Det blev lite skrivtorka nu men så blev jag inspirerad av Bengt Dehlin från Hudiksvall, han har verkligen varit aktiv med kameran när han var ung och lägger ut många bilder på Facebook , varför knäppte jag inte fler kort i ungdomen? Av; Jan Silèn
Facebookvägran
Efter många års vägran så har jag nu skaffat Facebook. Jag har stått emot länge men till slut så trilla’ även jag dit.
Jag imponeras av Bengt Dehlin som verkar haft kameran med jämt. Han lägger ut gamla kort på bilar från 70-80 talet och då kom jag på att jag att har varit i USA och skulle fota bilar.
Bröderna Dehlin och det viktigaste för en raggare.
– Fenbilar, badbrallor, träskor och solglasögon.
1980 var jag 16 år.
Då åkte vi till USA, morsan jag och han som hon sällskapade med då och när jag fick reda på att vi skulle åka så trodde jag att amerikanerna åkte i fina 50-60 tals jänkare dagligen.
Nu skulle det knäppas kort på fina bilar.
Men besvikelsen blev stor när jag insåg att de tråkiga amerikanerna åkte i nya bilar. Hemma i lilla byn Gnarp använde de som åkte jänkebil sina bilar varje dag som bruksbilar.
En månad i USA.
Detta var en rundresa runt hela USA som skulle ta tre veckor. Det hotades om strejk bland piloterna vilket gjorde att vi fick åka dit en vecka tidigare så det blev en gratisvecka i New York.
Nå, nå.
Att hänga med morsan och hennes snubbe var ju inte så roligt och med på samma resa var det tre grabbar från Stockholm som jag slog följe med. De var några år äldre och jag brukade hänga med dem ut på New Yorks gator på kvällen. En kväll när vi var ute så kom en Cadillac Cab av tidig 70-tals modell med tre mörkhyade män iklädda i päls och hattar och stannade vid oss och undrade om vi ville köpa nått. Om det var knark eller horor vet jag inte men vi sade ”nå, nå” och dom drog vidare.
Åskväder och storm
Det var väl den första någorlunda sevärda bilen jag såg. En dag blev det oväder i New York, hård blåst, åska och kraftigt regn och det blev ett väldans liv med sirener ett kvarter bort från hotellet. Nyfiken som man var så tog jag kameran och gick och tittade, det visade sig att en lyftkran hade blåst omkull uppe på ett skyskrapsbygge.
Ser ni den mosade bilen till vänster?
Kranen hade blåst in i huset på andra sidan gatan och en del från kranen hade lossnat och krossat en bil på gatan. Detta hände mitt på dagen men ingen blev dödad eller skadad.
Detta var en resa som bestod av besök på USA`s alla sedvärdheter så det var ju besök på Frihetsgudinnan och åka upp i World Trade Center, 400 meter upp! Det är verkligen högt. Bilar och människor nere på gatan såg ut som myror.
– Tänk dom som hoppade från husen under terrordådet nine-eleven!
Flyg till Washington
Sedan åkte vi vidare till Washington och tråkiga besök i Vita Huset och Lincoln Memorial eller vad det hette- Vi var in i FN skrapan och hälsade på också.
– Och oj, jag såg en Corvette wow!
Superfotografen.
När jag ser mina bilder är det nästan otroligt hur dåliga de är. 
Oj, jag fick nästan med hela bilen på kortet, men kanske det var meningen att den stora ringklockan också skulle vara med på bilden. Men en Corvette är ju en stor bil.
Så där, ett lyckat, suddigt kort.
Jaha? Vilken snygg bil väl värd att slösa ett kort på, eller var det meningen att knäppa på den bruna Darten som står snett bakom till höger?
Och vad knäppte jag på här? Golfen, den bruna bilen till vänster eller den röda vanen i bakgrunden?
Här hade jag teleobjektivet på och fotade en vit van med blå fält, ni ser väl den? Står det inte en vit 60-talare framför också?
Flyg igen
Sedan bar det iväg till Buffalo och sedan buss mot Niagarafallen och en sväng in i Canada och sedan ett besök i ett indianreservat och en camping där husen såg ut som indiantält, men inga bilar.
Det kändes lite pinsamt att gå och titta på Indianerna, som att gå i en Djurpark och titta på djur.
Niagarafallen är verkligen överreklamerat, man såg vattnet rinna över kanten ner i ett gigantiskt moln av dis och vattenånga. Det var väl inte värre än vårfloden i Skestabäcken hemma bakom logen. Vi åkte även förbi bergstoppen i Paramont Pictures loggan, vi såg den på långt håll, jaha?
WOW!! En bergstopp?!
Route 66
Sedan åkte vi buss på Route 66, va det nu skulle vara för speciellt med att åka på en helt vanlig väg, det var väl inge märkvärdigare än att åka gamla Riks 13 hemma i byn.
