Jag hade somnat till i solstolen och vaknade med ett febrigt ryck. Var var jag? Va, vem – åhh. Lutade mig bakåt igen. Jag var hemma i Florida. Februarihetta och ljummen jucie på sidbordet. Allt väl. Duschade, rakade, gled in på Bonnevillens helsäte och vred om nyckeln. by Krantz
Rullade över broarna genom downtown Fort Myers och ut på Palm Beach Boulevard. Jag gillar den slummigare känslan här. Begagnade bildäck till salu utanför de bjärt gulgröna gummiverkstäderna med cubaner i flip flops som rullar garagedomkrafter. 
Under de avgasade palmernas stickande hetta är det långt till stålhätta och sjunde AP-fonden. Fortsatte nercabbat i den sena eftermiddagen.
Jag hade slängt kameran i baksätet men någon klar plan fanns inte. 80:an sträckte ut sig österut och jag gled med i filerna.
En liten träff slumrade till höger, fortsatte förbi.
Stannade på Country Café. Köpte två Butterfingers och en kopp kaffe to go.
-Nice car sade pojken på cykel inte en dag över 10år.
Tog vänster norrut och passerade en skylt på vänster hand, gjorde en u-sväng och . . . 
There you go Krantzen.
Jag tror du har hittat kvällens nöje.
Parkerade och släntrade fram mot entrélådan där en kvinna satt.
Alla var i sällskap med någon och man sade antal biljetter man önskade köpa.
-Bara en, sade jag.
– Var kommer ni ifrån, log damen vänligt.
– Sweden grymtade jag.
Efter tre månader i USA behövde jag bara säga två ord ”just one” för att de skulle höra en brytning. Svalde förtreten och tröståt en chillidog med mellancola.
Låg puls, lugnt. Bakom racerbanans läktare var aktiviteten låg. Skönt. Passade mig precis. Jag visste ändå inte vad jag gjorde här. Tänkte mest på att jag hade en coca-rap som ville bli rapad.
-Oj, efter ett tag var jag inne i depåerna. Kaffemuggar och gemyt. 
Gamla kompisar som träffas. Shoelace Raceteam , Skosnöre Raceteam bil 33 vilar i gräset. De ser ut som vår motsvarighet till Folkracebilar. Här heter de Street Stock. 
Längre bort står en mer modifierad bil. En annan klass. Thunder Stock säger speakern. Dessa två, Street Stock och Thunder Stock ingår i Hobby Stock. Förutom det körs Mini Stock och klassen Gladiators och alltihop kallas Speedway här. 
Okeydå. Dags för start. Amerikanarna har tankat mat och fika och klättrar upp på läktarna.
I depån är det fortfarande lugnt. Edward slumrar. Det är en stund innan hans Sprint Car skall ut
Sprint cars ser inte ut som något annat. Med olika stora hjul på bakaxeln för ytter- och innerkurva, samt en gigantisk vinge som dessutom är asymetrisk verkar de felbyggda från start.
Korta, tjocka och klumpiga med en vinge som ser ut som om de har förvaringshallen med sig på banan. Starten går. 
Ut kommer Hobby Stock och här slutar alla likheter med Folkrace. Man kör runt, runt i vänstervarv. Motorerna är inte så starka och det händer inte jättemycket.
Speakern låter djupamerikanskt proffsig och som svensk tänker man Indiana 500 från TV. Det är förnämligt gött att sitta här ensam och anonym. Vinden är varm, landet är vänligt och amerikanarna är på sitt vardagsnöje och ser sina söner och döttrar spruta grus en stund innan arbetsdagen tar vid i morgon.
Tankbilen kommer ut. Det finns åskådare till den också.
Någon hade lagt ratten på hyllan tidigare.
-Förstår det. Sittbrunnen är av någon anledning minimal på den stora bilen.
Som att man vill ha en avtagbar ratt och supertrång sittbrunn bara för att de riktiga tävlingsbilarna har det i sina slimmade chassin. I bilen skulle man kunna få med halva Larz Kristerz men … 
…sittbrunnen är avdelad så här.
Nu går det fortare. Thunder Stock har kommit in.
Bilen ovan släpar dock utanför bild. Speakern blir exalterad och försöker förklara klasserna något som kan tyckas onödigt då det bara verkar vara stammisar här.
Kanske har bruttan i kassan skvallrat om invandraren på läktaren.
”Mini Stock har vanlig ram eller motsvarande medan Hobby Stock har röram under karosserna medan Strictly Stock Gladiators bla någonting Top End Sprint”, säger han och jag fattar ännu mindre och så blir det bön. Volymen höjs, speakern låter pastor och flaggan badar i ljus. Detta fattar jag bättre.
”Tack himmelske Fader för att du har gett oss friheten och modet och möjligheten att räjsa här ikväll. Vi ser alla din gigantiska målflagga där uppe och längtar till vi korsar den himmelska mållinjen för evigt – amen och där kommer Nationalsången varvid alla reser sig så stripsen far i backen.
Sen är det full fart igen. Vattenbilen är borta och Sprint Car Racingbilarna dånar fram vilt sladdande.
Här är det trångt på riktigt. De åker på tvären i 130 och når 180 på rakorna. En tippar.
Speakern vrålar och torsdagen är total.
Sedan kommer Hobby Stock tillbaka och volymen sjunker
En åker upp på tvären men ett sus går inte genom publiken. 
De har liksom annat för sig också. Så roar sig amerikanen mitt i veckan. Dags att rulla hemåt. Det är svart som i en säck och lika varmt som i en också allt uti detta land som ler mot dig dygnet runt 
