Rektorns Plyma

VIRGINIA USA.  Du ser dom aldrig i vardagen, gammelbilarna i USA. De översvämmar träffar och meetings men jänkarna kör aldrig till vardags. De tycks ha glömt att fordonen  en gång varit bruksbilar. När denna bulle kom i trafiken i Virginia stoppade jag den i hopp om att hitta en amerikan som sett ljuset men icke. I bilen satt en engelsk rektor. By Lars-Krantz.

Andrew Brennan girade in på macken av mitt fäktande ute på stan och jag hängde på honom in bland pumparna med min lilla Cheva Cobolt hyrbil.
-Lika bra att tanka då, sade han och korkade upp Plyman.
-Kör du med den till vardags?
-Jepp, flera gånger i veckan. Jag skjutsar ungarna i den till olika aktiviteter. Det sitter en Chevrolet 350 motor i den med TH350-låda och Chevrolet bakaxel.

Den reslige engelsmannen med pröjsare talade väl och gav ett ordnat intryck. Han hade inte slängts av någon bananbåt och blivit kvar i landet av misstag och på frågan hur han kommit till Virginia svarade han:
-Jag flyttade hit för elva år sedan och driver en privatskola.
-Och bilen?
-Den har jag byggt själv med hjälp av hantverkare.

Bilen var en svart lågmilare i välbevarat skick som Andrew köpte och lämnade till firman Solo Street Rods för att få en ny drivlina. El systemet blev 12V och radion är moderniserad och skall få en Ipod sattelitradio som in-källa. Allt krom är nytt liksom allt gummi. Inredningen är uppsydd i engelskt läder.
-Tre hudar gick åt, säger Andrew och rycker upp huven för att visa servostyrning och AC.
Han är med i Plymouth Owners Club och skall höja (!) bilen.
-Ja, den är litet väl låg. Jag kör mycket och har mycket folk i den så den skall upp någon tum.

Bilen var en svart lågmilare i välbevarat skick som Andrew köpte och lämnade till firman Solo Street Rods för att få en ny drivlina. El systemet blev 12V och radion är moderniserad och skall få en Ipod sattelitradio som in-källa. Allt krom är nytt liksom allt gummi. Inredningen är uppsydd i engelskt läder.

Andy Jonsson heter en konstnär som är woodgrainare när det kommer till de exklusiva husen i området. Detta var första gången han woodgrainade en bil. Innaför Cooker däcken sitter skivbromsar runt om. Andrew är helnöjd med sin bruksbil och en hel del detaljer har han köpt på ebay och kompletterat med efterhand. Färgen är en modern färg som berövats på sin metallic för att se äldre ut.

Andrew berättar att kardantunneln fick breddas för att få plats med lådan och fotstegen i gummi var svåra att få tag i men till slut hittade han en pensionär i Florida som tillverkade dem.
-Ska hämta flickan som spelar hästpolo, häng på, säger han.
Andrew rullar ut från bensinstationen, bilen sätter sig på bakaxeln, avgasrören blåser till och bilen rycker mellan trafikljusen. Sedan blir det kurvig asfalt in i den täta skogen och Andrew håller ner.

Vi svänger av på en slingrande dirtroad, han drar upp damm, trädens svarta skuggor rusar över det välvda taket och det ser ut som en gangsterfilm från fyrtiotalet. Virginias stora träd skingras och vyerna öppnar sig i en anläggning med hästar, ridstråk, hagar och matcharenor. Dottern Isabel kommer springande med hästpoloklubban. Hon slänger in den i bilen och rasar ner på sätet. Ett snabbt farväl, en ny stöt ur avgasrören och Plyman försvinner i ett dammoln. Familjen Brennans vardag går vidare.

Hur som helst jättekul att se en gammal bil användas i detta land med vägar och väder som för en svensk påminner om inomhuskörning i parkeringsgarage.
-Fast det skulle till en engelsman för den saken.