Hjalles Ford 32:a.

Worldkustom kör igenom de stora skogarnas och de breda älvarnas land.  Riket med den vida vildmarken och de små städerna. Sverige.  Nertråcklad mellan täta stammar ligger Järvsö som en glittrande ädelsten i Ljusnans vattenbryn där dess broar  numera trafikeras av en kompressormatad Ford 32:a. by Krantz

Klockan är tio på förmiddagen.  Tallarna håller ut sina  magnifika trädkronor mot en blå himmel med vita molntussar och dess reflektioner rinner över min framruta i mil efter mil där jag kringelkrokar på asfaltremsan i dalbotten.

Rutorna är öppna och det luktar gräs, timmer,  jord och gödsel.

Krantz kör timme efter timme  genom det  vidsträckta, öppna, generösa Sverige så som det ser ut överallt med undantag av några få ställen räknat på ena handens fingrar där det är asfaltbombat och varifrån nittio procent av våra ”nyheter”  hämtas. Man kunde nästan tro att det skulle vara det stora Sverige.

Från dessa stadsenklaver  matas vi med  ”nyheter” i dumburken på kvällen. Detta  efter att vi klivit in från den stora, tysta, vänliga, verkligheten vi lever i på dagarna.  Man frågar sig vad är en nyhet? Jag kan berätta en nyhet som aldrig når dumplattan.Hjalle har köpt en rod!
-Mikael Hjalmarsson  i Järvsö har jobbat ett helt liv och nu har han unnat sig en hotrod.
Han häller upp kaffe i det stora köket och berättar:

-Nä, men det var ju skogen som gällde för farsan och mig. Man började direkt efter skolan. Vi körde timmer. Det var inget annat.  När farsan taggade ner med skogen gjorde jag sammalunda men vi köpte en grusbil för att liksom ha på gården. Då började telefonen ringa igen.

-Ni har ju en lastbil, kan ni komma med åtta kubik singel?
Så blev  det full rulle igen. Vi köpte flera lastbilar och jobbade längre dagar och . . . plötsligt fyllde jag 50 !?
– Vad hände?

Hjalle kunde summera ihop 35 år bakom ratten i tjänst åt andra. Först i skogen och sedan på vägen.

Det hade varit kul men nu  var det dags för det  han alltid drömt om.

Han satte sig vid datorn.
-Jag är ingen raggare men  jag har alltid gillat stora amerikanare och stora motorer och jag tror jag tar och börjar med en biffig hotrod, resonerade han och surfade in på Blocket.

Det tog 20 minuter.
-Jag ska ha’an, skrek han i telefonen på söndagsmorgonen åt den stackars dalmasen i andra änden.
-Jaha men det är många som ringer, kom hit med papp nu på en gång då, sade rösten.
-Nu!? Hallå,  det är söndag kved Hjalle men på måndagsmorgonen stod han i Dalarna med deg i näven och fick nycklarna. Han slängde upp muskelrodden på grusbilen och for hem.

Nu var han ingen total novis på V8:or. Han hade lallat med en Pontiac Firebird cab i tio år till och från.

Bytt motor, trimmat, fixat och lackat och sålt.  Han hade läst och drömt och besökt Classic Car Week –  nu senast hela veckan.

USA-bilsnätverket var väl inarbetat.   Väl hemma lyfte han luren och ringde Stefan Bohlin i Färlia, en kille som skruvat mycket motor både på gata och strip.
-Hej, du jag har köpt en Ford femfönsters 32:a  med 383 strokercheva och 8:71 kompressor.
-Du har vaad!
Stefan var där innan kaffevattnet runnit genom filtret.

Jag har köpt min drömrod liksom, sade Hjalle och slog ut med armen.

Jo, jag ser det, mumlade Stefan och kände på gasreglagens spel och anliggning.

 

Han visste att inget får gå fel här. Gashäng med 700 hästar är litet annat än på en Zundapp med femhalva.

Överst på kompressorn tronade dubbla Holleyförgasare.  De startade den och tiden stannade. Egentligen räckte det att bara stå utanför och njuta.  Ljudet, lukterna, vibrationerna i backen, synintrycken, allt.

Motorpaketet var beställt komplett från USA. Bilen byggdes i Arvika 2005. Nu var det 2015 och bilen hade inte en skråma.
-Vi kör en sväng, sade Hjalle och hörde hur overkligt det lät.
De skulle ta en sväng i det helkromade, heslvarta monstret. Köra drömmen.  Leva livet på en grusväg mitt i veckan.

Klonk!  Driven gick i bestämt.

Bromspedal upp och de var iväg.

Hård fjädring men inget skrammel. Fast styrning. Bra bromsar.

Ner mot asfalten, höger ut och inga bilar som vanligt.

Här uppe får man mycket asfalt för vägskatten.  Litet mera gas så tvåan knyckar i, motorn är varm, kinderna rosiga och …  whaaa spjällen öppnas och  …..  whaaa  asfalten blir till is och ……  whaaaa svartstreck och ……  wahhh en gång till … och  gas upp och de rullar på tomgång.

Det var över på fem sekunder.
Så litet det behövdes för att så mycket skulle hända på så kort tid.

Rodden vänder försiktigt och rullar stilla  hemåt.
-Dröm sann.