150:- styck inklusive frakt.

krantzBok[1]Plat_krom_rost

Krantz Krönikor är blandade motorkrönikor från motortidningarna. Plåt Krom och Rost är bilder på skrotbilar i skog och mark tagna av fotografen Kent Åberg. Här finns kåserier av Krantzen.  150:- styck inklusive frakt.

Dvd

Det här är en DVD av Lars-Åke Krantz .
Den handlar om den fantastiske uppfinnaren och osannolike mekanikern Thord Gränz från Gnarp.
-När jag skall mysa kokar  jag kaffe och sätter på DVD:n säger flera som sett den tio gånger.

En varm och mänsklig beskrivning av en  extraordinär man som byggde sin egen V8-motorcykel. 1 timme och 15 minuter.

Filmen är prisbelönt.  Se trailer här. 
Pris 150:- inklusive frakt.

Klumpa ihop:  Tar du tre eller flera produkter betalar du 100 kronor styck inklusive frakt.

Reklamation
Jag beställde ju dina böcker för nån vecka sen…gubben min fyllde 50 o nåt skulle man hitta på…. Jodå böckerna kom i ett fint paket, inte helt olikt ett väldoftande paket med rökt skinka ifrån slaktarn….
Min kära sambo vart glad över böckerna, och eftersom han har varit hemma denna vecka så passade han på att läsa dom i sängen…ja inget fel i det, det händer ofta att han gottar sig i läsning när jag sover..
Men det är nu…..det är nu vi kommer till problemet……KARLFAN SKRATTAR SÅ HELA SÄNGEN SKAKAR!!!! Finns inte en chans att jag ska kunna somna!!! Jodå jag har påpekat problemet lite fint o snäll som han är så asgarvar han inte så högt längre……..men…..har du hört nån som ska kväva ett garv?…
Nä just det. Sängen guppar o han låter som han ska dööö!! Nåja, nu är första boken läst….gubben har rest till Kiruna en vecka så nu ska jag soooooova!!! :0)
Tack för helt fantastiska böcker L-Å.
Louise

 ornament

   svenssonkrönika på begäran

Sjukt barn.

2000-05-21

Den fyraårige sonen är sjuk. Han ligger och andas som en fågel med kladdigt hår och rödspräcklig hy. Pappa vankar av och an och kör in i febertermometrar i lämpliga hål för att avläsa läget, värmer nyponsoppa och bläddrar efter nummer till vårdcentralen. Vård av sjukt barn är inget kul.

Man går och förebrår sig att man inte blev doktor när man ändå satt i klassrummet och tuggade blyertspennor på sjuttiotalet. Då hade ju doktor Pappa kunnat fixa till junior på en förmiddag. Ett par slängar med stetoskopet, två bukpalperingar och en påse Nezeril så hade han varit på banan igen. Nu har det gått fyra da´r med febern pendlande kring 40-strecket och det enda farsan kan göra är skriva en förvirrad krönika.

På dessa fyra dagar har jag märkt en annan grej.
– Den lille beter sig precis som mig när han är sjuk när jag är frisk.

Alltså allt som är normalt för en vuxen lägger han sig till med när febern närmar sig 40. Han somnar framför TV:n, han glömmer bort vad han ska säga, han sitter och hänger i en fåtölj utan att få någonting gjort och han sover för länge på mornarna. Inte nog med det. Istället för att rita, hoppa och klättra, bläddrar han förstrött i en tidning gäspar med röda ögon och tittar ut genom fönstret.

Han pratar krämpor och sitter och drömmer på toa. Som mej! Fattas nu bara att han börjar besikta bilen så är sjukdomsbilden komplett. Den lille är inte förkyld. Han lider av påskyndat medelåldersframfall. Jag har utarbetat en formel för det där.  4år+40 graders feber=44 år.

Omvänt kan man säga att det friska och normala, att leka, hoppa, rita och skapa, tillhör vårt oförstörda ursprung. Vårt friska arv. Allt det där andra, som markerar vuxenlivet, är symtom på en åkomma. Vi insjuknar under skolåldern och återfår aldrig hälsan.

Vi hemfaller åt beteenden liknande fyraåringar med 40 graders feber för resten av livet. Hemma med sjukt barn har jag plötsligt fått sjukdomsinsikt. Det är ingen fara med den lille. Han tillfrisknar snart. I morgon eller övermorgon hoppar och dansar han igen. Det är allvarligare med mej. Jag är dessutom kroniker.

Avslutar med några febernedsättande rader till mej själv och andra som just börjat känna sig krassliga. Börja åk på strumporna inomhus. Läs en Kalle Anka.  Sök upp närmaste lekpark. Gunga. Ta med russin till jobbet och spela Tipp med kollegorna.

