SVERIGE. Om 1959 års Ford Galaxie var mäktig så skulle en ännu större Galaxie komma 1960. 100 kilo tyngre och hela sex tum längre uppfyllde den varje satsdel i uttrycket ”bigger is better” eller som värmlandsbruden Annika Lindquist uttryckte det: ”Sitte och åke i hundköjjer är ingenting”. av Lars-Åke Krantz.
Klicka på bilderna så blir de större
Värmlänningarna Bengt-Olov Jonasson och Annika Lindquist är på rymmen med Forden. Boende intill norska gränsen i Likenäs är det en rejäl roadtrip att befinna sig på landets andra sida så långt ut man kan komma där Bottenhavet skvalpar.
Trasan är nere och solen är uppe denna helg när Fordlubben har årsmöte i Höga Kustens pärla, Norrfällsviken. Forden har de ägt i två år och har bara gott att säga om den men först måste vi prata om Bengt-Olovs körstil.
Det är något med den. Något ovanligt. Något som inte går att ta på. Han framför den som vore den en Bambino mellan sina ben. Så kontrollerat, så lugnt, så obesvärat. Han backar ner i sanden, kör på rullstensåsen, parerar granar och fotbollsstora stenar som om han hade Galaxen i band.
Hjulbasen är 302cm. Det här året byggde Ford 1,4 miljoner bilar. 44.762 var Sunliners.
Vrider knappt på huvudet. Tar i växelväljaren med försiktighet och låter den 2360 kilo tunga bilen dansa tyst, lätt och harmoniskt.
-Är du yrkeschaufför, frågar jag?
-Nä rörmokare, hur så?
-Inget, svarar jag.
-Jag vet inte … kan du knöla ner den på stranden, är den låg under, eller är det för trångt att komma dit, frågade er fotograf. –Den har ratt, vart vill du ha den, svarade Bengt-Olov Jonasson.
-Vi hade en 59:a coupe innan men kände att vi ville ha en cab, säger han.
Ford 59 coupén annonserades ut och blev såld med en gång, nästan för snabbt för de blev billösa hela sommaren. Nu startade annonsläsning och så småningom fastnade ögonen på en denna Galaxie Sunliner från 1960.
Inredningen var nysydd vid köpet. Trefärgade inredningar var legio. Enfärgade användes bara till taxi- och polisbilar, enligt Bengt-Olov men det kan hända att bilen har ett så kallat delete option där förste ägaren beställde cabrioleten med enfärgad inredning. I så fall är den ordentligt unik.
1959 års Sunliner var ingen liten pjäs och syskonet,den respektingivande cabrioleten med plåttak som gick ned i bagaget Sunliner Retractable, var en juvel i modellparken. Hur skulle man matcha det inför 1960?
Jo, man byggde en ännu större bil. Galaxien steg fram på scenen med ny linjeföring, hela sex tum längre, bredare och 100 kilo tyngre. Ändå slank. Ford hade trollat med proportionerna. Den sluttande huven, lugnare grillen och liggande vingarna dolde tyngden, storleken och fick bilen att se elegant ut.
Ford Galaxie Sunliner 1960 är ingen vanlig bil på vägarna. Det här exemplaret i Monroe Red med röd inredning är en fin representant för modellen.
För den som tar plats i sätet väntar en överraskning. Rymd! Det här är en full size om något. Till 1961 blev bilarna lättare igen och något litet kortare. Motoralternativen 1960 fortsatte från tidigare år.
Kunderna kunde välja 223 kubiktums sexan på 145 hästar kallad the milage maker, 292 V8:an på 185 hästar, 332 på 235 hästar, 352:an på 300 hästar och slutligen en 352:a på 360 rytande pållar. Växellådor fanns från treväxlade med eller utan överväxel via Fordomatic tvåstegslåda som också kunde fås med överväxel till Cruiseomatic som var trestegad.
Ännu en version av bombsikte. Galaxien var riktigt rak i plåten och de långa dörrarna satt fint.
Bilen Bengt-Olov och Annika fastnade för stod i USA och annonsen fanns hos GBG Performance. Bengt-Olov undrade om det fanns fler bilder och fick motta 100 detaljbilder på bilen!
-Det kändes seriöst, säger han och berättar enkelt hur han avlossade sisådär 200.000 knäsvullna rörmokarpengar från kontot.
Delar intresset fullt ut gör Annika Lindquist men den här bilden ljuger så det ryker. 352:an i parets Galaxie är den största för året men i den lugnaste versionen med tvåportsförgasare.
Bilen kom och var precis så snygg som på bilderna men den gick litet segt. Det visade sig att tändningen halkat efter. 1991 stod den nog bra men nu 2012 visade stroboskopet 16 grader efter övre dödvinkeln.
-Med tanke på det så gick den helt fantastiskt, säger Bengt-Olov.
Gamla järnåttor kan man misshandla hur som helst, de startar och går i alla fall. Med Ignitor i koppen och backad tändning till 13 grader före har de nu fått en ny maskin under huven.
Ignitor är bra grejer, säger Bengt-Olov.
Layouten 1960 är just en blandning av femtiotalets vilda vågor och sextiotalets stramare linjer.
En SMV har inköpts men som Bengt-Olov säger, ”Gölvet föll ur”, så nu står den på listan över åtgärdas och istället söker han och Annika en combicamper att trä på kroken. En sån där vagn med ett tält som fälls upp.
Så njuter Annika och Bengt-Olov av den svenska sommaren. Fria som fåglar på den väl tilltagna helsoffan. (Er tjocke reporter sitter på samma soffa och tar bilden.) Ingen ”hundköjja” för Annika inte.
Dessutom är, i skrivande stund, en Mustang på väg till gården. En nyare historia som skall få rulla året runt likväl med tak som går att fälla. En gång cab, alltid cab tycks gälla för Fordfamiljen i Likenäs.
Bredare än någonsin 1960. Ford uppgav bredden till 81,5 tum, ruskiga 207cm, 1,5 tum bredare än tillåten federal highway standard.
Bengt-Olov prisar nätet. Huvornamentet saknades. Han fick tag på det för 29 dollar. Det kom på någon dag från USA med flygfrakt. Totalpris 480 spänn.
snygg bil har haft en sån 14.900 betalade jag för den år 73 en 390 motor i den har nägra bilder på den