När jag kom till huset i USA sladdade min housekeeper Rita över med frukost från McDonalds. Här, Vodka, sade hon.
Vi satt i möbeln på pooldäcket. Solen var ännu morgonbarmhärtig. Luften tjock och varm. Det var åtta månader sedan vi sågs så hon hade mycket att berätta. Jag fick telefon, gick in, flera ringde och arbetet rullade på.
Hörde hur Rita backade ner sin zero turn gräsklippare från släpet. Efter att hon klippt och servat poolen kom hon in på kontoret med en tvåliters Vodkaflaska.
-Här, sade hon. Dina kompisar lämnade denna.
-Jamen toppen sade jag.
Hon ställde ner den och gick.
Jag tittade på flaskan. Jag hade aldrig ägt en spritflaska. Snygg etikett. Blankt innehåll. Det var en fjärdedel kvar i den. Jättebra tänkte jag. Min båt hade blivit mögelangripen under månaderna jag varit borta och sätena behövde tvättas. Efter några timmar framför datorn gick jag ner till båten.
Två sköldpaddor kom fram och guppade med sina huvuden i vattenytan.
Det var bara att vända om efter en bulle. Den lille äter allt men storingen äter inget som datumet gått ut på.
Vodkan hällde jag på sätet och började gno med en trasa.
Det luktade eter och höll på. Alkoholen bröstade sig i värmen och sved på fingrarna men åt möglet gjorde den zip, nada, null. Vilket skit. Då tog jag en dunk båtbränsle och gick runt och skvätte på alla säten . När jag höll på med det som bäst kom Rita tillbaka.
Hon tittade på min nästan tomma flaska, på mina röda vikar, vita ben i utgågna träskor.
På bensinen som var hälld över båtinredningen. Solen var högt uppe nu. Luften full av ångor i hettan.
-Är du less på livet, sade hon.
– Ja, spriten var en stor besvikelse, svarade jag.
Hon for iväg. Jag gnuggade, hällde på mer soppa och huvudvärken skrek i hettan. Möglet rann men det vita skinnet var ändå förlorat av stora mörka fällt. Inte på benen. På sofforna. Då kom hon tillbaka igen med fyra flaskor under armen och två kartonger mystiska, små svampgrejer som skulle kunna ha varit resultatet om Scotch Brite hånglat upp Svinto.
Rita är 45 år och väger 45 kilo. Hon gjorde en dyna på fem minuter. Den såg ut som ny.
-Där går du, sade hon på engelska. There you go, fast det betyder inte samma på svenska.
Jag gick ingenstans men det gjorde hon. Jag var ensam igen med 14 dynor.
14 dynor senare kändes som 14 dagar. Jag vred om nyckeln. Om jag så hade kört 12.000 volt i startmotorn hade den inte tänt. Orsak: Vatten i bensinen. MYCKET vatten.
Det luktade inte ens bensin ur den avtagna soppaslangen. Bränsletanken var full och hälften var vatten.
Jag har ju Vodkan tänkte jag. Den gör susen. Skruvade av förgasarna, delade dom, slängde alla munstycken i spritflaskan och skakade. Tysken på andra sidan kanalen hade följt det hela. Han vinkade glatt. Jag höjde pavan.
– Prosit, sade jag men han fattade ingenting.
Jag runkade Vodkaflaskan. Ordförklaring Svenska Akademiens Ordlista: Runka = skaka, vicka, vagga, ragla, (inte visste jag att beskrivningen stämde så bra på Smirnoff) och pillrade ut innehållet på en handduk.
Resultat: Zip, nada, null.
Sex munstycken var fortfarande igengrodda. Nu kokade jag dom i det som Rita haft med sig istället, bleach eller klorin som vi säger på svenska. Efter fem minuter var munstyckena som nya.
Nu kunde motorn starta. Egentligen hade den behövt choke men den sitter på luftrenaren på dessa motorer och jag hade inte monterat den ännu. Tog det sista av Vodkan och sprutade in i brist på startgas.
Resultat: Zip, nada, null.
Hällde bensin i sprutflaskan istället. Vrooom, vroom och tysken lättade ur sin Baader Meinhoff / Baden-Baden eller vad det heter. Motorn startade som kulan.
-Vodka kan man inte ha till nånting.
Ha ha , du är för go Lars -Åke,men vodkan är en tröst för många i den grå vardan som går i trasiga skor.
Ska dra en en grej som kan verka flummig men som hände för ett par år sen när jag och frugan var och hälsade på våran dotter i Göteborg.
Vi tog en solig promenad i Slottsskogen och när vi passerade en trasig själ som satt på en parkbänk med tom stirrande blick med siktet inställt nånstans långt bort och med en brun påse i knät.
Jag stannade och slog mig ner intill han ,medan dom andra obemärkt fortsatte ,å frågade hur står det till här då !
– Öööä ,svarade han sluddrigt och ruskade han på sitt ovårdade löamössförsedda huvud.
”Löa mössa” är en sliten luddig stickad mössa.
Det ä la bara jäla skit me de,sa han uppgivit.
Du,sa jag, gå bort till den stora gröna eken där borta och håll om dess grova stam under den väldiga gröna lövverket och känn den styrka den ger, så ska du se att det känns bättre.
Han vred på sitt gråa såriga ansikte som inte hade sett varken rakhyvel eller tvål på ett bra tag.
Ööö va, sa han med tom blick !
Gör det ,sa jag och reste mig upp och sprang ikapp mitt sällskap som undrar va jag tog vägen.
Tre månader senare när vi åter hälsade på våran dotter, gick vi in på Systemet för att inhandla lite bira å nån flaska gott vin till grillningen på kvällen.
När vi kom fram till kassan ,vem står där då, om inte den trashank från parken med jämna pengar till en sixpack och vänder sig om till mig med ett stort leende och blottar de få gula taggar han har kvar.
Nä, men tjäna broder, ropar han högt på sin grova göteborska dialekt och tar min hand å skakade den och ger mig en klapp på axeln, och jag ser att det finns en glimt i hans öga nu som inte fanns då.
Faen, broder, dö du rädda livet på me sa du veta, ja feck en ängel i hövet den dan, sa du veta broder …
När vi kom ut frågade frugan ,va va de där om…
Inte en annnning ,svarade jag…