In the cradle of Roger Sundfors

Vill du ha en skördetröska Krantz? En 67:a. Septembersolen bränner i nacken. Det luktar gummi från en väldigt konstig lastbil. En gubbe med avbrutna revben försöker servera kaffe med indragen arm. Detta i en snabbkomponerad trädgårdsmöbel bestående av två innestolar och ett campingbord från 62.  by Krantz  

Åsaks himmel overkligt blå ger skjuts åt utsikten från vardagsrumsfönstret.  En Brookwood Normande med fjortonliters sidventilsexa tillverkad av White Truck USA ser ut som en ramlös akvarell.
-Som du ser är hytten en Scania BG Regent, säger Roger med kort andning.
– Javisst, ljuger jag.
Han öppnar dörren för han tycker inredningen är så vacker. 
– Ja, så är motorn utbytt mot en Scaniadiesel elva eller tolv liter, det där kan du, fortsätter han.
– Absolut Roger.

Kaffet är svart som sot. Solen bränner i nacken. Vi sitter i reviret. Brookwoodens revir. Vi är för nära. Alla intryck silas genom dess frontgaller och det luktar soldränkt gummi över bordsduk och bröd. I gräset intill ligger sexan sur. Jag försöker inte titta.

Det luktar något annat också. Något som står i bjärt kontrast till gjutjärn och remsvett. Något fruktigt. Äpple!

– Jag har gjort äppelmos direkt, säger Sundfors.
– Direkt?
Han svarar släpigt utan en min.
-Man kör gräsklipparen i fallfrukten, låt ligga över natten och sylta direkt i burk.

Jag tittar ordlöst på Brookwooden. Den nickar.

Bak tvättställningen står en Ford 53:a.  Sundfors har linkat in för att göra mera sot. Frenchade lysen, ”delad framruta”, sänkt. En custom.
– Uppväxlad vattenpump, hörs det från fotstegen.
– Va?
Kaffekocken är ute igen.
– Vi kör putt, putt bara så den ville gå varm.
Han öppnar huven och visar
 I det patinerade Fordutrymmet sitter värdens skitigaste växelströmsgenerator. I den hänger en Oldsmobilemotor som ser helt ny ut fast det är en gammal Chevrolet 283:a och batteriet sitter fast med ett spännband från Bauhaus.
– Uppväxlad vattenpump?
– Ja, jag har satt dit en mindre remskiva på vattenpumpen. Vi kör så sakta och jag vägrar elfläkt.
En trasa sticker ut ur blocket långt ner.
– Ja, där satt soppapumpen. Jag har satt in en elektrisk.
– M-men oljetrycket, du kan ju inte ha en trasa?!
– Jo, funkar bra. Kan du tänka dig att det tog en vecka att byta kamaxel med krossade revben.Man kan ju inte hänga på skärmarna.

– Jag var ute med Steyern ensam och allt gick bra men så var jag på sidan om den och bakhjulet körde liksom, jag drogs in och den ville stegra och . . .

– Här får int’ jag plats ä, tänkte jag.
Hälsingemålet vill skratta mig men jag biter i käkarna som en tokig. Sundfors lågmälda ordbyggande är en fröjd och mina näsvingar är spända i ett kvävt flabb.
– Jag fick Steyern över mig kan du tro och det var i sjukskrivningen jag skulle byta kamaxel men det gick trögt. Man kunde bokstavligen hålla sig för skratt.
Steyern, Steyern, tänker jag, Vad är det? En gräsklippartraktor eller en sån där Belosgrej eller vad?

Bilen är traditionellt sänkt med klossar och kapade fjädrar.  Ni har fattat var vi är nu. Old school Roger häller upp tretår.  Lådan är en TH700. Bakaxelns original utväxling 3,73:1 är idag superlånga 2,60:1.  283:an går kall och vi går in.

Huset är supermodern med musikanläggningar för alla.

Stenkakorna finns kvar men han har gått över till den nya vinylen.

Han läser mycket och de colorerade teknikmagasinen staplas i högar.

Roger backade inte för höstens höjning då priset sprang upp till 75 för en tidning.  Öre alltså.

Han har en grammofon i varje rum och lyssnar gärna på mellanvåg.


Filmstjärnor har han växt ifrån så klart men den som spar han har och Doris Day finns i högen liksom Elvis Presley.

Nej, fotografen har inte labbat med speciellt filter i kameran.  Det tidlösa skimret i familjen Sundfors boning är orört. Solen från molnfri himmel målar väggarna i gult denna septembersöndag.

Att prata med Roger på cruisingar och träffar är intressant.  Från det här hörnet får han sina meningar.
-Vill du ha en skördetröska, säger han med ögonen stängda.  En 67:a. Jag svetsade på den i tre timmar i torsdags. Höll en kvart. Står nere på lägdan. Du kan ta den själv.

Vi är ute igen.
– Jag är ägare tre och femton, säger Sundfors.
Chev 39:an, som ursprungligen var en fyrdörring byggdes i Östersund 1976. Som ägare tre åkte han med Ford niotums bakaxel, LT1 motor (den gamla), stegar, Rug och krökte mellanaxeln på Hudiksvalls dragracing under sjuttiotalet.

Som ägare femton monterar han en gammal dragracingsnurra 427 kubiktum bred. Motorn är flyttad bakåt, lådan blir en TH400 och framaxeln blir stel. Vi snackar gasser.

– Framvagnen tar en vecka. Jag vill ha mekanisk varvräknare, sade jag det!
Min intrycksbank börjar bli full liksom anteckningsbladet. Skriver på kanten:
– Jag har ett vurm för gamla mätare. Packards stora från 1947 eller Packards lilla från 1934, jag vet inte än.
Uthusen avlöser varandra och ett liv i hobbyn tecknar väggar och golv.  Jag har önskat komma hit ett längre tag och är tacksam att jag får trampa krom och damm.

Kapslarna på Forden heter Flipper får jag veta. Avgasrören var förresten av koppar för mjukare ljud. Rogers varsamma utdelande av hotrod- och customkunnande får mig att känna mig som en elev i mästers sällskap och jag njuter av varje minut.

– Vad heter de där kapslarna, frågar jag?
Han svarar direkt men jag får inte ner det på papperet.

En dyrbar förlust. Roger berättar vidare: 

Polisen tog mig i den där Forden. Det var cruising och jag körde med parkeringsljusen.
– Slå på halvljuset sade han.
– Nä, det är inte nödvändigt, svarade jag. På tillståndsgivet arrangemang kan bilar framföras med parkeringsljus alternativt dimljus, upplyste jag vänligt.
Han tvekade en sekund.
-Skriv på bötespapperen, sade han sedan.
– Jag skriver inte på något, då ses vi i tinget, svarade jag och så blev det.
– Hur gick det där då?
– Jag förlorade så klart. Det finns inget som heter ”tillståndsgivet arrangemang” och att man får köra med parkeringsljus.
Roger mös där han hukade under sina låga takbjälkar.

När vi kom ut stod den där.
Steyern.

Prenumerera gratis