Jag brukar vara chaufför åt kompisar på cruisingar ibland, jag tycker det är ganska kul. Det brukar ju hända både det ena och andra då och då är det skönt att vara nykter och veta att det inte är jag som har ställt till med nåt. Häng med på en rock and rollupplevelse Av: Jan Silèn
När man var ung och utan vett innanför pannbenet så gjorde man ju en massa tok, och när man nu har blivit lite till åren så har jag tänkt tillbaks på ungdomens galenskaper och det är tur att man lever eller inte blivit allvarligt skadad men det kan vi ta en annan gång.
Nu var det cruising i Sundsvall och jag körde. När vi hade åkt en bit så skulle bilägaren spela ”Alptoppen”, vad det nu var. Det visade sig att det var en gammal ”Hit” med Ove Törnqvist, i mina öron en ren katastroflåt, ett riktigt bottennapp.
Svensk ”Rocken Roll”?
– Näääe.
När låten var slut så spolades bandet tillbaks och oljudet spelades igen, efter att ha plågats av låten på hög volym 25-30 gånger under kvällen så var jag gravt less på detta oväsen.
Jag jobbade på en plåtindustri med höga ljud och skrammel så buller är jag van vid, men detta var nått mycket värre än en bullrig dag på jobbet.
Efter en hel del öldrickande skulle de ut och lätta på trycket. Då skyndade jag mig och tog ur kassetten och slängde den längst in i handskfacket och letade fram ett annat band. När bilägaren kommer tillbaka in i bilen så vill han naturligtvis lyssna på Alptoppen igen och börjar spola bandet fram och tillbaks men hittade inte låten, då såg han väldigt, ska vi säga, förvånad ut.
Han trycker ut kassetten och ser att det är fel kassett så nu startar ett intensivt sökande efter rätt kassett och till slut så hittar han tyvärr den och det blir till att spä på min tinnitus igen.
Om den nu hade varit inspelad med bra ljud så hade det väl kanske gått att plågas igenom låten några gånger, men inspelningen hade mycket övrigt att önska.
För att förstå kvalitén . . .
Ta denna bedrövelse till låt inspelad på en repig singelskiva, lägg skivan på en grammofon på 1 Watt från 60-talet med 1,5 Watts plasthögtalare och vrid på full volym . . .
Ta sedan en kassettbandspelare på 3 Watt från 1973 och spela in låten med mikrofon.
Ta sedan kassetten och stoppa den i en bilkassettspelare på 2,5 Watt från mitten av 70-talet med 8 Watts plasthögtalare och vrid på full volym. Tänk er soundet, digga till detta och sjung med.
Att kapa karosseriplåt med rondell i ett stort, ekande garage utan hörselskydd är ljuv musik jämfört med denna inspelning. Vem kör med kassetter idag förresten? Det är CD och moderna prylar som gäller nu, baslådor, subwatters, basrör, filter, å allt vad det nu heter . . .
Jag har kassettspelare i Buicken men med ett jätteslutsteg i bagaget. Ett sånt där med kylflänsar och så sitter det 120 Watts högtalare i hatthyllan och två jättestora bashögtalare i ryggstödet i baksätet. När man vrider upp dunkar det på bra. Ryggstödet skulle kunna användas som hjärtstartare.
Blir full i skratt när jag sitter här och skriver. Jag köpte Buicken dan före julafton 1995 och spelade då in ett C90 band med ”Sillen great hits Rock`n Roll” (ingen Ove Törnqvist med någon joddlande alptopp) utan ”riktig” musik.
När jag tänker efter så är jag inte mycket bättre själv.
Nu ska ni få höra nått.
-Jag har inte bytt band i spelaren sedan -96.
Jag har spelat samma band i 19 år.
Det är lite speciellt på våren när man tar ut Buicken och drar på spelaren och får lyssna på alla gamla godingar igen. Jo, man vet precis vilken nästa låt är. En kompis, Edwin som har hjälpt mig med mitt nästa bygge brukar retas. Han undrar om jag ska byta band i Buicken till nästa sommar?