Lägg dig i diket och lurpassa på postbilen. Låtsas att det är en ost som kommer och att du är Stålmusen. Hoppa fram och skrik Cheddar! när brevbäraren stannar vid din postlåda.

För dig som inte har lantbrevbäring – Spela Vår bästa tid är nu, på brevlådeinkastet, sjung med i refrängen och dela ut popcorn. Sluta läs bokstäverna i tidningen (undantaget denna läkarspalt). Titta på bilderna istället och rita glasögon på kommunalrådet.

Hitta på ord som inte finns och svara med dom när det ringer. Prova att säga: svögga,  kobubba, eller moleträck i luren.  Kräv att få gå med i TEAM 49.

Den lille sover fortfarande sin flämtande sömn. Nästa vecka är han 4 igen. Jag är 42.

ornament

Backa Worldkustom

 

Här kan du rulla på och läsa tidigare publicerade Svenssonkrönikor i Worldkustom 

Småskaligt

Från 2001-09-12

I dagarna summeras turistsäsongen runt om i våra bygder. Hur många kom? Hur länge stannade de? Vad gjorde de och var gjorde de det? Hur stor procent strömmade förbi och framförallt, hur fångar vi de gäckande förbiåkarna nästa år?  Svaret på den sista frågan är busenkel. Jag ämnar nu, denna dag, fritt och för intet klämma ur mig lösningen så att städer och byar omgående kan vidta erforderliga åtgärder inför nästa säsong.

-Mina damläsare och herrläsare, (trumvirvel) svaret på hur vi får stopp på turisterna år 2002 är….moped. Så var det sagt. Då är det bara att köra igång med förberedelserna.
– För er som är litet tröga och inte ser det självklara kan jag utveckla saken.

Alltså. Höga Kusten, Härnösand, Sollefteå, Roted m.fl. orter är småskaliga.
-Står man med cykeln i Härnösand och har bakhjule’  vid Hellstrands Tobaksaffär så är framhjulet vid Åhléns!

Det är dagsens sanning. Stan är liten. Detsamma gäller för Kramfors, Sollefteå, Bötsle osv. Inga stora orter med boulevarder där man kör i 110 mellan stadsdelarna. Inga magnettåg eller underjordiska skyttlar som sammanlänkar förorter som Åsäng och Oringegrubba. Småskaligt.

1972 fyllde jag 15 år. Med smattror i trampcykelns framhjul hade man under år förberett sig för den enorma vällusten att få grensla ett motorfordon. Alla mina klasskamrater fyllde moped 1 januari 1972…utom jag.

Så kändes det i alla fall där de en efter en kom med sina glänsande maskiner. Själv fyller jag i äckliga november. Efter att ha skrikit och vrålat i sex månader föll mor till föga och jag tilläts köra moped jag också men bara i Nordingrå.  Vilken dröm att som 14,7-åring få svänga upp till Lappudden, ner till Mjällom, höger till Rävsön och vänster till Storsand. Nordingrå är ett Eldorado i mopedfart. Småskaligt.

Nu när vårt område inte längre är en nationell angelägenhet utan angår hela planeten måste vi satsa på något som ger besökarna en möjlighet att hinna se och ta till sig. Det ordnas inte bakom UV-fönstren i en S80.
-Nej, när högdjuren från riksdag och EU-parlament kommer står vi beredda i Antjärn. Vi vinkar in dem på motorbanan och så får de kvittera ut en Puch Florida en Novolette eller en Thomos. Efter tre varv i velodromen släpper vi ut dem på E-fyran. En del heter ju som mopedister redan.  Lena Hjälm-Wallén t.ex. Låter inte det som Lena med hjälm på väg till Vallen?  Tillsammans med kompisen Birgitta (pe)Dahl?
-Upp med dom världsarvet bara.

Kan ni se dem komma brunbrända och väderbitna över Sandöbron ner mot Lunde i kvällningen? 22 ylande mopeder på fullt spett. Tusentals människor sitter i mobila läktare på båda sidor om vägen och Arne Strömmer vrålar ut sin upphetsning i mikrofonen.

-…och i ledningen har vi Göran Persson. Se så han vinglar på sitt oefterhärmliga sätt mellan höger och vänster. Se så byxbenen fladdrar. Han använder hela vägen.

I klungan bakom en röd-grön-blå röra men var är Lennart? Jag ser honom inte. Person ångar på. Det ryker i klungan. En förare tycks ha änglavakt. På vänsterkanten seglar en röd Sachs upp. Gudrun vill vara med i täten och längst där bak skymtar…Miljöpartiet. Tre språkrör som samåker på en enpetare…

Vilken fest. Trumpeter och dramatik. Folkets jubel och ballonger till barnen.
Och det är bara början. Kändisars mopedräder i trakterna görs odödliga genom skyltar vid vägen, för efterkommande turistanstormning  att glädjas åt där de knattrar fram i 30.

