Krantz Krönika: Kvällen när Eva Eastwood ringde.

Eftermiddagen övergick i kväll. Utan att någon sade något sjönk lunken in i landningsläge hos den lilla familjen i Gussjö.

Myran och Krantz med barnen Alfred, Ellen och lilla Gottfrid singlade sakta mot backen. Lördagskvällen skulle bli avrundad med kaffe och nybakt till tonåringarna och kanske glass till lillungen.

-Det mörknar snabbare nu, sade jag och hörde hur upprepningens eko studsade torrt mellan köksskåpen.
Jag stod halvt lutad i det nordligaste köksfönstret där termometern sitter och spanade ut i dunklet.
– Ja, sade Myran vänligt.
Inga stora tankar, inga sensationella världsomvälvningar levererades denna kväll. Bara sändande och mottagande på autopilot medan kaffet kokade upp en andra gång och Myran drog av det på spisen för att sjunka.

Då ringde det. Jag tittade automatiskt på väggklockan. Vem ringer så här på en helgdag ganska halvsent? Det var Ellens mobil hörde vi på signalen.
– ”Ellen Krantz”, svarade hon med sitt artiga gåborttonfall vilket indikerade att hon inte kände igen numret.

-Jaha, ja …. ja …..
Hon började vifta frenetiskt med sin fria hand. Fötterna sträckte på sig och sjönk, sträckte på sig och sjönk i ivriga ickehopp åtta, tio, tolv i snabb följd.
– Ja, jaha men i – ikväll alltså …. men …. så rooligt…… jag ska bara kolla … ja,  ja visst jag återkommer hej, hejdå hej, hej..

Hon sjönk ner på den avlutade kökssoffans bruna galon. Nu var hela familjen samlad.
-Det, det var Eva Eastwood, sade hon. Hon vill att jag skall sjunga en låt tillsammans med henne ikväll.
Den sömniga lördagskvällens autopilot blåste ut genom fönstret. Boeingklunsen var borta med vinden. Köket var ett fighterjetplan med påslagna efterbrännkammare i snabb stigning.

– DU SKOJAR ELLEN!!
-Näääjjööö, det VAR Eva Eastwood!! Hon vill att jag ska komma till Railway Saloon i Sundsvall ikväll och gästa på låten He´s gona be my boy!!

M-men hur i all världen är det möjligt?
– Kan någon skjutsa mig, plutade Ellen.
– Jamen självklart, skrek vi. Vi fixar det där så klart men hur vet stora Eva om lilla Ellen från Gussjö som sjunger i nåt nystartat Krantz&Krantz?

Ellen bubblade ur sig:  Jomen Eva hade läst någonstans om ”Härnösands Eva Eastwood”, att det var jag och att jag sjöng hennes låt. Nu tyckte hon det var kul om jag kom och hoppade upp på den låten.

Railway Saloon var fullsmockad när Eva kom ut i andra set. Jublet steg direkt bara hon tog på sig gitarren, rättade till lockarna och klev fram till mikrofonen.
-Jag ska be att Ellen Krantz kommer fram och kör en låt, sade hon.

Nu steg inte fighterjetplanet längre. Nu rusade det på överljudsfart och Evabandet The Major Keys som var mycket bättre än Krantz&Krantz drog igång och Ellen fick dansa i Elitserien i fyra minuter.
Ellen sjöng som gudinna, flirtade med gitarristen och for runt på scenen medan Eva filmade och uppmuntrade och puffade på.

Låten tog slut, Eva klev på, satte eld på stället med hitlåt efter hitlåt, vinkade till Ellen och jobbade vidare i kvällen. Vi åkte hem. Åren rullade på.

Ellen fortsatte sjunga med familjen, flyttade så småningom till Sala och startade eget band, Ellen Kay Band, gjorde egna plattor, medverkade på samlingsskivor i England och Tyskland. Hon spelade i Frankrike, var lokal kändis i radion, satt i jurys och fick skivkontrakt.
-Idag bor Ellen i Västerås hos sin stora kärlek och rockgrejen känns fulländad för tillfället.

Krantz&Krantz turnerar vidare längs vägarna och minstingen på kökssoffan tävlar i Idol 2019 men vi glömmer aldrig den där kvällen.
Kvällen när Eva Eastwood ringde.