Krantz krönikor läser du i fortsättningen här i Worldkustom. Men är det sant? Dom rätta Krantzkrönikorna ? Jajamän! Det ska va gött å leva. :o)
Lördagen den 29 november 2014.
Skithusdirigenten
Vi lever i en värld av förenklingar. En Chev 57= femtiotalslycka. En palm = Florida. Ja, men också ett dygns restid, ESTA, borttappade resväskor, flygplatsköer, passkontrollsintervjuer och fula hyrbilar från Japan. Palmen är bilden. Det andra är ramverket och baksidan.
Vem bryr sig om baksidan?
-Jag gör det!
Jag sköt ett skott på skithusdirigenten med kameran men det passade inte in i tidningen jag jobbade åt på den tiden.
Hershey 2008.
Den afroamerikanska polisen, stor som en busskur, stod där i år igen. Han ägde korsningen på Hersheypark Drive, blockade trafiken i fyra filer med sin svartglänsade stock till arm och lät den lilla flickan hoppskutta över vägen till bilutställningen. I ena handen hade hon pappan och i andra en blå Skittles candy tower med batteridriven fläkt som snurrade. Det var vackert så raggaren rös i kroppen innan han ens kommit in.
Jag gick vilse i chokladsmeten. Hershey bilmarknad breder ut sig över flera ”fields” varav The Chocolate Field är ett av dom. Boots är outstanding i framsätet, snyggt på kortdistans, läckert på 400 meter och ballt på flygande kilometern. Däröver är boots köttätare. På Hershey går man en mil i ständiga svängar, tvärstopp, backsteg och starter.
-Köttätare, men aldrig att jag skulle låta gymnastikskor, promenadskor, sandaler (ryys) eller annat testosteronläckage avsluta kroppen i underkant.
Så efter sex timmars valsande med inmundigande av dricka, chips, hamburgare, kalkonklubba, M-kulor, glass, pulled pork, kaffe och mera dricka var det fullt i tröskan. Ni torpare som åkt med bonn och knutit säckar bakpå tröskverket vet hur det går när inte halmen kommer ut där bak. Det blir stopp. Det går inte att köra en meter oavsett hur mycket korn det finns på åkern.
Krantz gled in i limp mode. Allting handlade bara om en toalett. NOS-options, aluminiumkylare och de där förbaskade Cokerhjulen för en spottstyver blev ointressant.
Mina ben hade lagt av efter fyra och en halv kilometer. De hängde under ashlet som jeans på ett klädstreck. Fötterna hade gått bort för länge sen. De hade börjat gnälla i höjd med hoppande flickan. Solen borrade. Fourteen! Skinnjackan vägde. Number nine! Det kändes som om jacktillverkarna inte skiljt övriga kon från skinnet.
Illustration Kent Nordlinder
One and nineteen! Klev i ett hål. Tröskan gnekade. Number eight ma’am! Jag såg kön till bajamajorna. Kinesiska muren i skitnödigt fläsk. Twelve! Jag hörde också någon vråla.
Kanske någon auktion eller nåt? Twenty!
Märkte att kön gick fort. Seven and six! Plötsligt var jag framme och där stod han. Tydlig. Trygg. Rak. Ett magnifikt exemplar av arten människa. Afroamerikanen ägde gruset jag stog på. Nine! Han öppnade dörren till en blå bajamaja med siffran nio på dörren och log.
Han hade en halvcirkel av tjugo bajamajor bakom sig. TEN AND THREE NOW!
Rösten var en cyklons, munnen en raptors och ögonen som de där vita siffrorna i charken på sextiotalet som föll ner med en smäll. När han skrek NOW behövde man nästan ingen toalett. Det var klart på en gång. FIVE SIR! Jag kommer aldrig att glömma det. Jag fick nummer fem.
Det kostade två dollar. Jag stängde dörren. Eight NOW! Fifteen, two dollars mam. TEN! Cyklonen rasade utanför men här inne i det blågröna skenet härskade avskildhetens rofyllda immunitet. EIGHT! Jag visste att jag hade tvåhundra trängande ögon flackande över min dörr och om tre minuter skulle en annan sitta här men jätten där ute var på mitt lag och hans självklarhet gjorde min syssla legitim gränsade till viktig. SIX!
Åskvädret dundrade och här satt jag i strömlös bur och hade det mysigt. Jag ville skriva en bok. ”Med byxorna nere i USA”
-Peace brother.
TWO, THREE AND SEVEN. Hemlighusets förehavanden uppväxlat till en vrålande show där var och en fick sin stund i rampljuset osynligt.
-Omöjligt möjligt och det för två dollar. Only in America.
Allas hjälte i ramverket platsade inte i bilden av Hershey. Nåväl, här får han två sidor, på två språk – worldwide och han får inleda en ny era. Krantz krönikor i Worldkustom.
-Det är han värd.
-Skithusdirigenten.
