Krantz krönika: Verktygsmördaren

I videons barndom pratade alla om två filmer. Motorsågsmassakern och Verktygsmördaren.
Dessa rassliga D-filmer utspelade sig till åttio procent i mörker där Motorsågsmassakern var en snubbe som kvistade folk som granar och verktygsmördaren var en pajsare som sköt spikpistol genom huvudet på de han inte lajkade.

Jag har ingen spikpistol men jag brukar mörda på mig själv litet grann andå – senast igår.

Omgiven av verktyg i garaget är det lätt hänt.

Myran skrek rakt ut vid sänggåendet, pekade på mig och ruskade på sina bruna lockar.
-Vadå, sade jag?
– Hon hade upptäckt en avvikelse på den del av magen som ligger under ekvatorn dold för undertecknad sedan några år tillbaka.

Jag lutade mig ut och tittade ner. Blåmärket var stort som Verktygsbodens katalog.
-Vad har du gjort och på armen likadant, tjöt hon?!

– Överarmens späcksida var blå, det visste jag liksom låret som också var blått.
Det var 30 år sedan hon skrek sådär sist. Då hade jag bränt upp bröstvårtan i öppenspisen och kom hem från akuten inrullad i gladpack.  Det här lilla var en baggis i jämförelse vilket jag framförde men det landade dåligt.

Hon var redan på väg till akuten med mitt kött.
– Stopp, stopp jag kan förklara, sade jag.
– Det är nog bäst det, morrade hon.

Drar åt vänster
Lårkakan är en liten pyttegrej från den gula släggan du vet. Jag missade nog och den for in i låret. Usel slägga. Inbyggd obalans. Drar åt vänster. Ska lämna in den på justering.

Armen är nästan ingenting. Bara ett spaklyftblock som spratt till och jag vet inte men armen var väl i vägen. Lömska grejer. Vänder man ryggen till får man kroken i vingen.

– Såja nu kan vi sova Myran.
-Godellinatt vännen min, försökte jag sött och satte benet i sängen.

 

Och magen, eller rättare sagt hela mellangärden som är blått då, kontrade hon.
– Jag hade hoppats hon inte skulle fråga om det.
Hon stod som en fröken i förhörsställning och jag som en andraklassare på ett blåben. Avbröt mig i sänggåendet.

Figurkapskivan
– Ehh, det är den där rondellen jag har som inte går att svänga med du vet. Jag skulle bara såga en enkel båge i 5mm plåt. Körde in i plåten och böjde skivan i en snygg vänstersväng men det usla verktyget pallade ingenting. 

Min rondell går inte alls att figursåga med. Jag fattar inte. Den har aldrig klarat det.
– Kinaskit. Kapskivan sprack och for in i magen med en knall. Dammet blev ett hagelskott i fejan.
-Sicket skrot. Man ska inte köpa kapskivor på bagageluckeloppis.

Bäst-före-datum
-Datumet hade säkert gått ut sade jag och tänkte att hon skulle köpa bäst-före-grejen och med den min oskuld.
-Hmpf, sade hon. Kapskivor har ingen tidsbegränsning. Det är snarare ditt bäst före datum som gått ut.

– Och allt detta sedan igår, fortsatte hon.  Du var ju borta igår. Hur länge var du i garaget?
Luften hade pyst ut vid det här laget och min lekamen hade krympt ihop rynkig som en gårdagens festballong i bingen.

– En timme, pep jag och drog täcket över mordoffret. Jag ville inte ha fler frågor för då skulle det kanske komma fram att en tand också rök.

Jag skulle skala 1,5 kvadrats kabeln till motorvärmaren och iddes inte leta en avbitare.

 

Jag gjorde som när man var mopedist.  Använde tand sju uppe och nere i käken. Funkade perfekt 1972.
2017 for lagningen ut med kabelhöljet.
– God natt från verktygsmördaren som begick självmord.