Vart fan tog livet vägen?

Ju äldre man blir desto fortare verkar åren gå, när jag skrev om min första cruising så kom det upp många minnen från förr. Jag började leta upp låtarna som jag spelade då och vilka fina minnen jag fick, man blev nästan tårögd. Nu sitter man här som en gubbe och undrar vart livet tog vägen. Av: Jan Silèn

Första bilen
Första bilen blev en Amazon -67 eller egentligen var det den tredje Jag och en kompis hade kört slut på en Opel Rekord och en Amazon under vintern på en åker. Nu hade man fyllt 17 år och köpt en egen bil som skulle byggas om till 18 års dagen.Dessa Vallåkra Volvos hade man dreglat länge över och en sådan skulle det bli.

Amazonen var klar lagom tills körkortet var taget. Eddie Meduza var upptäkt.

Kompisen som var med på Cruisingen var ett halv år yngre och hade köpt en Camaro SS -69 och jag var chaufför åt honom ibland. 

Vilken härlig bil och vilket drag när man tryckte på gasen, en 454:a var något helt annat än en trimmad B20.

Jag hade även börjat hänga med Nordan som var äldre och körde Pontiac -69 och vilka bilar dom hade.

Byta bil
Nu var det inte lika roligt att åka Amazon, nu skulle jag ha en jänkare. Jag och Camarokompisen tog tidningen Bilsport (det var många USA-bilsannonser i den då) med oss en dag och drog iväg söderut. Jag hade tolv tusenlappar med mig i ett kuvert. Nu skulle jag iväg och byta bil. Vi hade stämt träff med en som hade en Chevelle -70 i Mora men det blev ingen affär där.

Vi ringer på flera annonser i tidningen under vägen genom Dalarna och hamnar till slut i Borlänge och byter åt mig en Plymouth GTX 1970 i originalskick med matching numbers mot Amazonen. Jag gav tiotusen i mellan.

Det var nog min bästa bilaffär någonsin.

Nu var man väldigt åksugen.  Nordan spelade i ett band som hette ”Country Five”.

De brukade träna i lokalen ”Kusten” söder om Sundsvall så jag körde gärna dit med GTX:en när han skulle öva.

Den enda låt jag kommer ihåg att dom övade på var Dream Dream Dream och gick den inte för fort gick den för sakta. Enda spelningarna dom hade (tror jag) var för internerna på Viskananstalten. Nordan och jag hyrde garaget av bilägaren från ”första cruisingen” Nordan skulle lacka Pontiacen svart och jag skulle trimma GTX:en.

Fia dök upp
En låt som spelades ofta i GTX`n var Elvis ”Jail house rock” även Eddie Meduza spelades ofta, och nu dök Fia upp som sedan blev min fru, vilka fina minnen vi har med den bilen och musiken.

På helgerna var vi på flygfältet i Hudiksvall och körde street racing, vi var fyra från Gnarp som brukade vara där, det var roligt.

Och så kom inkallelseorden, jag måste ha haft några unika egenskaper som den enda norrlänningen som blev uttagen till bilförare i Karlskrona. Efter fyra månaders nötande i Terrängbil 939 i Karlskrona så blev vi utplacerade till andra regementen. Jag hamnade i Härnösand.

Innan placeringen i Härnösand hade vi en veckas ledighet och GTX:en byttes då bort mot en Pontiac GTO -66.

Detta kort är knäpp strax innan vi åker och byter åt oss Pontiac GTO 66:an. Det var bara tio mil till Härnösand så jag åkte GTO dit varje vecka och på onsdagarna åkte jag hem till Fia.
Hon lyssnade mycket på ”Stray Cats” och ”Dire Straits” så nu blev det ny musik i Pontiac:en. Vilka minnen dessa låtar väcker man bara njuter och minns när man lyssnar på dem.

Hon var 23 och jag var 19, Pontiac:n såldes till tjejen som jobbade på markan på KA5 och veckan efter muck så köpte vi huset.

När jag var chaufför på KA5 var jag på transporten. Det var som att jobba på ett åkeri, inga uppställningar inga vapen så där hade man det bra. Det blev många resor ut till Hemsön utanför Härnösand med lastbil, buss och personbil. I Älandsbro stod det en 30-talare bakom ett garage som jag köpte. Med hjälp av några lumparpolare så lastades skrotet på en släpvagn och kördes hem.

Jag blev idiotförklarad flera gånger när vi lastade på det som en gång hade varit en bil. Med nyköpt hus och usel ekonomi så skulle skrotet bli till en rod men så blev det inte. Den byttes mot en Cheva -39 som inte heller blev klar men den rullar nu någonstans i Söderhamns trakten.

Barn på gång
Nu blev det barn och kompisar som fick barn sålde sina jänkare och köpte Volvo 245 och Ford Scorpio. Vi köpte en Cheva Monza den var ju halvkombi och kördes året runt, det fungerade hur bra som helst.Sedan blev det en Pontiac Le Mans -64 det var kanske inte den bästa bil som jag haft men jag är lite sugen att köpa tillbaka den bara för att jävlas med mig själv.
Den har stått i många år nu och är lite krockad så kanske man åter upplivar några minnen med den bilen. Men den krånglade mest hela tiden de månader jag ägde den fast lite nostalgi skulle det vara.

Nu sitter jag här 35 år senare. Håret blir gråare och magen växer och minns ungdomen och funderar vart fan tog livet vägen.– Tänk om man fick vara 18 år igen bara för en vecka, livet var utan bekymmer då och allt handlade om bilar.