gitby10

Krantz Krönika Tillbaka till rötterna

Ofta hör vi detta i musiksammanhang och visst har vi alla behov av att vända åter emellanåt. Nu gäller detta oftast musikstil, spelsätt, influenser osv men inför ett förestående gitarrbygge lät jag tankarna gå i liknande banor. En krönika från tiden innan jag ens visste att det hette krönikor. Bygget är från 1983, texten från 1994. 

Här skall inte spelas på nån kultplanka från en avlägsen kontinent som inte har mer gemensamt med mina geografiska rötter än Madonna har med Bengt Öste.  – Nej, fram för The Swedish mylla-sound !!!, resonerade jag

Utrustad med gummistövlar och motorsåg bar det därför av till mitt barndomshem i Ullånger som ligger vid E4-an tolv mil norr om Sundsvall. Mor ruskade på huvudet när jag med vrålande motorsåg försvann bakom ladugården i ett moln av avgaser. Att gitarrkroppens råämne skulle ha andats samma luft och druckit samma vatten som mej själv var grundbulten i mitt resonerande.

gitby4

Jag tvärstannade med vild blick framför två björkar som såg ut att vara i min egen ålder. De var klart mer imponerande i längd än mina 1.83 och jag kände mig för ett ögonblick osäker på människosläktets påstådda överlägsenhet. Björk…hmm, har aldrig hört talas om gitarr i björk. Men björk är ju tungt, borde bli en bra sustain, ljust är det också vilket ser bra ut klarlackat, massivt så det räcker att skruva i också för den delen.
 – Ha, björk är ju det optimala. Braaoomm…..

gitby5

Ville börja limma direkt.
Bohmans såg och hyvleri som ligger i grannbyn kapade upp mina stockar till 20-talet ”pinnar” med måtten 1×1 tum samma dag. Nöjd somnade jag i björkdoften från mitt förvärv som travats i ett hörn i sovrummet för att torka.

Ville börja byggandet redan nästa dag men var tvungen att behärska mej då jag vet att torktiden är direkt avgörande för resultatet.

Efter sex månaders valsande runt brädhögen stod en ung Krantz  inte ut längre. Mikarna, stallet, elektroniken låg i påsar. Matchande axelband var redan beställt och en begagnad Squirehals samt ett flightcase var på ingående.

gitby9Det blev för mycket. Nu eller aldrig tänkte jag och lyfte luren för att rådfråga en erkänt duktig, om än något originell, möbelsnickare om hur länge ett ämne måste torka för att det skall anses som riktigt torrt.

Han dröjde en stund med svaret…jag höll andan….sen kom det sävligt i luren.

gitby6Sjödins snickeri i Skjollsta

Knocken
”Jaa.. för att det skall anses som riktigt torrt får du nog räkna med 300 år”
Hjärnan lossnade, balanssinnet slogs ut, knäna vek sig…. som tur var bakåt.
– ”Tack då” hörde jag mig själv säga innan spiralsladden sög ner mej på sängen.
Nå, det nedslående beskedet hade det positiva med sig att eftersom det ändå var ca 249.5 år för tidigt, spelade det mindre roll om jag började idag eller om två månader.

Till verket
Pinnarna” kapades upp i klossar som nogsamt passades in i ett mönster. Klossarna limmades ihop till rader och slutligen limmades raderna till varandra. Sedan kom det riktigt roliga momentet när kroppens form bestämdes, ritades ut och tillkapades. Som mall användes en Höfner, halvakustisk elbas som jag gillade på den tiden.

Formen modifierades något men inte mycket.   Efter detta blev det dags att fräsa ur för micar, stall, elektronik och halsinfästning. Allt gick som på räls. Nu skulle bara kroppens konturer fasas en aning. Då spårade det ur… En jättekrater i kanten blev resultatet istället för en sober fasning.

gitby7Efter en sömnlös natt rådfrågade jag en ”klippa” på träarbeten. (Inte han med torktiden.) Jodå det gick bra att titta förbi med eländet. Resultatet blev en distinkt fasning längs hela kroppen.

Tack Krister Landberg.

 

Febrig provmontering
Så långt hade jag nu alltså en begagnad hals, en påse elektronik, en kartong järnskrot i form av ett svajstall, samt en ovanligt formad lökbräda. Nu skulle detta provmonteras för att tillsammans utgöra ett instrument. Jag fumlade litet, kände mig varm uppenbarligen berusad av förväntan och spänning. Halsen på plats. Stallet lika så.

gitby8Drog upp nolltian till ungefärligt E. Kikade längs halsen….kanske ändå. Med alla strängar på plats smakade jag på tonen från norrlandsbjörken. Ahh.. rassel rassel ahh…

Nåväl, att vara objektiv i detta exalterade läge är som du förstår omöjligt men ett försök till beskrivning av den rent akustiska klangen blir: Distinkt med rik diskant på gränsen mot ”plonkig” med bra sustain.

På 17:de bandet upphörde dock allting att fungera men en shimsning i halsinfästningen medelst två Öbergs spelkort (ruter10 och spader2) avhjälpte detta.

gitby2

Gammalt recept
Lackering vidtog nu och gick till på följande sätt efter ett recept från en nu framliden möbelrestaurerare. Första varvet:20%lack och 80%förtunning. Andra varvet 30%lack och70%förtunning osv. tills sista varvet med omvända startförhållandet dvs. 80%lack och 20%förtunning lades. Mellan varven slipning med 600 papper. Klart tålamodsprövande men med ett BLANKT resultat.

Så blev den
Som avslutning en ny och ännu roligare montering samt koppling av elektroniken. Dimarziomicarna av PAF-typ manövreras med var sin treläges brytare till singlecoil-avstängd-eller humbuckingläge. Den tredje brytaren fasvänder micarna inbördes. Dessutom har volymen push-pull funktion med diskantskärning förr jazziga jam. Allt som allt en helt OK gura om än inte i klass med farbror Leos produkter. Den har dock något för mej som ingen annan gitarr har nämligen rötter.

gitby1

Så till sist en liten detalj bara. Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att det inte syns nått jack för gitarrkabeln. Det beror på att jag låtit placera det på baksidan, dels för att få en ren framsida, dels för det originella. Inte så dumt faktiskt dock med undantag för en aspekt. När man tar av sig gitarren fastnar teleproppen i gylfen……………………………………………Hejdå.

gitby3

Gitarren tillbaka med sina syskon vid bäcken


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

One thought on “Krantz Krönika Tillbaka till rötterna

  1. Jamen hur låt han då?
    Flis eller näver, sågspån eller 2tum 4 hyvlat?
    Blev det bra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *