Jag var en polismagnet.

Nu är jag ju ingen kriminell typ men när jag var ung hade jag en väldig förmåga att dra till mig polisers intresse. Polisen var jämt på fel plats vid fel tidpunkt och fel tillfälle. Av: Jan Silèn

Första mötet var väldigt oskyldigt.

Första gången var jag inte gammal, kanske 10-11 år när jag skjutsade en kompis på cykel och polisen stoppade oss och sa att ”så får ni ju inte göra”.

Som liten pojkspoling blev man lite skärrad och fick respekt för svart/vita bilar.

Andra mötet.
Andra gången var med trimmad moped. Det var en mörk vårkväll när jag och en kompis var på väg hem till honom. Vi hade varsin Puch Dakota, min gick 75 km/h hans gick drygt 80, och vi fick en bil efter oss som inte körde om.

Jag gjorde en snabb titt över axeln och såg nått på taket på bilen tittade en gång till och såg att det stod POLIS på motorhuven. Tankarna börjar snurra i huvudet hur man skulle komma undan.Jag var beredd på att stanna, vända och köra åt andra hållet. Innan polisen hade vänt bilen så hade jag hunnit långt. Har dom hunnit ikapp mig har man ju kunnat ta en skogsstig. Man kunde ju alla stigar sedan man började köra moppe i tolvårsåldern.

Eller så hade jag ju kunnat lura med dem upp i grustaget och tagit en traktorväg med djupa hjulspår med stenar i mitten eller lurat ut dem i lössand. Men som ”tur” var drar kompisen på och kör ifrån mig och polisen hänger på honom.

Vi var nära där han bodde så han fick polisen efter sig in på gårdsplanen. Jag gömmer min moppe och smyger dit i mörkret, sjunker ner bakom en svartvinbärsbuske och lyssnar.

Polisen börjar prata om trimning och böter. Vi var 16 och höll på att ta körkort för 125:a så det hade ju inte varit så bra om vi åkt dit nu. Kompisens pappa kommer ut och undrar vad som stod på? Polisen talar om sonens fruktansvärda kriminella gärning och böter och pappans ansvar osv.

Hans pappa var bra att prata med juridiska termer så han lyckas övertala polisen om att inte sätta dit sonen och han klarade sig, otroligt nog. Efter att ha frusit en vinter på 125:a så gick vi över till Epa och A-traktor.

Tredje mötet.
Vi var ett gäng med fyra Epa/A-traktorer från Gnarp som åkte till Bergsjö en eftermiddag, vi skulle hälsa på en tjej där. Visst var det lite kappkörning på vägen dit, vi körde väl om några bilar också i hög hastighet.

Sedan var vi inne i Bergsjö ett tag och körde, brände lite däck och gasade innan vi for hem till tjejen. När vi åkte hem på kvällen står en polisbil i en korsning och väntar på oss. Vi hade säkert blivit anmälda av någon uppretad Bergsjöbo.

Denna bild togs 20 minuter innan vi åkte fast, det är jag som står längst bort på bilden.

Nu rycks det och trycks på spärrar i traktorerna. Det var nog jackpott för polisen när det kom fyra Epa/A-traktorer på rad. Vi blir nu så klart stoppade och det var ju inte bra för vi höll på att ta bilkörkort nu.

Polisen provkör min EPA och växlar ettan, tvåan och till trean där det är stopp han växlar ner till tvåan och tar sedan i växelspaken allt vad han orkar och bryter i trean . Här har du trean och här är fyran säger han.
-Ja men det var ju du som bröt sönder spärren, säger jag.
-Det är för dåligt spärrat hävdar han.
-Ja men vet man att det är spärrat sitter man väl inte och försöker slå i växeln?
-Nej, det ska inte gå att få i växlarna säger han.
-Men det gjorde det ju inte innan du hade sönder spärren, säger jag, men det verkar vara slut diskuterat nu.

Hur det gick?
– Ingen av oss fick köra därifrån. Han som höll på att åka dit för moppe trimning fick körförbud med spanska flaggan på framrutan. Han hade bara broms på vänster framhjul och vi andra fick ombesiktning.

Många fel på min Epa.

Jag fick en arbetsorder med fel som skulle åtgärdas före besiktning. Vi blev nu anklagade för olovlig körning men vi var tre som överklagade. Den vältaliga pappan hjälpte oss med fina formuleringar så vi klarade oss. Han som erkände fick vänta med körkortet.

Det var en stor lättnad när jag läste detta beslut från åklagaren.

Fjärde mötet.

Nu var körkortet taget och första jänkaren köpt.Gnarpsgänget var med i Midnight Cruisers i Hudiksvall och vi hade varit med på en bilutställning som dom arrangerade.

Kalle Sjödins Dodge Charger 1971.Lars Selins Camaro 1971Gnarparen i mitten heter Jan-Erik Pettersson och fick pris för sin  Camaro SS 1969.

När vi hade hämtat bilarna stannade jag och Kalle med Chargern på Esso i Gnarp och kom på att vi skulle åka till Gulf och ta en Hamburgare och naturligtvis skulle vi köra ikapp dit.

Vi far ut på E4:an och ställer oss i bredd. Det kom en bil söderifrån men den hann vi före. Det var inga 400 meters kappkörningar utan det var först till nästa mack 1 km bort som gällde. Jag vann och det gick mätaren i botten innan man var i mål ca 220 km/h. Jag stannar för vänstersväng på E4:an och tittar på Kalle i backspegeln och ser att han sitter och viftar. Aha, han vill att jag ska börna.

Frääänt!
Jag bromsar fast GTX:en och det ryker av bakhjulen. När det är fritt från mötande trafik släpper jag på bromsen och åker med bredsladd över E4:an in på korsande vägen och in på parkeringen på Gulf. FRÄNT!!

Kliver ur bilen och ser att Kalle drar iväg in mot Gnarp.
– Jaha, vart skulle han nu då? Jag äter väl hamburgare själv då.
När jag går mot dörren på baren kommer det en brun SAAB 900 och ställer sig framför mig och föraren vinkar med fingret att jag ska komma dit.

 

OJ!!! Inte så fränt.
VA!?? Då ser jag kameran i framrutan, oj det var Trafipaxen. SHIT!! Han vevar ner rutan och säger ”sätt dig i baksätet”. Två svängar gjorde du.
– Ehh jaha?
– Hade vi hunnit ikapp er så hade du åkt för fortkörning också.

Det var den bilen som kom på E4:an när vi körde ikapp och det var därför Kalle satt och viftade. Polisen stod efter honom när jag börnade.

Så det blev böter för störande körning och det var ju lite svårt att neka när det är två svarta spår från E4:an in till mina bakdäck.

Femte mötet.
Året efter är jag på väg hem från jobbet. När jag kommer till E4:an i Jättendal så kom en lång rad med bilar som jag skyndade mig före. Jag hade en Volvo 144 -71:a till vinterbil då. Den var lite småtrimmad med D-kam, planad topp och Weber 36/36.

Jag ser att en SAAB bryter sig ur bilraden och hänger på och nån sketen SAAB ska jag då inte bli ifrån körd av. Jag gasar på och SAAB:en ligger en bit efter och när jag kommer ned för backen not korsningen vid Esso i Gnarp där det är 70 Km/h så går det gott och väl 120.

Vid nästa korsning vid Gulf svänger jag av och kör upp på grusvägen hem till huset och in på gårdsplanen och SAABen följer efter och stannar ute på vägen. När jag är på väg till trappan kommer två män in på gårdsplanen och presenterar sig som ”trafikpolisen Hudiksvall”.

Oj!!
Det gick fort där vid korsningen, säger dom, 120 uppmätte vi hastigheten till, SHIT igen. Men du hade tur vi fick ingen bild på dig. Åh vilken tur, innan dom går så säger dom att jag ska tvätta bilen så nummerplåten syns och drar fingret på nummerplåten och utbrister, OLJA?

Ja, förklarar jag att motorn läker olja och det fastnar bak på bilen. Sanningen var att jag hade en extra spolarburk med olja i motorutrymmet så man kunde spruta olja på grenröret så det gick att lägga rökridåer.

På den tiden så skulle man ha snygg snabb bil på sommaren och så risig och ful bil som möjligt på vintern.

Sjätte mötet.
Två veckor senare så skjutsar jag hem en jobbarkompis och från den lilla vägen ut på E4:a  är det stopplikt, Jag stannar till men det kom bara en bil från det håll jag skulle så jag stannade inte och stod still.

Nej, inte nu igen.
Svänger ut på E4:a och möter bilen och vad är det för bil? Jo, den förbannade bruna SAAB 900:an, och naturligtvis vänder den och kör ikapp och stoppar mig. Nu fick jag böter för att jag inte stannade vid stopplikt och för att jag var utan nummerplåt fram. Jag gick i förlust för att jag jobbade den dagen.

Sjunde mötet.
Sedan blev det Haparandaresan som jag skrev om i förra numret. Året efter höll jag på med en Cheva 39:a och hade varit till Hudiksvall och hyrt en stor kompressor för jag skulle blästra Chevan.

När jag kör hem med kompressorn på släpvagnen efter E4:an så låg jag väl i 80-90 när en viss brun SAAB 900 börjar närma sig men som tur var hann jag se den och blev väldigt laglydig. SAAB:en låg efter mig i ett tag men körde om när jag höll hastigheten.

 

Efter alla möten med polisen fick jag ett brev från en åklagare som ”starkt ifrågasätter ert körkortsinnehav men för närvarande finns ingen anledning till återkallande av ert körkort”
-Fint formulerat.
Nu blev det till att hålla sig i skinnet.

Har klarat mig ända tills för några år sedan när det blev en fortkörning och ”glömt” bälte men de gamla synderna verkade vara preskriberade.