Ägaren Norm Moore är inte med oss längre och kan läsa detta. Bilen hade han ägt i 30 år, samlat delar till och byggt på men så en dag kom sjukdomsbeskedet. Han lyfte luren och ringde sin vän och bilbyggare Remo Adkins. -Gör den klar Remo, sade han kort. av Lars-Åke Krantz.
På Cadillacvis. Bakljuset har gjorts öppningsbart. Här tankar man och här finns också öppningen till bakluckan.
Norm Moore hittade sin drömbil i Ohio för 30 år sedan. En ung kvinna ville sälja farfars bil. Norm har alltid gillat Buick och åkte tidigare i en 42:a.
-Mina bilar skall sticka ut, säger Norm i en telefonintervju.
-Jag hade många idéer för 49:an. När jag hade köpt den började jag direkt samla delar.
Bygget har inte ändrat riktning genom åren. Kursen var inställd från början och så har det fortlupit om än det gått sakta bitvis.
Va! Är avgasrören fungerande? Hur klarar du lacken? Avgassystemet ansluter nertill fram, går i lakepipen en stund, svänger in under bilen och fortsätter sedan bakåt. Nobelt!
Bilen choppades under nittiotalet i Ohio. När det blev aktuellt med flytt till solen och Florida körde Norm bilen. En sträcka på 200 mil i halvfärdigt objekt.
Åren gick, Norm samlade alltjämt grejer men så en dag kom beskedet. Han hade fått en blodsjukdom.
Hela paketet med frenchade lysen, louvers i huven, taksänkning och gangsterkeps.
Det oviktiga sållades från det viktiga och telefonen ringde hos Rod & Speed shop i Cape Coral Florida som ägdes av kompisen Remo Adkins. Ordern var kort:
-Gör klar bilen.
Det var tre år sedan. Worldkustom träffar Remo i verkstaden. Buicken står utanför. Remo ser glad ut. När vi får förklarat hur det ligger till förstår vi hans glädje och också hans första fråga.
Remo Adkins kör med blandade känslor. Här skulle ju Norm sitta.
1975 Olds Delta 88
-Hur snabbt kan det tänkas bli publicerat?
Buicken är byggd på ett intressant recept av ägaren Norm Moore. Chassiet är nämligen från en 1975 Oldsmobile Delta 88 vilket innebär moderna köregenskaper, skivbromsar och modern bakaxel utan Buicks integrerade kardan.
Bakaxeln är en tiobultad Chevaaxel. Donator-Oldsen hade Norm fixat och Remo körde igång direkt.
Milda färger är ofta en safe utväg på dessa bilar men det var inget för Norm. Han gav järnet med svart och candy i fält och det höll.
Remo är självlärd.
-Jag var springpojke åt pappa säger han eller nä, det sade han inte.
-I was a beer and toolgetter, var det ordagranna budskapet. Öl och verktygshämtare.
Hela familjen var bilbyggare och Remo fick gå i den gamla skolan med tenn och gassvets. När karossen stod på ramen och hade fått luftbälgar angrep Remo sidan på bilen.
Fälgarna är kromade Cragar SST som fått anpassade navkapslar från Fury. Ser hur kustomkapsel ut som helst men är alltså en original Plymouthkapsel. Waow!
Thunderbird med en stereo 8 och en vanlig stereo i bakkant var piggt.
Tjugo år tidigare hade den fått de utanpåliggande avgasrören på ena sidan. När Norm kom till verkstaden dagen efter satt ett identiskt utblås på den andra.
Norm kallade bilen Fireball och det går igen i inredning och nummerskylt. När det var dags för lackering åkte de hem till Remo som skissade några förslag i datorn. Norm gillade svart och körsbärsröd.
-Den skall sticka ut, sade han.
Med tio centimeter breddad bakdel och lika mycket sänkt tak samt sänkt på ramen blir bilen en fat glidare på vägen.
Färgen från datorn blev i verkligheten PPG:s svarta avbrutet med fält i Wine Berry Candy. Även om det var ett kompisjobb började den snabba takten märkas på Norms konto nu. Kofångarna kromades inte om utan lackerades i kromfärg.
Motorn, en 401 Nailhead var redan renoverad men Norm hade i sin samling till bilen ett sexförgasarinsug och sex Strombergare. Remo suckade men han tänkte inte svika sin kompis. Tillsammans plockade de sedan ihop navkapslar och hjul.
14 tums Cragar SST fälgar dolda utav Plymouth Sport Fury kapslar från 1967 som färgmatchats. Fender skirtsen svetsades fast så nu får bakaxeln plockas ner vid hjulbyte.
Ledlampsblinkers i strålkastaren var en ren och snygg grej utan kladd på skärm eller kofångare. Lätt som en plätt i Florida som inte har besiktning. Borde gå i Sverige också om sunda förnuftet får råda.
