Jan Bergdahl är en biker med livslångt skapande av tvåhjulingar i tilltalande färger och former. Brutalt vrid, rått ljud, skönhet och attityd är hans bag. När det kom till bilar föll valet på en vuxen Mustang.
Egentligen skulle han ha en gammal pickis. Vad är det med bikers och flakbilar?
– Jan ba’: Men så såg jag Mustangen, tyckte den var rätt och då köpte jag den.
Egentligen skulle han ha långt hår, skägg och vild väst. Vad är det med bikers och gängslagsmålslooken?
– Jan ba’: Men jag har aldrig kört den stilen. Är mer into skapande och performance.
En designer i shorts och hatt som gett oss odödliga maskiner på vägarna. Hotrodbyggaren Tony Åberg från Kramfors har också gjort det. Gett oss maskiner. De är kompisar, Jan från Sundsvall och Tony från Kramfors.
Ja, så skulle Tony sälja frugans Musse och Tony har likväl koll på detaljer och performance. Två konstnärer som lockar fram själen i fordonen.
När Jan fick se och höra den cleana Mustangen var det kontakt i skapandevärlden. Resten en transportsträcka.
Svart som synden står den bredbent i den svenska sommaren. Hela bilen är en spänd biceps. Tony har fått den att tala. Stancen, stuket allt är rätt. Slätheten på nåt sätt. Slick och slug.
En 69:a är en vuxen Mustang.
Första generationen 65/66 är en kul liten sportvagn med charm och look.
Andra generationen 67/68 är uppkavlade ärmar och tonårsvibbar.
69/70 är fullväxta krigare, artiga och korrekta men med alla resurser under huven att backa upp storlek och utseende.
Under huven den strokade 302:an med aluminiumtoppar som behållit sitt racetemperament men idag är på hela 347 cubiktum. Vilken intressant kombo!
Här sitter dubbla fyrportare med progressiv styrning. Man åker på en gasare tills man kliver på och åtta portar förser åtta cylindrar med bensin.
Kliver inte på. Pulsen höjs inte av att en reporter rider shotgun med fingret på avtryckaren till en snabbskjutande kamera. Man ruckar inte Jan Bergdahl.
