Stefan Eriksson i Skinnsberg har vi publicerat förr i Worldkustom. Stefans betraktelse denna gång är så bra att vi beslutat dela upp den i två nummer. Här kommer del 1.
Jag svänger av asfalten och in på tvättbrädegrusväg. Litet senare svänger jag in på en ännu mindre grusväg.
Till sist tar vägen slut.
Jag kliver ur bilen och ser mej omkring. Bostadshuset, en domänkåk, är uppgraderad och amerikaniserad till någon slags sekelskiftes sydstatsvilla.
Tre stora hundar kommer mot mej, tjyvar göre sig icke besvär tydligen. Jag är i Lerkulan. Eskorterad av hundar knatar jag förbi små pick-ups och stora pick-ups och en Bobcat mot verkstaden. Han brukar hålla till där. Även nu, Tommy sitter vid arbetsbänken och tittar på en dieselpump.
Cigaretten i mungipan vippar när han hälsar.
-Han har pajat, säger han, -vill du ha en öl?
Tommy är en vänlig man. Han trivs här, bytte till sig stället med hans kompis Lill-Pär, rakt av.
-Du vet, jag hade precis renoverat klart förra stället. Jag fick ihop pengar genom att renovera och sälja traktorgrävare parallellt med rusten. Tolv grävare hann det bli när Lill-Pär stod i hallen en torsdag och sa att han skulle flytta från Lerkulan.
Gick till banken samma dag och sa att vi ville byta kåk och lån.
-Va, nej så går det absolut inte till, sa bankmänniskorna.
-Jo, den här gången går det till så, sa Tommy, och på lördag var flytten klar.
Nu var det fråga om större gård och mer renovering så det behövdes mera maskiner. Tommy berättar.
-Jag blev försenad till en maskinauktion och hörde på håll hur maskinutropar’n skällde:
-Är ni så snåla att ni inte vill ge mer än 4000 för den här fina maskinen, sa han.
-Så jag ropade 5.000 i blindo och han klubbade direkt.
När jag frågade vad jag hade köpt visade det sig vara en norsk grävmaskin. Han har en Cadillac också.
–
Vi köpte och lagade på plats i USA. Vi blev så förtjusta i den att den fick följa med hem.
Tommy har alltid tyckt om att leka med vatten så nu när han hade både mark och en ny grävare passade han på att gräva bort en tråkig skog och gräva dit en sjö istället. Han berättar:
-Det blev lite besvärligt med tillstånd och så. Olika myndigheter skickade brev som det stod både ja och nej på fast jag tittade mest på den lappen det stod ”ja” på och så grävde jag så mycket jag kunde i flera år. Jag fick in och förklara mig flera gånger.
Till slut var ärendet upp i regeringsrätten men jag vann där med.
-Jag har alltid velat haft en egen sjö.
– Vi hade ner en sjumeters Bayliner där en gång. Den hade en Mercury på en 160 hästar eller så. Det gick att åka på fullgas i cirklar när Vargen, en kompis, hängde som motvikt.
Vi går ut och tittar på går’n. Firmabilen är en Dodge Power Wagon med chevaaxlar och drivlina. Firmanamnet är lackad på sidan, ”Lerkulans äventyr & allfix”.
Kunde inte ha träffat mer rätt i dessa tider när till och med en järnspettsfabrik ska ha flådiga namn som ”Dynamic Solutions Engineering” tänker jag.
-Jag gillar Dodge, säger Tommy.
-Jag letade lite efter en reservdelsbil med men dom är inte helt vanliga fast jag hittade en hytt i Sala. Jag fick köpa den om jag tog bilen den var monterad på också. Det var en sexhjulsdriven GMC. En NATO-bil från 1942 som hade stått nersjunken i en dynghög i 25 år.
-Vill du se?
-Vänta ska jag hämta’n, säger Tommy och försvinner runt knuten.
Snart hör jag muller från Bedforddieseln när den gamle krigaren väcks ur sin dvala. En otrolig syn.
Ett förhistoriskt monster rullar mot mej och för ett ögonblick har jag förflyttat mej från en gård i mellansverige och står öga mot öga mot slutbossen i en Mad Max film.
-Jag körde in ett spett i svänghjulet och bröt runt motorn, knackade loss ventilerna och hällde i ny soppa. Så hoppade han bara igång. Till och med däcken gick att pumpa!
– Den har tipp och allt, jättebra gårdsbil.
Jag känner att vi måste vidare till andra saker för att lugna ner mej och pekar på en ganska stor båt på trailer och frågar, ”Vad är det där då”?
-Det ska bli ett flytande hotell för hojåkare, säger Tommy.
Såklart tänker jag.
-Och det här ska bli hotell för vanligt folk, säger han och pekar på ett mobile home, en ganska tjusig barack, som ett litet fint semesterhus.
-Den var halvsvettig att bogsera hit, överlass och överbredd, jag var nästan hemma när lagen hann ifatt och lagen hade ingen humor i det här ärendet.
En sektionerad Volvo med uppskrämd B230 och bromsvåg. Ska bli drifter.
Tommy hur blev det så här, hur orkar du, frågar jag bara rakt ut? Han får något frånvarande i blicken och tänder en cigg.
Fortsättning i nästa nummer . . . .
Annons