Tänk att få läsa i Vårdkasbacken ”Här glömde Lennart Swan bensinkran”. Eller ”Här tog det stopp för Göran Kropp”.  Eller vid OK i Kramfors: ”Här tanka Mona Sahlin fort – och betalte med kreditkort”.

I Tjälskotta bort mot Nora: Här gick sadeln väck av en gästande betonghäck. Små skyltar som ger mopedsemestern en ny dimension. Man behövde ju inte bara ha rikskändisar på skyltarna.

I tvärsvängen in mot Smitingen kunde man tänka sig: Här körde Lars T. – rätt ner i dike. Kanske i motan upp mot Svinåsen: Här begärde biskop Tyrberg lift – då han fått en loppa på sitt stift. Man kan tänka sig hur många skyltar som helst. Här for Zundappen i sken – för Björn Rosengren. Då lade sig Holmér på tuten – det är jag som är snuten.

-Nä, vi får sluta med det där för nu.
Till sommar’n kan du månne själv hyra en moppe och läsa vidare längs länets vägar.

Höga Kusten säger hej – det finns alltid en pakethållare för dej.

ornament

Gussjö 2006-10-02

Brepenseln.
Städade logen. Hittade ett 1,5 meter långt järnrör med en trasmatta längsefter. En uppfinning från -87. Använd en gång. Därefter belagd med körförbud av min äkta trefjärdedel. Liten är hon Myran men när det kommer till meningsskiljaktigheter gällande trädgård och därmed jämförbar verksamhet har jag bara en kvarts röst.

Året var 1987. Solen brände. Den stod högt på himlen fast klockan var sex på kvällen. På altanen var det som vanligt vindstilla.
-Och hett.
Vi låg på var sin filt med en kudde bekvämt tillpuffad under nacken. Ett sånt där filmiskt läge. Läge lugnt. Läge perfekt men Myran var inte nöjd.
-Nu torkar altanen ut, sade hon.
-Jag kan känna hur den blir spröd och fnösar ihop. Känn på den, torrsprickor, överallt.

Altantrallet var nytt sedan tre år. Jag hade köpt det billigaste, tunnaste utskott jag kunnat hitta. Huset var nybyggt och ekonomin stadig så till vida att den låg konstant och därmed var de positiva sakerna avklarade om den saken.

En annan grej var att jag renoverade en Cadillac i garaget och då har man inte råd med altaner.  Nu hade Myran fått sitt impregnerade trall. Nu kunde det väl vara lugnt i 30 år.
-Nähej, nu skulle den oljas.
Vad var då den svindyra impregneringen bra för och fatta vilken tid det tar från bilskruvandet att byta olja på 30 kvadratmeter altan varje år. Och träoljan !! Den kostade mer än hydrauloljan till automatväxellådan. Så kunde vi inte ha det.

En dag när Myran var på jobbet skred jag till verket. Man hade väl varit med och spolat isen i SUIF på sextiotalet. Mattor indränkta i vatten som drogs över isen gjorde susen i periodpausen.
Ett järnrör försågs med två av mormors trasmattor. Jag hade planerat det noga och köpt hem 25 liter smorning. Inte trams som träolja där man tar betalt för etiketten. Nej, vad var det som hette olja och som kostade 3 kronor litern 1987?
-Jo, dieselolja.

Det mest förbisedda av träbehandlingar. Mitt framför näsan på oss men bara Krantz var tillräckligt skarp för att se ljuset.
-Glugg, glugg, glugg, mattorna dränktes in med diesel. Det gick finfint att dra på flödigt med det billiga smörjmedlet. Mattorna släpade av sig själva över altanen. Det tog en minut att olja 30 kvadrat.
-Det kallar jag brepensel.

Jag hade dränkt in hela uteplatsen i 15 liter diesel. Fett, fort och närapå fritt. Så ska en slipsten dras.
Den kvällen låg vi inte på altanen. Den luktade traktor och såg ut som en nyspolad skridskobana. Jag minns att Myran pratade länge med mig vid sänggåendet. Jag kommer inte ihåg allt i detalj men hennes resonemang gick ut på att den dummaste mörten i sjön hade en hjärna som stod sig väl i jämförelse med min.

Efter några veckor var bräderna vita och pudriga. Träådringen hade rest upp ur virket och kvistarna hade ramlat ur kvisthålen. Det var som om den var tuperad. Som om den rest ragg.

Så har vi haft sedan -87. Inte en badhanduk har blåst av den vad jag kan minnas. Filtarna har häftat som på kardborrband. Man har fått sprätta loss dem med en filtsprätt.
–  I år 2006 har vi byggt en ny altan. Tjockaste, dyraste, tryckade virket. Len som en bilratt och Myran sköter underhållet.
-Undrar om SUIF behöver en spolmatta?
ornament

 


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

One thought on “Svenssonkrönika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *