Mission 47 del 5

Måste en tillfräschning av bilen ta tre år, ruinera samlivet och avslutas med en lack för 35 000?  Frågeställningen ledde till Mission 47. Uppdraget var att laga rost, sänka fjädringen fram och bak samt att lackera bilen, allt på 47 timmar. Inga proffs fick delta och kostnaden fick inte överstiga 10 000 kronor. av Lars Krantz

Resumé Fredagkväll. Bilen rivs ner, rost svetsas, inredning och fjädring plockas ur. Lack slipas ner.

Lördag eftermiddag. Här spricker planeringen. Huven kommer inte att hinnas med att målas samtidigt med bilen.  Samuel sprutspacklar.  Kanske, kanske hinner man spruta den och montera blöt innan 16:00 på söndag.

Lördag natt. 15 timmar kvar! Arbetet påbörjades i fredags klockan fem på eftermiddagen och det är nu redan söndag. Klockan har passerat midnatt.

Bilen är inte ens grundad och om 15 timmar skall den stå klar. Det tar två timmar att måla. De fem har sovit fyra timmar sedan fredag morgon. Dennis ansikte säger vad det handlar om.

Rabbe  blandar toppfärgen till bilen och Samuel börjar måla. Då blir det fel på sprutan! Samuel är så trött. Han märker det inte .

Inga proffs får delta men billackeraren som vi lånar verkstaden av, Leffe Eriksson, har kommit. Under tiden trycks däcken bara av fälgarna och plast pressas in emellan. Efter handslipning väntar de på färg.

Lördagnatt. Leffe är ledig, lös och glad, det är lördagsnatt och var finns väl ett bättre ställe att partaja på än i den egna lackverkstan när en femtiotalare står i lackboxen? (Billackerare är ett skönt släkte). Han tvärstannar med plastglaset i handen.

-Stopp, sprutan låter inte som den ska, säger han.

Han går in i boxen i jeans och skinnjacka, micklar med sprutan, vrider och vänder, blåser, skruvar och drar två drag över taket med stadig hand.

-Nu, säger han Nu går den rent.

Samuel tar över och målar bilen. Den genomtrötte amatören som aldrig varit i en ugn presenterades i januarinumret av Worldkustom som en offensiv back i meckarfemman. En slitvarg som axlar ett stort ansvar men som också kan stiga fram och göra det där extra när det behövs.Tömd på ork kliver han in i anfallszonen och fokuserar fram två jämna, fina målningar utan gardiner och torrsprut och ger Buicken det maximala toppskikt den förtjänar efter en massiv arbetsinsats från hela femman

-Nu är man litet grusig, flinar Bert-Ove, när han drar igen rullporten och släcker. Jag tittar på klockan, tio i fyra på söndagsmorgon. Om 12 timmar skall den stå klar.

Nytt pass. Ny burnout. Klicka på bilderna så blir de stora som Samuels pickis. Gäller generellt i Worldkustom.

 

Söndagmorgon 09:00 Fem timmar senare är de tillbaka. Buicken dras ut ur boxen. Samuel sitter på huk och siktar efter sidan. Per, den unge, kikar över taket. Rabbe och Dennis har gått ett varv och möts vid fronten. Det är tyst. Rabbe och Dennis tittar på varandra.

-Så, jäkla bra utbrister de och glädjen är materialiserad. Den går att ta på.  Tröttheten viker, kaffeautomaten gurglar och krafterna kommer. De tittar på klockan. Sex timmar kvar till stopptiden 16:00.  Huven är inte färdigslipad, dörrgångarna inte färdiga, ratten och fälgarna är omålade. Bilen är isärriven, framhjulen pekar i kors, och sidorutorna bak är ett frågetecken.

Om sex timmar skall den stå klar. Per är redan ute i verkstan och hissar bilen på lyften. Rabbe går på värktabletter  i sitt eviga slipande och Bert-Ove har sprängande huvudvärk. Inga skador men … kropparna börjar säga ifrån. Det kan gå, det ska gå, det måste gå.

Strålkastarna hittar tillbaka och får extra krom. Dennis, Bert-Ove och Per dundrar dit kofångarna på några sekunder när muttermaskinen skottar.

Rabbe slipar huven och Samuel förbereder målning. Han grundar fäljar och ratt men han får ingen huv. Han övergår i att bättringsspruta dörrgångarna men av misstag har maskeringen in till cupén i dörröppningarna rivits bort.

Ett steg fram och två steg bakåt. Maskeringsvagnen rullas fram igen. Arbetet görs om. Inte en kommentar hörs. Händer kommer från alla håll. Samuel sprutar och sätter på infravärme. Han sneglar på Rabbe som inte tittar upp från sin huv. Dennis får kaffe serverat in i bilen. Han vägrar kliva ur.

Slipmaskinen bara går. Stressen kryper under skinnet. Jag går fram och frågar Rabbe när huven kan tänkas bli klar. Han tar av sig masken, den grove ser mig i ögonen och säger lågt:

-Du …,  långa tak och välvda huvar avslöjar underarbetet. Huven skall du sitta och titta på när du kör. Du ska få en kaross och en huv som är precis så bra som det tidsmässigt bara är möjligt. Det var därför jag kom hit.

-Jag meddelar när den är klar, säger han och drar på sig masken. PIZZA ALVEDONO. Pizzabudet knackar på porten. In kommer kartonger. Anders Viklund är en företagare i stan som alltid åkt amerikanskt. Han är på semester men har hört talas om äventyret och har ringt pizzerian och beordrat lunch. På webben har 9000 följt oss via kameran i taket och på usabil.nu lever ett forum. Gänget kommer in i pizzadepån, alla utom Samuel.Söndag 12:00. Fyra timmar kvar.  Med fyra timmar kvar har han fått huven och nu grundar han den medan vi slänger i oss. Klockan går. Ute i verkstan kommer Samuel med ett nytt lotteri. Han har pinstripat olika vinster som han lottat ut under helgen och ny vinnare koras.Rabbe kommer med en väska. Han har med sig nytt krom från sin egen 1950 Buick som är under renovering hemma. Nu byter han det mot vårt gamla. Lotterier, kromregn, det är tjockt i halsen nu och ordlösa band knyts.-Jag är körd, säger Samuel efter sista målningen och tippar ner i Impala Inn av akut sömnbrist.Precis här växlar Dennis upp. Han kliver in i Buicken, nu för att stanna. Han ropar efter inredningsdelar. Han kliver inte ens ur för fika.

-Kaffe, ropar han med jämna mellanrum och muggar kommer. Lister, skruv, rutor, klädsel, dammsugare, polermedel, langas till den långe som hukar där inne. Rabbe monterar krom på en i det närmaste fuktig huv, Bert-Ove skruvar styrstag, Per monterar lister, bagagelås, dörrvevar och annat löst. El kopplas.Samuel Zombie vinglar ut med burkar och penslar. Med ögon som tomater, medan hjul hängs på och Dennis studsar runt i cupen pinstripar han bakluckan.

-Ny stil,  mumlar han.  Stripa på gungande bil.

Jag går in till kontoret och skriver på usabil.nu där 12 000 nu  klickat in.

Klockan är halv tre. ” Knappt 4 timmars sömn i natt. 92 minuter kvar. Samuel har sovit 40 minuter i Impala Inn. Nu pinstripar han! Bert-Ove äter Alvedon. Har sprängande huvudvärk. Dennis har suttit inne i bilen och fått inredning inskickad i en och en halv timme.

Per finns överallt och monterar, monterar. Rabbe har järnkoll på tider, avdunstning, härdning, värme, färgborttagning. Går på värktabletter sedan i natt. Detta är inte bilamatörer. Detta är krigare.

– En ära att få vara med.

”Krantz”

 Tio äver tre. Femtio minuter kvar. Ingen huv, ingen ratt,  inget fett i framvagnen, inget baksäte då får Per och Rabbe för sig att putsa instegslisterna. De behöver stålull. Samuel vill prova en grej och behöver lacknafta.

-Är ni inte kloka, säger jag. Börja på nått nytt nu!

-Vi jobbar till fyra, svarar de.

Klockan tjugo över tre står jag i kön på COOP med stålull och lacknafta. Jag tappar en skiftnyckel ur bakfickan och tre i kön tittar på klockan och nickar menande.

-Hela stan är med oss !!! Tillbaka i verkstan står Buicken på golvet och levererar en rak höger. Så låg, så blank, så fet. Alla går runt och flinar. Segern är här. Belöningen.

Tjugo minuter kvar och de fem defilerar på upploppet, höjer armarna, låter berusning flöda. Inget kan stoppa dem. De nya nummerskyltarna och tröskellisterna monteras och mera kaffe pumpar rus i trötta kroppar.

Fem i fyra. Klockan fem minuter i fyra hämtas den ännu kladdiga huven ur lackboxen. På en 1950 Buick klickas den bara fast. Klonk, säger det och Buicken är fruktansvärt klar. De gjorde det! Från rishög till cruiser på mindre än två dygn. Den magiska helgen med Mission 47 är fulländad.

Långbord under webkameran med, lovord på nätet via usabil.nu. Folk som ringde i mobilerna.

-”Vi ser er – grattis”    och en grann Buick som luktade färg bakom. Rabbe satt och tittade på huven under middagen och såg färgen långsamt anta formen av en spegel.  Han hade blandat tunnare färg till sista varvet utan att säga något.  -Blev bra, myste han.

Mission Accomplished. Kaffe på maten och segertårtor.

16:00 Officiell glättad utanpåbild föreställande fem nöjda mekaniker efter 47 timmar i gruvan16: 03  Bild hur de egentligen kände sig.

 

Fredag

Söndag47 timmar totalt.

Ute första gången.

Hos SHRA Örnsköldsviks vårutställning några veckor senare. Nu är bakfjädrarna bytta en gång till för att få ner bakändan litet till. Det slutlig valet av bakfjädrar blev Pontiac GTO 1969.  (=heter 5401 på Norrlands Custom) .

Mittnytts reportage 2008

. . . och vidare

Mission 47  kommer till Sveriges största bilmuseum.

Buicken från 1950 står nu på Sveriges största bilmuseum. . En film gjordes under de 47 timmarna.  Aldrig visad. Den rullar intill bilen. Buicken hittar du i Sveriges största bilmuseum. Härnösands Bilmuseum.