Flyg igen
Sedan kom vi till Phoenix och åkte häst och vagn ut på prärien och åt vita bönor och fläsk, det var varning för skallerorm på grillkvällen, hur man nu skulle kunna se dem i mörkret men ormarna kanske inte är så aktiva när det är mörkt, om man nu inte skulle råka kliva på en.
Hela gänget har uppvärmning på prärien.
Jag och Stockholmarna (tvåa från vänster) typiska turister i Cowboyhatt.
Reseledaren Lotta hamnade i knä på en Stockholmare, morsan håller koll på mig. Lugn mamma jag hade bara fått ”ren” apelsinjuice av Lotta.
Här var det skallerorms varning.
Vi fick absolut inte gå in här.
Och i Phoenix såg jag en WV bubbla med avkapat tak. Det blev också besök hos ägaren av tuggummi märket Wrigley’s, doublemint, juiceyfruit och spearmint. Det kan jag säga att det var ingen dålig villa, uj uj.
– Att man kan bli så rik på att sälja tuggummi? ( Ingen bild på villan dock. Vilket reporterämne!)
Men är det inte en 67:a Chevelle? Eller Oldsmobile med tanke på kromlisterna på sidan?
(Krantzen kan inte hålla sig längre: Men himmel Sillen. 16 år och så slö att du inte orkar gå fram till det du ska fota hi hi. )
Här knäppte jag på en blå bil, Busschauffören och den andra reseledaren Roger råkade stå i vägen.
Buss vidare till Grand Canyon och bara tråkbilar på vägarna. Nu kan vi prata om dike, jo det var djupare än krondiket hemma. Sedan åkte vi i små flygplan genom Canyonen till Las Vegas och bodde på ett väldans herre jösses hotell med en lobby som var jäääätte stor.
Och gick på ett av alla casinon, eller vad det var, finns det nått som heter Stardust där? Tror det, där tittade vi på Siegfried & Roy sedan blev det uppträdande med ett gäng tjejer och när numret var slut hade dom bara minimala trosor kvar på sig, mmmm.
Flyg igen
Flög vidare till ett iskallt San Francisco och samma tråkbilar även där. När jag var ute med Stockholmarna besökte vi barer också på kvällarna och dom tog ju någon öl och provade på klassiska drinkar men det blev svårare och svårare för mig att köpa nått ju längre västerut i USA vi kom.
Vi åkte över Golden Gate bron och båt förbi Alcatraz. Från San Francisco åkte vi till Los Angeles och Disneyland och fortfarande inga sevärda bilar.
Flyg igen
Vidare till San Diego och jag och Stockholmarna åkte med på en dagstripp in till Mexico och staden Tijuana. Det var som att åka 30 år tillbaka i tiden. Där åktes det i 50-60 talare men då hade jag inte kameran med!! Vi blev varnade om att inte ta med värdesaker på den resan. Men det gick ju att köpa vykort.
Så här såg det ut i Mexico.
Bakom Hotellet i San Diego låg en Honda affär, där köpte jag nya backspeglar till min 125:a.
Flyg igen (mycket flygande)
Vidare till New Orleans, där det var äckligt, fuktigt varmt. Och en båttur med hjulångare på Mississippi som var en varm, äcklig pina. På kvällen gick vi till de franska kvarteren där det är en väldig blandning av lättklädd underhållning med olika sorters musik (mest jazz) och det var tvärstopp för mig att köpa nått i baren men Stockholmarna köpte en Pina Colada åt mig.
Nu flög vi igen
Resan avslutades med fyra dagars sol och bad i Miami. Med på resan var en man som satt i rullstol som vi var lite av assistenter åt, om vi skjutsade honom i rullstolen så bjöd han på inträde. Han bjöd oss nu på nått som hette Sea World, när vi åkte taxi tillbaka till hotellet så mötte vi en Mustang Fastback wow!
Jo, vi flög igen
Sedan åkte vi till New York och vidare hem. Nu hade jag varit i USA i en månad och sett tre bilar.
– Jag som trodde gatorna skulle vara fulla med fina jänkare. Det var en besvikelse. Nu 40 år senare så har jag granskat korten noga och det fastnade trots allt en och annan bil ändå.
– Så nu Krantz är det jag som tar över fotandet när vi gör reportageresor.
Krantzen svarar:
Vilken tväröppen inblick i en motsträvig 16-årings hjärna.
Kul och väldigt ovanligt att läsa. Du har sett mer av hela USA än jag någonsin kommer att göra. Jag bara ligger och skvalpar i Florida och vill inget annat.
Grand Canyon, Niagara, Los Angeles, San Francisco, Golden Gate, Alcatraz, Las Vegas, New Orleans, Route 66, Vita Huset, Frihets Gudinnan, Canada och till och med Mexico.
– Nå, det var ju skönt att höra att jag inte missat något.
Ingenting var någonting utom fastbacken på väg tillbaka från Orlando och den hade du ingen bild på. Helt underbart tonårstrots fulländat med usla bilder.
– Loppbli min kamera.