Norm ville också flytta ut bakskärmarna vilket åstadkoms med en uppslitsning och iläggande av en 2 tums remsa. Inredning från en 1965 Thunderbird hade han också i gömmorna vilken anpassades till Buicken. Styrstången tillverkade Remo med delar från olika bilmärken men ratten behölls.
Nu hade det gått tre år. Bilen var färdig och låg makligt på backen utanför verkstaden som en fullblodscustom. Men Norm var inte där längre. Visiterna hade blivit färre och färre för att sedan övergå till telefonrapporter.
Så kom han plötsligt en dag. Han satte sig i sin nybyggda Fireball, vred om nyckeln och lät de sex förgasarna blanda bränsleångorna och väcka Nailheaden.
Han gasade till några gånger, väntade och höjde luftbälgarna en aning.
Så stängde han dörren, frikopplade, lade i ettan och kände drömbilen lätta från verkstadsbetongen.
Utanför garageporten börjde intrycken leva. Vindrutan fylldes med vägar och gator och asfalten rusade mot honom. Han log. Han hade gjort det. Han hade förfärdigat drömmen. Bilen var klar och den bar honom fram precis så som han hade tänkt sig. Han växlade, lyssnade på ljuden, såg sig om i kupen. Kände på Thunderbirdinredningens nya klädsel. Japp, det här var bra, riktigt bra.
När han kom tillbaka och stannade utanför verkstaden kom kommentarerna spontant från andra trafikanter, besökare och förbipasserande.
-Nice car, what year is it? Have you chopped it? What motor do you have?
Han njöt. Tog ur nycklarna och gav dem till Remo. Det var första och enda gången Norm Moore körde sin bil. Bilen togs sedan till en bilshow där den vann best in show. Norm var personligen där och kunde motta priset.
Skaplig huv. Här sitter en rak åtta original.
-Vad roligt att ni gör reportage, sade han i telefonen från sjuksängen till Worldkustom.
-Jag ville att den skulle sticka ut.
När du läser detta är Norm inte med oss längre
Tio dagar efter telefonintervjun somnade han in.
Worldkustom bär ödmjukt men stolt berättelsen om Norm Moore och hans bil in i framtiden.
this is so beautiful i am in tears,i ws with norm when he took that trophy and he was so happey and proud.thia man will never be forgotten i met him at a mane car show and we became best of friends with him and his family .i love this man like a brother god bless him and his dream ,and thanks to remo and tom and others his dream was fulfilled .i am proud to have know this man .saddly missed by your brother from another mother ray..
It was a pleasure knowing Norm and helping him to achieve his dream car’s completion. I’m very glad he got to see the Fireball come to life before his passing. R.I.P. Norm.
Thank´s for your comments. The car’s cool and it was humbling to get to talk to Norm and listen to his thoughts. Thank’s friends and family for letting Worldkustom carry his story on.
Editor in Chief.
Lars Krantz.
My husband Norm would have been so proud of the article you wrote about his 49 Buick. I thank you from the bottom of my heart. It has almost been a year since my husband Norm passed away and this was a perfect tribute to him.
I would like to know how I could get a few copies of the magazine.
I purchased Norms car its in my possesion if anyones interested in buying it?
Great to read your words Phyllis. It warms my hart. Worldkustom is a web magazine only. Here is a more magazine like version of the article. That’ s all I can do for you.
http://www.joomag.com/magazine/worldkustom-no-1-2015-january-english/0810726001419835083?short
(Or just click on PDF version on top of the article)
On the other hand. This web magazine never gets stained with coffe, gets never get lost or wrinkled or with lost pages. It’s always possible to get a hold of where ever you are and is never more that three clicks away.
No one has to get the message that they are out of stock, are hard to get or must be ordered. The feature will shine fresh to whom ever you want to send it to all over the world all for free.
This is not tomorrows magazine. It´s today’s.
Wish you all the best for days to come Phyllis
Lars Krantz
I purchased Norms car its in my possesion if anyones interested in buying it?
I got to see the project car in the back of Remo’s shop a few years ago and thought of all the ”project cars” I had over the years that never got done. A few years later I drove by Remo’s new shop and saw Norm’s finished car sitting out front, in all her glory. It reminded me of the project car I had seen years before and then it hit me, it was the same car. Stunning is all I could think remembering the car pushed in the back of the shop and seeing it again now. I am, sorry I never got to meet Norm but I’ll never forget his car. RIP Norm
I purchased Norms car its in my possesion if anyones interested in buying it?
Greetings Kris, May you please forward some recent photos of the vehicle.
Kindest regards
Silvano
Greetings Kris,
May you please forward some recent photos of the vehicle.
Kindest regards
Silvano