En gammal goding från 2007. Ryktet om Buickroadstern lät som en skruvad överdrift och ryktet om Packardrodden som en direkt lögn. Sånt finns bara inte. När jag kom fram visade det sig att båda ingick i en bedövande verklighet och att ägaren Olle Hedberg med familj var på riktigt. AV LARS-ÅKE KRANTZ (TEXT & FOTO)
En lång svart skapelse morrar över slätten och kommer hastigt närmare. Ljudet löses upp till massiva stötar. Med ett åttacylindrigt bröl studsar höger framhjul in i innerkurvan medan de bakre diagonalerna skjuter ut bakändan. Banjorattens ekrar blixtrar i solen när Olle lutar sig inåt i sittbrunnen och styr emot utan att släppa gasen. Han behöver hela vägen, om inte till bilen så till leendet. Han kallar den Höfläkten. Det är alltså sant. Gubben sitter och kör i intaget till en höfläkt som vridits med öppningen uppåt.
-Jag såg den hemma på gården och tänkte att den skulle bli en bra sittbrunn, säger Olle och ser normal ut.
Han såg annat också. Roddens bakdel är halmutkastet på en skördetröska.
-Himmel!!
Worldkustom garanterar att det är sant. Vi fick se donatortröskan. Tröskdraget var också borta. Ett avsmalnande fackverk i stål. Det tyckte Olle såg ut som ett dragsterchassie från när han 15 år gammal bläddrade i Start &Speed som han lånat på biblioteket i Sala. Tröskdragstern fick på sjuttiotalet B18 och bakaxel från en BM10:a men åter till rodden.
De fräcka, hålade ramsidorna är nya = galvade stålskenor från ett husvagnschassie (!) Drivlinan är från Packard (! igen), tvåkrets bromssystemet med skivor runt om kommer från Volvo och kylarmaskeringen gjorde fenomenet Plåtconny under några nattliga timmar. Suffletten är som på alla nya byggen gömd i bagageutrymmet. Med hålad ram, Packardmotor, raka rör och Cadillacluftrenare har Höfläkten definitivt ”det”. Eländet ser irriterande ”riktigt” ut vilket är ännu mer förvirrande. Olle ser det och signalerar time out.
Rodden är rejält byggd med skivbromsar bak liksom coilovers och kolla fotsteget. En isolatorkrok! Järnplattan har fått gummimönster med svetsen.
Time out.
I köket hos familjen Hedberg serveras fika. Bondköket har modellbilar på fönsterbrädan och i soffan ligger gamla nummer av Bilsport Classic. Mor Maria Hedberg ser till att inget saknas och berättar om strapatser i hobbyns tecken. Om familjens olika jänkare, om Impalan som är hennes ögonsten och om fikakorgen som alltid är med på cruisingarna.
-Vi vill alltid fika, säger hon med raggarbrudsblicken och jag sneglar osäkert ut genom fönstret. Där står en bil som ser ut att komma ur det fantasifulla ritstiftet hos en filmanimerare. En Buick jätteroadster i rosa och rött. Vad är fantasi, vad är verklighet?
Buick 58:an har en chockerande historia. Den började sina dagar som cabriolet hos amerikanska ambassaden i Belgien. Sedan byggdes den om till belgisk ambulans (!). Man kan undra hur Belgarna är funtade.
När den tjänat ut som utryckningsbil köptes den av en engelsk skrotfirma. Det var en ”fin” skrotfirma som hanterade ädelmetaller så Buickens ambulansskåp passade bra att lasta silver i. 1978 kom den till Sverige och klassades som lastbil. Då bodde i Sverige en legendarisk idéspruta och allkonstnär vid namn Kenneth.
Han rakade av alla takstolpar ända fram till framrutan som fortfarande hade sin cablist kvar. Nu var bilen öppen igen. Denne Kenneth tog sedan en plåt och håll i er nu, krummade den runt en telefonstolpe samt rullade en järnkula över den tills den passade som roadsterplåt över baksätet.
En vettskrämd Amazon i närheten fick sitt tak avgjutet i glasfiber. Plasttaket delades i två halvor och fästes över sittbrunnen som nu endast innehöll framsätet. Inredningen kläddes om, en iögonfallande lack lades och Buicken var härmed unik. Allt gick på några veckor, sägs det.
Bilen hade stått övergiven länge när Olle väckte den till liv samtidigt som han skrämde livet ur en råtta som bosatt sig i defrostern. Den hoppade upp och pep när Olle satte på fläkten. Gammal custom som den är får den nu förbli i detta ursprungliga skick. En cab, lastbil, roadster som ser tecknad ut i rosa och rött med bordellinredning och tio avgasrör.
Så levde de lyckliga i alla sina dar . . .
23 till
Här kunde reportaget ha slutat men det visade sig att familjen Hedberg alltså har 23 bilar till. Olles första bil efter tröskdragstern var en bullmerca som han vid 16 års ålder bytte mot en Impala 1962 vilken senare såldes. DÄR hände något inuti Olle.
-Jag ångrar det ännu idag – att jag sålde Impalan, muttrar han medan han öppnar sina lador.
Därför har det blivit som det blivit. Impalan var sista bilen han gjorde sig av med. Många har omsatt 25 bilar i sin hobby men hur många har alla kvar?
Vi ger oss där. Ni ser själva anhopningen i bakgrunden och
när detta publiceras i repris i Worldkustom 2020 har det … gått tretton år till !!!
