Jag såg ju gummit bakom bakre hjulhusen när jag klev in. Smält. Från däcken. Here we go again, kände jag. Dessa Moparmän och deras fantastiska maskiner.
Det luktade kohage och mjölkbord med midsommarblomster i handtammad emaljhämtare. Det luktade svensk kurva i skogen. Bak krönet hörde jag den. Hemin.
Jag rös. En kall domning kröp upp längs ryggen trots eftermiddagshettan. Lampor kom upp över krönet i skuggan. Innan dess en röd, bred huv.
Krantzarna köper alla verktyg och maskiner från Verktygsboden
Bilen satte sig på fjädringen i botten på utförsbacken och karossen antog uttrycket av ett rovdjur. Muskler och kraft lågt och explosivt sökande över asfaltsavannen och jag var en hind som fånigt klippte med öronen. Hypnotiserad av predatorn som kom upp nära och slukade mig.
Jag såg ju gummit bakom bakre hjulhusen när jag klev in. Smält. Från däcken. Here we go again, kände jag.
Fredrik Rudolphi köpte bilen från Löddeköpinge redan 2002 och hade siktet inställt. Den trevliga 318 Barracudacaben från-71 skulle bli en elak 426 Hemicuda. Inget annat. 2004 var den ute på banan och 2005 var den helt klar.
– 15 år sedan nu och jag är så less på det här shiftkitet jag skulle ha i 727-lådan. Det rycker och far. Jag fyllde 44 för 4 dagar sedan och nu ska det här tramset ur. Man vill ju åka bekvämt. Samma med K-balkens polyuretanfästen. Stenhårda raceprylar får gå nu. Jag sätter in gummibussningar.
Bilen skulle kunna ha varit färdigställd förra veckan. Finishen är felfri. Kolla avgasernas avtryck ovanför utblåsen. Jämt och fint. Ola Fredin byggde motorn från nyinköpt 426-block. I papperen ger en 426 Hemi 425 amerikanska hp ungefärligt jämförbart med de europeiska SAE-hästar som fanns förr. Siffran hölls ner från tillverkaren.
Ola Fredins fina jobb mätte 554 bänkhästar innan den monterades. Fredrik har njutit av varje minut sedan 2005.
– Motorn är potent och samtidigt ”kan jag cruisa lugnt hur länge som helst”, säger Fredrik Rudolphi från Delsbo i Hälsingland.
Inte shakerscoop på huven. Hemicudan hade den fräcka loggan på sidan, gälarna på framskärmen och shakern. Har man byggt en sån här hade man naturligtvis kunnat montera det också men Fredrik föredrog den lugnare huven liksom svarta plåtfälgar.
Trummorna fram har ersatts med skivor och bakhjulen snurrar på en DANA 60. Bara mosgrädde på tallriken.
Men vadå är det barra cuda som är Barrcuda???
Mja, alltså Barrcudan kom ju 1964 som ni vet den där med jättebakrutan. Den var baserad på Plymouth Valiant, på Chryslerkoncernes språk A-body
Från 1967 var den kraftigt omgjord men fortfarande baserad på Valianten.
1970 byggdes den på Chryslerkoncernens nya E-body. Se där, redan där restes olika märken från samma plattformar. Det som idag gör att Mercedes och Charger har samma bottenplatta.
I alla fall . . . 1970 fanns både Barracuda och Cuda. Barracudan var generellt den snällare modellen och Cudan performanceversionen av samma bil ÄVEN om man kan hitta motsatsen alltså en Cuda med 318 och en Barracuda med 440 och så skulle det förbli tills modellen lades ner 1974.
Redan 1984 cruisade Hemiclonen gatorna. Under syns plåten med vinnumret, den som alla Moparfans omedelbart vill se. Fredrik har flera bilar i garaget och är allätare.
– Frun har en -64:a Galaxie med dragkrok som vi njuter av, avslutar han.
En burnout rikare.
