Då rullar det igång så sakteliga här nere i Ungern
efter eländet med Corona.
Den 26 Juni var det en rockabilly afton på ett ställe som heter Hullam Hostel i Révfülöp / Ungern. Hullam Hostel är nåt i stil med ett vandrarhem med bar och det ligger ca 50-100 meter från Balatonsjöns strand.
Bandet som spelade är en bekants band. Sonny and his Wildcows. Ett band som spelar lite ute i Europa med. Jag gillar deras musik, det är som jag upplever det en mix med rockabilly, lite blues, inte så lite kanske och lite jazz.
En riktigt lyckad mix. Nåväl, vi kommer dit och ser att det är en del människor där. Vi parkerar och går in, Som vanligt här så är det inget inträde. Det var en härlig mix med åldrar. Från ca 3 år upp till 75-80 år. Och det här gillar jag, att åldrarna blandas. Bland det första jag såg då vi kom in var min vän i bandet. Det var väldigt trevligt att träffa honom igen. Det är 2 år sen sist.
Då man kommer in så tänkte jag. Vart tusan är scenen?
Det visar sej va en liten golvyta med lite väggar runt. Och inte en scen som man normalt tänker sej, Inga ljusshower mm. Utan kort och gott instrumenten med tillbehör. Precis som jag vill ha det. Jag är så innerligt less på allt det här extravaganta , på allt ljus som blixtrar och rök mm.
För mej är det musiken som är det viktiga, inte allt runt om. Men låt oss gå vidare här. Musiken kom igång, Lite folk började dansa, och dansa, ja det kunde dom verkligen.
Själv är jag totalt okunnig i den ädla konsten. Där jag växte upp där uppe i Jämtland så var det nästan enbart dansband som gällde. Och se det var nåt jag inte klarade av. Dansband när man kunde lyssna på Boppers, Chuck Berry mm. 
En sak som skiljer lite mot Sverige är att det säljs öl, vin,och starkare doningar i baren, Och det gör det väl i Sverige med.
Skillnaden är som jag upplevt att i Sverige är det ofta skrikande, gapande och småtjafsande då folk börjar få lite problem med kursstabiliteten.
Men inte här. Man hörde ingen som höjde rösten. Inte ens barnen skrek trots att dom lekte och hade roligt. Jag har totalt varit i de här trakterna nu i 3 år och man upplever samma nästan hela tiden. Man har kul utan att det går över styr. Men olika länder, Olika seder och traditioner, Och det måste man acceptera.
Men musiken rullade vidare, Ölen rann ner i törstiga strupar och fler och fler dansade. Det artade sej till en toppenkväll.
Problemet var bara. Det var mörkt och svårt att få bra bilder. På vägen till och från åkte vi längs Balatons kant i flera mil. Det är otroligt vackert. Ena sidan är det sjön, på andra sidan mycket berg med vingårdar och fruktodlingar.
Det känns lite som en dröm att man hamnat här. En skön dröm.
Mikael Gideryd
