Sitter på min Bambino och blickar ut över morgondimman som sakta öppnar landskapet till en ny dag. Den sista augustivärmen lämnar jorden. En höfläkt viner i fjärran. Det är bra nu.
September har inga krav på sig. Maj, juni, juli, augusti har krav. Sol, värme, sommar, bilträff, bad, skolavslutningar, bröllop och lycka. September har inget. September är temposänkning, båtupptagning, skola, gruva.
Nyss var det maj och rock and roll i Österbybruks Folkets Park. Jag rullar stilla min Bambino en halv meter framåt och en halv meter bakåt. Den gnekar litet. Till och med gneket är detsamma.
Barncykeln i kollosalformat fick jag av PlåtConny på Classic Car Week. Ingen vuxen kan återuppleva barndomen genom att cykla Bambino. Hojarna är för små för att få dit benen under styret.
-Fast jag kan.
Jag har världens enda Bigblock Bambino.
När man sitter på den och gnekar blir man fyra år. Styret, tramporna, plåtramen, tanken, allt stämmer. Man hänger på styret som man gjorde 1961. Jag tänker på brännässlor. Vet inte varför. Kroppen kommer ihåg något som hjärnan glömt.
Det är inget superbygge. Man kan se hur ivrigt och snabbt det gått. PlåtConny och Jerry Karlsson har missat att måla under sadeln och tanken har en rinning. Bygget har gått på rus i 200 i en längtan att hinna.
PlåtConnys första bygge hette Abstinens och det andra Sober. Bambinon skulle kunna ha hetat Passion eller Glöd … men det gör den inte.
Den heter något annat. Det noggrannaste på hela hojen är tanken. Här har möda och tid lagts ner .
September har inga krav på sig. Inga förväntningar. Ändå sitter jag här överväldigad, omfamnad medan dimman sakta driver.
-Det är bra nu.
