Amerika överraskar alltid positivt. Under alla år jag återkommit till landet har jag varje gång slagits av dess storhet, vidsträckthet, dess innebyggare och dess möjligheter. Ändå är det, i det lilla, USA är som störst för mig. Dags för en förklaring.
Det här namnet, krönikorna, reportagen, rockbandet, bilshowen, böckerna, tidningarna, nätet har skapat en bild av en alla tiders skojare med kompisar i var stad och party i två världsdelar.
– Well sir/mam, bilden är sann men inte komplett.
Snart väntar i Sverige säsongstart med vårutställningar och hallaballoo med kryssande genom landet i musikens och motorns tecken tills frosten kommer. Ett flow i sex månader.
Därefter, i Floridas eviga sommar, där bilträffar pågår varje kväll och motorvänner finns överallt, fylls väl tiden utav än värre upptåg med neon och krom vecka ut och vecka in tills flyget lättar mot norden igen ?
– Bitvis, men låt mig berätta om en annan sida
Mitt Amerika är de makliga stegen till postlådan och rensande av vass vid den lilla båtplatsen. Det är ljummet regn under stora tallen och dagar utan att uttala ett ord.
Mitt Amerika är en pizzaslice ensam på ett hak i Arcadia och en egen dag i båten på Caloosahatchieflodens tysta vatten.
Mitt Amerika är att vandra solo i en park och läsa på krigsstatyernas oxiderade kopparskyltar.
Mitt USA är att stanna i skymningen, parkera pickupen vid sidan av vägen och sova på flaket.
Det ordas om ”100 saker du inte får missa i livet”, ”de tio bästa resmålen”, ”antal likes på Facebook”, ”de 25 bästa apparna du måste testa” och ”bucketlistan med 20 saker du måste göra innan du dör”.
– När man varit tyst i en vecka med sig själv får sånt en märklig klang.
I uppslagsboken står det att en ensamvarg är en varg som lever utanför flocken. Det gör att den måste klara sin försörjning själv och inte kan räkna med att festa på större byten såsom en hel grupp vargar kan nedlägga. En ensamvarg rör sig över större områden men får nöja sig med mindre.
– Fair enough.
