Den gamla Dodge Darten

Vi skall följa en bil  från vaggan till graven denna gång. Den här bilen leverades ny av Saab ANA till Väjafabriken i Kramfors där den gick som direktionsvagn 1965. av Kent Åberg

1975
Den såldes därefter till Härnösand där den fick gå några år och efter det hamnade den hos en bilhandlare i Para utanför Kramfors som kallades för Gamle Svarten och senare fick smeknamnet Silverhingsten pga hans hårfärg blev grå med åren. Dodgen byttes bort  mot  en Dart GT.

Där blev den såld till fabriksarbetare Robert Rådström som då jobbade på just Väjafabriken och han brukade den några år innan han sålde den till en kille från Edsele vid namn Bengt Sjödin som klädde om inredningen med röd Teddy och bytte ut 273:an mot en 318-motor .

 1983
Därefter köpte jag, Kent Åberg, bilen 1983 och jag byggde avgassystemet till den och besiktade den efter några års avställning.  Jag kommer ihåg jag fick en 2:a på bullernivån på den så jag for på macken köpte två burkar med dricka som jag drack upp direkt och tog en mejsel och hackade hål i burkarna.

Dessa tryckte jag fast i avgasrören och drog fast en plåtskruv som höll fast burkarna varefter jag for och visade upp bilen igen och då var bullernivån acceptabel så den gick igenom.

Det första jag gjorde efter att den blev godkänd var att ta bort skruvarna och gasa till så burkarna flög så avgasljudet blev som  jag ville ha det. Högt med smatter.

En annan incident var när jag kom och åkte på vårkanten och körde ner i ett rejält tjälskott så bensintanken lossnade och åkte kana efter bilen innan det helt slets loss och for i diket.Snabbt som bara den sprang jag dit och drog in en träplugg i bränsleröret då den va nästan fulltankad när det hände.

In med tanken i bagaget ut med reservdunken koppla på en slang från dunken som jag placerade bakom grillen till bränslepumpen och kunde därefter åka vidare hem och reparera upphängningen till tanken

Automaten sade upp sig under min ägo med så en utbytesaut inhandlades från Ö-vik.

 1985
Jag brukade den ca 1.5 år innan jag sålde den återigen till Kramfors till en man vid namn Åke Jonsson men under hans ägo frös motorn sönder och jag fann åt den igen 1987 när den stod ställd utan motor bakom bensinmacken i Sörberge.

2014
Efter den parkeringen hamnade den på skroten där den står fortfarande. Det känns tragiskt att se sin gamla bil på detta sätt.  Man glömmer inte alla milen man avverkat i sin f.d. pärla.  Det är med tungt sinne men vänder ryggen åt den gamla vännen när det är dags att dra vidare.